Funderingar om folkmord

Nu är det en massa snack om turkarnas folkmord på armenier för nitti år sen. Häromdan skrev de om detta på ledarplats i DN (eller var det i UNT), med rubriken "Vår tids första folkmord". Jag är ingen historieexpert, but this sounds like crap to me. För det första: vad betyder "vår tid"? För det andra: vadå första folkmord? Betänk hur många afrikaner som utplånades av engelsmän, belgare och andra "gentlemän" i den vita framåtandans namn... var inte det folkmord? Det är förbluffande, tycker jag, hur förhållandevis lite det talas om detta. Man vill, såklart, se folkmord som isolerade vansinnesdåd, som blodiga undantag till en sansad, fredlig regel. ("HUR kunde Hitler mörda en massa judar, han var ond och galen...blabla...") Man vill blunda för det faktum att ondskan bor i oss alla. Den är konstant, den tar sig bara olika uttryck i olika tider. Kolonialisterna motiverade sina illdåd med dåtida "vetenskap", idag avvisar man apatiska asylsökande med politiska fikonspråksfraser. På det sättet är språket ont, man kan använda det till att legitimera allt möjligt blahaj.

Hur som helst: jag rekommenderar verkligen Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel". Jag borde själv ha läst den för flera år sen, men bättre sent än aldrig.
En annan bok som jag rekommenderar jättemycket är Eva F Dahlgrens "Farfar var rasbiolog".