Fest, och dagen efter.
Igår hade Lisa och Elin sin stora gemensamma 25-årsfest. Det var jättekul. De hade lagat mat åt 30 pers, och ordnat tipspromenad och limbotävling och sånghäfte och hela faderullan. Jag drack mig precis lagom salongsberusad på sangria och mousserande vin, och orkade faktiskt vara uppe ända till klockan tre, vilket jag var mycket stolt över. Tyvärr tog jag inga bra bilder på festen, men jag kan visa en bild på Peters present till Lisa, ett porträtt i pärlplatte-teknik:
Idag har man ju inte mått så jättebra precis. En fördel med att vara bakis är dock att man kan ligga i soffan och glo på ZTV, och därmed bekanta sig med den senaste musiken. Känner mig riktigt uppdaterad nu. Tyvärr var de flesta låtarna kakka. Sen så såg vi på en dokumentär om Lasse Stefanz också. Dansbandsvärlden fascinerar mig mycket. Det tycks ju finnas så otroligt mycket folk som diggar den där (usla) musiken, ändå har jag aldrig träffat nån. Hur kan det komma sig?
Idag har man ju inte mått så jättebra precis. En fördel med att vara bakis är dock att man kan ligga i soffan och glo på ZTV, och därmed bekanta sig med den senaste musiken. Känner mig riktigt uppdaterad nu. Tyvärr var de flesta låtarna kakka. Sen så såg vi på en dokumentär om Lasse Stefanz också. Dansbandsvärlden fascinerar mig mycket. Det tycks ju finnas så otroligt mycket folk som diggar den där (usla) musiken, ändå har jag aldrig träffat nån. Hur kan det komma sig?
posted by Nina | 15:32
2 Comments:
Jättefin pärlplatta! Sköt om er, hoppas ni nu får hundvakt och tar er till Finland.
Tack Philip! Kanske du kan få en egen när du fyller, om du är snäll :) Jag måste ta detta tillfälle att försvara Lasse Stefanz som Nina så okänsligt bespottar. Jag tycker dom verkade helt ok för att vara den sortens musik. Höjdpunkten i filmen vi såg inföll när trummisen, tillika sångaren, i näst sista refrängen i nån hitlåt upphörde slå på pukorna och istället använde trumpinarna till att "dirigera" publikens allsång. En klassiker.
Skicka en kommentar
<< Home