Pinsamt

Igår ordnade Uppsala Kennelklubb gratis utställningsträning i Vasaparken. Jag, Tesla, Jen och Faxe gick dit glada i hågen. Där var MASSOR av vovvar, varav många var duktiga. Tesla var INTE duktig. Hon vägrade gå fint, hon vägrade stå på bordet. Kort sagt uppförde hon sig väldigt illa, och jag kände andras föraktfulla blickar, och det var ju så pinsamt för jag vet ju att hon KAN bättre! Nu är jag jättenervös för utställningen!!! Blir till att lägga sig i hårdträning nu!

På vägen hem försökte Tesla upprepade gånger bita Faxe i pungen.

Sanning och lögn och mittemellan

Jag har aldrig ljugit i hela mitt liv. Folk brukar inte tro mig när jag säger det, men det är i alla fall nästan sant. Jag minns att jag som barn kunde hitta på att jag drömt häftiga djungeldrömmar, men jag blev alltid avslöjad. Nån gång har jag sagt att jag inte hörde när det ringde i telefon, fast jag i själva verket inte orkade svara. Och så har jag skojat på första april såklart. Apart from that: nothing. Däremot har jag blivit lurad väldigt många gånger. Av bilförsäljare, kompisar, män som jag trott att jag kanske skulle kunna älska. Ofta har jag beskyllts för att vara naiv, men jag har försökt tänka att det inte är jag som ska skämmas, utan de som ljuger. Det är ju de som handlar fel, eller hur?

Jag minns från barndomen att vissa vuxna tyckte om att "skoja". Ägaren till Kennel Shop sa att de sålde katter och hundar, men att dessa var ute och sprang på stan. Jag trodde detta var sant långt upp i tonåren. Jag avskyr verkligen när folk ljuger för barn. Mina föräldrar gjorde ALDRIG någonsin det, och det älskar jag dem för! Istället lärde de mig vettiga saker, fantasieggande fakta. De väckte en kunskapstörst hos mig som jag är tacksam för.

Luras-humor förstår jag mig inte på. Lisa och Kina vann en gång studentradions pris för bästa humor med en busringnings-sketch. Visst var det skickligt gjort, ändå minns jag att jag önskade att de belönats för något annat. Något som inte var lur. Typ "Lisa och Johanna röker oregano"-inslaget. Sånt tycker JAG är kul.

Jag har märkt att jag är relativt ensam om min åsikt vad gäller vikten av Den Absoluta Sanningen, och jag undrar om jag månntro är överkänslig? Eller har jag nåt fel i huvu, då jag inte förstår vad som är lögn och vad som inte är det? Det är jobbigt. En bra dag tänker jag att alla vill väl, men en dålig dag tänker jag att ALLA LJUGER HELA TIDEN. Hur ska man veta?

Tacka vet jag hundar. De är alltid ärliga.
(På tal om hundar: agilityn igår gick jättebra! Tesla och Faxe kan nu ta flera hinder i följd i en rasande fart. Otroligt superkul!)

Funderingar om folkmord

Nu är det en massa snack om turkarnas folkmord på armenier för nitti år sen. Häromdan skrev de om detta på ledarplats i DN (eller var det i UNT), med rubriken "Vår tids första folkmord". Jag är ingen historieexpert, but this sounds like crap to me. För det första: vad betyder "vår tid"? För det andra: vadå första folkmord? Betänk hur många afrikaner som utplånades av engelsmän, belgare och andra "gentlemän" i den vita framåtandans namn... var inte det folkmord? Det är förbluffande, tycker jag, hur förhållandevis lite det talas om detta. Man vill, såklart, se folkmord som isolerade vansinnesdåd, som blodiga undantag till en sansad, fredlig regel. ("HUR kunde Hitler mörda en massa judar, han var ond och galen...blabla...") Man vill blunda för det faktum att ondskan bor i oss alla. Den är konstant, den tar sig bara olika uttryck i olika tider. Kolonialisterna motiverade sina illdåd med dåtida "vetenskap", idag avvisar man apatiska asylsökande med politiska fikonspråksfraser. På det sättet är språket ont, man kan använda det till att legitimera allt möjligt blahaj.

