Sanning och lögn och mittemellan
Jag har aldrig ljugit i hela mitt liv. Folk brukar inte tro mig när jag säger det, men det är i alla fall nästan sant. Jag minns att jag som barn kunde hitta på att jag drömt häftiga djungeldrömmar, men jag blev alltid avslöjad. Nån gång har jag sagt att jag inte hörde när det ringde i telefon, fast jag i själva verket inte orkade svara. Och så har jag skojat på första april såklart. Apart from that: nothing. Däremot har jag blivit lurad väldigt många gånger. Av bilförsäljare, kompisar, män som jag trott att jag kanske skulle kunna älska. Ofta har jag beskyllts för att vara naiv, men jag har försökt tänka att det inte är jag som ska skämmas, utan de som ljuger. Det är ju de som handlar fel, eller hur?
Jag minns från barndomen att vissa vuxna tyckte om att "skoja". Ägaren till Kennel Shop sa att de sålde katter och hundar, men att dessa var ute och sprang på stan. Jag trodde detta var sant långt upp i tonåren. Jag avskyr verkligen när folk ljuger för barn. Mina föräldrar gjorde ALDRIG någonsin det, och det älskar jag dem för! Istället lärde de mig vettiga saker, fantasieggande fakta. De väckte en kunskapstörst hos mig som jag är tacksam för.
Luras-humor förstår jag mig inte på. Lisa och Kina vann en gång studentradions pris för bästa humor med en busringnings-sketch. Visst var det skickligt gjort, ändå minns jag att jag önskade att de belönats för något annat. Något som inte var lur. Typ "Lisa och Johanna röker oregano"-inslaget. Sånt tycker JAG är kul.
Jag har märkt att jag är relativt ensam om min åsikt vad gäller vikten av Den Absoluta Sanningen, och jag undrar om jag månntro är överkänslig? Eller har jag nåt fel i huvu, då jag inte förstår vad som är lögn och vad som inte är det? Det är jobbigt. En bra dag tänker jag att alla vill väl, men en dålig dag tänker jag att ALLA LJUGER HELA TIDEN. Hur ska man veta?
Tacka vet jag hundar. De är alltid ärliga.
(På tal om hundar: agilityn igår gick jättebra! Tesla och Faxe kan nu ta flera hinder i följd i en rasande fart. Otroligt superkul!)
Jag minns från barndomen att vissa vuxna tyckte om att "skoja". Ägaren till Kennel Shop sa att de sålde katter och hundar, men att dessa var ute och sprang på stan. Jag trodde detta var sant långt upp i tonåren. Jag avskyr verkligen när folk ljuger för barn. Mina föräldrar gjorde ALDRIG någonsin det, och det älskar jag dem för! Istället lärde de mig vettiga saker, fantasieggande fakta. De väckte en kunskapstörst hos mig som jag är tacksam för.
Luras-humor förstår jag mig inte på. Lisa och Kina vann en gång studentradions pris för bästa humor med en busringnings-sketch. Visst var det skickligt gjort, ändå minns jag att jag önskade att de belönats för något annat. Något som inte var lur. Typ "Lisa och Johanna röker oregano"-inslaget. Sånt tycker JAG är kul.
Jag har märkt att jag är relativt ensam om min åsikt vad gäller vikten av Den Absoluta Sanningen, och jag undrar om jag månntro är överkänslig? Eller har jag nåt fel i huvu, då jag inte förstår vad som är lögn och vad som inte är det? Det är jobbigt. En bra dag tänker jag att alla vill väl, men en dålig dag tänker jag att ALLA LJUGER HELA TIDEN. Hur ska man veta?
Tacka vet jag hundar. De är alltid ärliga.
(På tal om hundar: agilityn igår gick jättebra! Tesla och Faxe kan nu ta flera hinder i följd i en rasande fart. Otroligt superkul!)


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home