Hur som helst: jag rekommenderar verkligen Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel". Jag borde själv ha läst den för flera år sen, men bättre sent än aldrig.
En annan bok som jag rekommenderar jättemycket är Eva F Dahlgrens "Farfar var rasbiolog".

Att bada en border

Tesla fick sitt livs första bad igår. Här kan den våta jycken, samt mattes och husses äckliga vita lemmar, beskådas:

Helgen

På lördag var jag och Lisa på zoo-mässa för att titta på elit-agilitytävlingar och annat. Agilityn var superb, men annars var mässan inte mycket att hänga i granen... vad sägs om följande aktiviteter: Fotografera dig själv med en iller i famnen? Rid några inomhusvarv på en pytteliten shetlandsponny? Köp sockervadd som det fastnar hundhår och hästlukt i? Kolla kaninhoppning? Njääe... Men kul hade vi.

Jag håller på att lära Tesla en ny konst - att gå på bakbenen när jag säger kommandot "gå som folk"! Det tycker i alla fall jag är jätteroligt...

Annars har jag mestadels hängt med Peter och Finn i helgen, här kommer vårt liv i bilder:

Vi spelade mitt favvospel "Flykten från Atlantis":



Peter skalade äpple:



Jag bakade kex och satt dem i ögonen:



Vi besökte Gamla Uppsala i solen:

Fredag

Idag har följande saker hänt: Vi vaknade på morgonen och steg upp. Peter gick till jobbet, jag satt mig ner och började översätta deckare. Arbetade hyfsat effektivt med Dorothy L. Sayers. Sen gick jag och Tesla och mötte Finn som kom på besök från Åbo. Finn var medtagen efter natten på båten, jag gav honom en pizzaliknande pirog som hette Intermezzo så han skulle kvickna till. Sen kom Peter hem och vi åt fisksoppa. Sen gick pojkarna ut på begivenheter, och jag gick ut med Tesla, som var trotsig och irriterande. Sen gick jag hem och jobbade vidare med Ian Rankin. Funderade på att joina Pete&Finn på en öl men ändrade mig pga. fysiska och psykiska obehagskänslor av hormonell natur. Stannade istället hemma och läste slut "Utrota varenda jävel" som inte precis var uppiggande. Mer om den ska jag skriva en annan gång. Nu ska jag sova, kanske också drömma. Hej då.

Jag hatar ordet "ju"!

Idag på lektionen gick vi igenom Tolkien- och Harry Potter-texterna. Jag hade fått en massa kludd och skit i min översättning, såklart. I två timmar satt lärarn och ca 5 Tolkien-frälsta studenter och pratade om olika grejer i Sagan om ringen med vördnadsfull ton, som om Tolkien vore nån språkets mästare (jag tycker han skriver nästan dåligt jag!) De använde ordet "ju" hela hela tiden när de pratade... "Ja, Bilbo blir ju gammal när han...", "ja, dom här kungarna är ju döda..." . Sorry, men jag trodde att ordet "ju" indikerade att informationen var känd för alla. Jag hatar när folk missbrukar ordet "ju", man känner sig så himla dum när man inte vet vad de jiddrar om.
Det slog mig att i dagens sekulariserade Sverige anses det självklart att man ska känna till Tolkien, men Bibeln är det minsann ingen som behärskar! Om jag skulle säga typ: "Ja, Gud sade JU till Moses att..." då skulle folk säga "Vadå? Alltså, jag vet inget om sånt där." Kan det vara så att fantasy har ersatt religionen i dagens samhälle?!

Och nästa uppgift är att översätta utdrag ur deckare!!! Om möjligt ännu ointressantare!!! Oh Lord, when will my time come?

ESC-tips!

Jee jee, på www.eurovision.tv kan man kolla in videor till alla låtarna som är med i schlagerfestivalen i år! (Gå in på multimedia lounge). Jag gillar Frankrike, och Litauens låt har bra refräng. Norge har också en bra låt men alla kommer att se dem som ett skämt för att de har tokroliga kläder... nå, tokrolighet är ju ett rätt så fungerande koncept (tänk: Alf Poier) men knappast vinnande. Österrike har en ganska speciell låt, en blandning av latino och alp-musik, tyvärr med mega-töntig text. Helt OK startfält tycker jag, oftast brukar man tycka att det är ganska kakka första gången man hör låtarna, men sen brukar de växa... men om jag är så här pass positiv redan nu kommer jag nog att vara eld och lågor sen i Kiev! Jee!

En spännande utflykt

Gårdagskvällen var nog en av de mest spännande kvällarna i Teslas liv. Jag, Lisa och Tesla åkte ut till Norrlövsta för att hälsa på Lisas föräldrar och deras hundar, den ampra hamiltonstövaren Lina och den något underkuvade jack russellterriern Magda. Avsikten med visiten var att försöka utröna om det skulle funka att lämna Tesla där över valborg, då Peter och jag tänkte åka till Åbo och slå klackarne i taket.
Besöket började bra. Vi träffades på neutral mark och gick en promenad i skogen. Tesla och Magda var lösa och sprang omkring som skitiga streck och jagade varann och gläfste, och Tesla såg ut som om hon aldrig haft så roligt förr i hela sitt liv. Även jag njöt till fullo av skogens brus.
Sen när vi kom in på gården blev det andra bullar. Den dominanta Lina skulle visa Tesla var skåpet ska stå. Tesla föstod inte riktigt att underkasta sig, utan hoppade upp på Lina så mycket hon vågade, dock med svansen mellan benen. Den luttrade Magda satt sig i Lisas famn på trappan och tittade på spektaklet.
Sen gick vi in och Tesla sprang omkring och tog sig friheter till Linas förtret. Just när man trodde att det inte kunde bli mycket mer kaotiskt så satte hon sig och KISSADE PÅ GOLVET, något som inte hänt på ungefär tre månader. Så kan det gå när man blir alltför uppspelt... det hela var tämligen pinsamt för undertecknad, men ingen annan blev upprörd tack och lov!
Ytterligare en incident under kvällen var att Lina rymde från gården, och jag tänkte att nu har hon sprungit iväg i vredesmod över den lilla inträktaren. Men hon kom hem igen när Lisas pappa blåste i en lustig tuta.
Nå, mot slutet av kvällen verkade relationerna trots allt ha stabiliserat sig lite, och vi kom fram till att det nog skulle kunna funka. Så vi får åka iväg, jippi-jej! Få se hur många timmar vi hinner vara borta innan vi börjar sakna Tesla....

(Sorry för den klämkäckt kåseriska tonen i detta inlägg.....)

Bästa språket

Nya tider, nya rutiner. Nu när Peter är borta på dagarna blir det mer flängande för mig. Idag cyklade jag till skolan, hade två timmar lektion, cyklade hem som en oljad blixt för att hinna äta lunch och gå ut med jycken, cyklade tillbaka till skolan, hade två timmar lektion till, cyklade snabbt hem igen och fick nästan hjärtattack på kuppen. Det gick nog bra, men det råder ju inget tvivel om att Tesla inte gillar att vara ensam: de överdrivet översvallande hopp-gnäll-vift-yl-bit-ceremonierna när jag kommer hem tyder på det.

Min lärare Mats har jag nämnt förr här på bloggen. Honom diggar jag, det vill jag säga igen. Han är duktig, trevlig och dessutom ödmjuk. Idag berättade han lite om hur underskattat hans arbete är, om hur folk säger "vadå, den där boken kan väl inte vara svår att översätta, den läste jag på engelska hur lätt som helst" och sånt. Han berättade om hur han satt i publiken på bokmässan i Göteborg under ett seminarium med Jayne Anne Phillips, och hur Merete Mazzarella, som höll i det hela, valde att läsa upp ett citat ur boken på originalspråk eftersom "det var så vackert på engelska", och Mats, som hade översatt boken, ville stiga upp och ropa: "vad är det för fel på det på svenska då?" Såna saker. Det är tråkigt att man inte blir uppskattad, att folk inte fattar hur svårt det är.

Kärleken till språket är min främsta drivkraft på karriärens område. Det är lite synd att man får så dåligt med uppskattning för att hålla på med språk. Om en som pluggar fysik uttalar sig om typ ytspänning, då TROR ju jag på honom eller henne. Men om jag uttalar mig om språk så blir folk helt pissed off och säger att jag inte ska lägga mig i hur de använder språket, och att det förresten inte spelar någon roll. Undrar just varför just språk är ett så känsligt område, jag menar, JAG har ju inga problem med att medge att jag är sämre än andra på typ algebra eller baseball... Lite trist att man inte kan få lite cred för sina hundratals universitetspoäng...

Inte för att jag bryr mig så fasligt mycket. Jag anser inte att studier/jobb har nån särskilt stor betydelse för en människas identitet. Men ibland måste man väl få gnälla lite....

Måndag igen

Idag orkar jag inte skriva så ingående, det får bli en PUNKTuppställning (eller vad det nu heter) av dagens händelser:

-Peter började på praktiken, vilket innebär att jag var ensam med vildbasaren Tesla hela dan.
-Jag var på promenad med Kina, pratade om relationer och jobb och bristande ambitioner.
-Jag försökte översätta en äckligt jobbig text, gav upp ganska snabbt.
-Jag åt fläskfilé och haricots verts.
-Jag chattade med Philip om tågmetaforer.
-Och till sist åkte vi på agilitykursen än en gång med Jennie och Markus och Faxe, och det gick bra! Tesla och Faxe har lärt sig jättemycket på kort tid. Idag klarade de båda både bommen och A-hindret med bravur, så vi var nöjda och glada allihop.

Det var den dan det, imorgon kanske jag skriver på ett roligare, mer spännande och välformulerat sätt. Eller också inte, den som lever får se. Join us again, same bat-channel, same bat-blog!

Sköna söndag

Igår var en finfin dag. Jag bestämde att jag inte ville ringa och störa Ann-Sofi när hon har det jobbigt, så jag tog kontakt med en borderuppfödare här i stan, Helena, som på kort varsel kunde komma hem till oss och trimma Tesla. Det var som att få en ny hund! Titta:

FÖRE:


EFTER:


Tidigare på dagen var vi också på en skön promenad i Gamla Uppsala. Mer om den kan läsas på Peters nya blog, som jag härmed gör lite reklam för: www.totro.blogspot.com
Ett par bilder från promenaden:



Här går Tesla fot:

Lite skojigt, och lite sorgligt.

Börjar med de roliga grejerna. Lisa skickade några bilder från festen förra veckan, här bjussar jag på mig själv och visar er denna bild av mig och några popcorn:



Och här kommer en bild från gårdagens kulinariska upplevelse. Peter och jag delade en hummer och lite räkor, allt kryddat med lime och aioli och nedsköljt med Bengt Fritjofssons favorit-vitvin. Det var så gott att man nästan ville gråta:



Nu till de sorgliga nyheterna: Jag skulle ha åkt till Stockholm idag och trimma Tesla hos uppfödaren, men halv nio i morse ringde Ann-Sofi och sa att hennes små valpar var sjuka. De hade varit tvungna att avliva två av dem häromdan, och nu var en till dålig. Hon lät så ledsen och jag blev också så ledsen. Har varit olycklig hela dan, livet är så skört.

Att ha hund ... på gott och ont

Kom just hem från veterinären som skrev ut vårt hundpass och gav Tesla en leptospiros-spruta. Undertecknad blev ytterligare några hundralappar fattigare. Jag får alldeles ont i magen när jag tänker på hur mycket pengar jag lagt ner på Teslas immunskydd: de två rabiessprutorna, blodprovet, analysen av blodprovet, mikrochippet, själva passet, leptospirosen. Därtill kommer de vanliga sprutorna: valpsjukan, kennelhostan, allt det där. Det är helt sanslöst när man tänker på det. Och sen alla andra grejer som kostar: kurserna, hundmaten, för att inte tala om själva hunden! Tur att jag har lite ärvda pengar, för annars skulle detta aldrig gå! Va tusan, folk som har barn får ju barnbidrag, borde inte vi hundägare få valpbidrag då??

Och sen är det ju det här att man blir så bunden. Inga spontana parties eller romantiska weekendresor här inte. Ganska knäppt när man tänker på det, att man lägger ner så mycket tid och pengar och energi på en rufsig, envis liten råtta, medan människor svälter and all that.

Jag kan förstå att folk som inte förstår inte förstår. Men denna kärlek är av ett alldeles speciellt slag: den är mycket äkta, den är ren. Att få ta hand om en alldeles hjälplös liten varelse och forma den till en individ som förhoppningsvis blir både lydig och lycklig. Att få förmånen att samexistera med en hund, att mötas över artgränserna. Det gör mig lycklig varje dag.

Illustration: Tesla i höstas, tio veckor gammal. Hur kan man motstå?

Regn hos mig

Jag är trött på all denna ytlighet och avsaknad av substans. Jag är trött på folk vars kommunikation bygger på situationsbundna yttranden av typen: "Åh, vad varmt det är" eller "Åh, vad hungrig jag är" eller "Usch, vad dålig luft det var här då". Jag är trött på diskussioner som tar i genomsnitt 30 sekunder, och som bara består av att nån säger en sak och nån annan säger "ja, verkligen" eller "mm". Jag önskar att jag skulle ha mer tid att umgås med verkliga vänner, istället för allt kallprat med "bekanta". Det är många gamla rävar som jag saknar mycket och ofta. Viktoria, läser du detta? Du fattas mig.

Det regnar i Uppsala idag och jag har en massa äckligt plugg att ta itu med. Måste översätta ett utdrag ur Sagan om ringen och ett ur Harry Potter. Dessa "storverk" intresserar mig inte för fem penni. Men nu ska jag inte gnälla, för om det är nåt som jag verkligen är trött på så är det gnäll!

Jag har varit 6 timmar i skolan idag, varav 2 var helt onödiga eftersom lektionen var inställd, grr. Igår var vi på dressyrkursen och det gick bra, och i måndags var vi på agility. Det gick också bättre den här gången, för både Tesla och Faxe. Hundsport är skoj, skojigare än det mesta just nu, tycker jag.

Peters idoler

Min älskade har de märkligaste böjelser. När "Teaterrundan"med Sthig Jonasson visas på Uppsala-TV sitter han alltid som klistrad, och vad kan väl vara roligare än att ladda ner underliga instruktionsfilmer från internet? Häromdan kom han hem från biblioteket, upprymd för att han hittat en videokassett med en massa avsnitt av "Blomstrande måltid", matlagningsprogrammet featuring Kjell-Henry Dahlberg - mannen som både ser ut och uppför sig som en gammal tant!
Här har vi herrarna:

STHIG:



KJELL-HENRY:

Alla dessa "om"

Det är för mycket begärt, förstås, att man ska få behålla sin känsla av harmoni nån längre stund i taget. Det händer alltid nåt, antingen i den yttre verkligheten eller i ens egen skalle, som gör att den läkta själen rivs upp igen, och så är ens inre landskap ett ravinlandskap ånyo. Och så vidare och så vidare. Ständigt dessa återkommande tankar: vad hade hänt om jag valt annorlunda, fattat andra beslut, gått andra vägar? Det är den västerländska friheten, den västerländska paniken. Så tröttsamt, så futilt. "Flicka lilla, bit ihop", vill jag säga till mig själv. "Bed och arbeta."

Är det syndigt att tänka fula tankar? "Nej", har jag alltid svarat på den frågan. "Tanken är en frizon, den är bara min. Allt får hända i tanken." Men varför känner man sig så usel och otacksam då, när man tänker på hur det kunde ha varit om man valt en annan stig? Jag önskar att jag var katolik och fick bikta mig. Då skulle man få lätta sitt hjärta, säga några Ave Maria, pillra lite på radbandet... och sedan: Syndernas Förlåtelse, Kroppens Uppståndelse, och Ett Evigt Liv.

Om identiteten, och sånt

Jag mår ganska bra, tror jag. Det kan ju vara så att jag misstar mig, förstås, men det känns som att jag kommit en bra bit på vägen mot att hitta mig själv och andra trevliga klichéer: harmoni, all that stuff. Jag har köpt en grön jacka med rejäla fickor för förvaring av hundgodis, en sån där jacka som ser gammal ut fast den är ny. Häromdan när jag var ute med min duktigaTesla och hade på mig den där jackan, och kvällssolen skänkte Gränby ett romantiskt skimmer, så kände jag plötsligt väldigt starkt och intensivt att det här är den människan jag vill vara. Jag vill vara den här flickan med gröna jackan och borderterriern. Det kändes väldigt väldigt bra.

En annan sak som är bra är detta: jag har kommit till en skön insikt angående förhållanden. Förr har jag liksom på nåt sätt tänkt att om man är tillsammans med nån så måste man dela allt. Och därför har jag ibland känt mig stympad, som att jag förlorat mig själv nånstans. Och jag har känt att jag inte kan läsa böcker, för då lever jag ju i en verklighet som är bara min och som jag inte delar med mig av. Jag har vetat hela tiden att detta är befängt, men jag har inte kunnat skaka av mig känslan. Men så för nån vecka sen så sa Peter att varje gång det kliar i stjärten på mig, så behöver jag inte tala om det för honom. Han menade det rent bokstavligt, haha, men det går ju väldigt bra att tolka i en vidare bemärkelse: man får hålla vissa saker för sig själv. Ja, man kanske till och med bör göra det? Det är en trösterik tanke, just idag har jag gott om framtidstro.

Fest, och dagen efter.

Igår hade Lisa och Elin sin stora gemensamma 25-årsfest. Det var jättekul. De hade lagat mat åt 30 pers, och ordnat tipspromenad och limbotävling och sånghäfte och hela faderullan. Jag drack mig precis lagom salongsberusad på sangria och mousserande vin, och orkade faktiskt vara uppe ända till klockan tre, vilket jag var mycket stolt över. Tyvärr tog jag inga bra bilder på festen, men jag kan visa en bild på Peters present till Lisa, ett porträtt i pärlplatte-teknik:



Idag har man ju inte mått så jättebra precis. En fördel med att vara bakis är dock att man kan ligga i soffan och glo på ZTV, och därmed bekanta sig med den senaste musiken. Känner mig riktigt uppdaterad nu. Tyvärr var de flesta låtarna kakka. Sen så såg vi på en dokumentär om Lasse Stefanz också. Dansbandsvärlden fascinerar mig mycket. Det tycks ju finnas så otroligt mycket folk som diggar den där (usla) musiken, ändå har jag aldrig träffat nån. Hur kan det komma sig?

Ukraina på tråden...

Jestas. Idag har jag ringt till en massa hotell i Kiev. Vissa svarar inte, hos andra är det hela tiden upptaget. Vissa pratar inte engelska, andra slänger på luren. De som jag lyckades kommunicera med var fullbokade hela maj. Jag höll på att bli knäpp. Pratade i telefon med Jennie, skrattade åt eländet och smidde krisplaner. Gick sedan till datorn och fann till min glädje ett mejl från en apartment-agency som jag mejlade igår, och de skrev att det fanns lägenheter att hyra. Jee jee. Nu är det bara att hoppas på att de är att lita på...

Kiev, Kiev, håhå, jaja...

Har hållit på idag att försöka hitta boende i Kiev. Det är inte det lättaste. Vi hade tänkt hyra en lägenhet av en rent-a-room-agency, men det visade sig att de höjer sina priser med 70-100% under schlagerveckan, och dessutom måste man boka för sju dar minst. Pissi pissi. Återstår att se om även hotellen höjer sina priser sådär skamlöst. Jag har inte fått svar av dem jag mejlat. Många hotell har ingen info på engelska på nätet, och ännu fler har ingen info på nätet alls. I värsta fall får vi bo i tält - jag läste på esctoday.com att de ska smälla upp en massa orangefärgade tält för att eurovision-fansen ska ha nånstans att bo. Jennie och jag var dock överens om att vi nog kunde tänka oss att förvara våra lekamina (heter det så?) i tält, men inte våra värdesaker såsom laptops etc.Förutom detta har inte mycket hänt idag. Jag tillbringade fyra trista timmar i skolan, ytterligare lite tid med att cykla dit i duggregnet. Det har blivit kallare igen. Få se om det börjar snöa.

Skoltrött!!!

"There is obviously a declining influence of the semantic structure as one proceeds from discourse to sounds, but the continuing relevance of the semantic structure must be recognized, even though it it is increasingly less determinative."

JESTAS, vem orkar läsa sånt där en vacker vårdag som denna? Särskilt när man har en lägenhet full av frestelser: två nya seriealbum (av Marjane Satrapi resp. Simon Gärdenfors) som vill bli lästa, gamla skivor som pockar på att bli spelade och återupptäckta, gullig hund och gullig pojk som vill bli kramade, roliga internet som vill bli surfat på.
Jag tror jag skiter i att plugga idag.

Självporträtt, april.

Om man får vara ego nånstans, så är det väl på ens egen blog...

Måndag

Idag har jag varit hos veterinären med Tesla och tagit blodprov för antikroppstestet som ska visa om rabiessprutorna funkat som de ska. Resultatet får man veta inom två veckor, och om allt är i sin ordning kan man sedan skriva ut hundpass och sen får man åka till Finland hur mycket man vill, jee. Jag passade på att låta sätta in ett mikrochip på samma gång när vi en gång var hos vet, kändes som en bra idé eftersom örontatueringen är svår att läsa. Tesla var vild men duktig och inte rädd fast det gjorde rätt så ont att sätta in chippet, hon sa auuu.
Sen har jag pluggat och så var vi på en lång härlig promenad alla tre, och sen på kvällen gick jag på agility-teori och lärde mig om hindren och poängsättning osv. Kom hem sent om sider, tittade på "100 Höjdare" och tog sedan en dusch med mitt nya Herbal Essences-shampoo. Jag har låtit bli att köpa det där shampot i flera år fast det doftar himmelskt, bara för att reklamen är så vidrig. Men nu kunde jag inte hålla mig längre...

Saker jag gillar just nu:
- Solsken och ljum vårvind.
- Piggelin-glass.
- Samförstånd med sanna vänner.

Saker jag INTE gillar:
- Idiothundägare som inte har koll på sina äckliga lösa hanhundar och som inte har vett att be om ursäkt när deras hund trakasserar min hund.
- Folk som pratar en massa självupptagen innehållslös dynga.
- Stress.

Samtliga av dessa punkter, både de dåliga och de braiga, har jag upplevt nyligen. Livet är en box of chocolates, jee... ibland får man ananas, ibland får man trippelnöt. Godnatt!

En trevlig helg!

Hanna var här i helgen, det var skoj. Vi drev omkring på stan, och gick promenader, och drack sangria, och åt grekisk mat, och skrattade åt Tomas Ledin-texter. Här är Hanna och jag:


Under promenaden på lördag hittade Tesla en tom yoghurtflaska som var SÅ rolig att leka med.



På lördag kväll buggade Peter och jag till Streaplers' "Vänta lite"!

Och idag, söndag, har vi träffat Lisas föräldrars hundar. Här ses Lisa och jag och Tesla och Magda:


En jättemysig helg med toppenväder!