Bästa språket

Nya tider, nya rutiner. Nu när Peter är borta på dagarna blir det mer flängande för mig. Idag cyklade jag till skolan, hade två timmar lektion, cyklade hem som en oljad blixt för att hinna äta lunch och gå ut med jycken, cyklade tillbaka till skolan, hade två timmar lektion till, cyklade snabbt hem igen och fick nästan hjärtattack på kuppen. Det gick nog bra, men det råder ju inget tvivel om att Tesla inte gillar att vara ensam: de överdrivet översvallande hopp-gnäll-vift-yl-bit-ceremonierna när jag kommer hem tyder på det.

Min lärare Mats har jag nämnt förr här på bloggen. Honom diggar jag, det vill jag säga igen. Han är duktig, trevlig och dessutom ödmjuk. Idag berättade han lite om hur underskattat hans arbete är, om hur folk säger "vadå, den där boken kan väl inte vara svår att översätta, den läste jag på engelska hur lätt som helst" och sånt. Han berättade om hur han satt i publiken på bokmässan i Göteborg under ett seminarium med Jayne Anne Phillips, och hur Merete Mazzarella, som höll i det hela, valde att läsa upp ett citat ur boken på originalspråk eftersom "det var så vackert på engelska", och Mats, som hade översatt boken, ville stiga upp och ropa: "vad är det för fel på det på svenska då?" Såna saker. Det är tråkigt att man inte blir uppskattad, att folk inte fattar hur svårt det är.

Kärleken till språket är min främsta drivkraft på karriärens område. Det är lite synd att man får så dåligt med uppskattning för att hålla på med språk. Om en som pluggar fysik uttalar sig om typ ytspänning, då TROR ju jag på honom eller henne. Men om jag uttalar mig om språk så blir folk helt pissed off och säger att jag inte ska lägga mig i hur de använder språket, och att det förresten inte spelar någon roll. Undrar just varför just språk är ett så känsligt område, jag menar, JAG har ju inga problem med att medge att jag är sämre än andra på typ algebra eller baseball... Lite trist att man inte kan få lite cred för sina hundratals universitetspoäng...

Inte för att jag bryr mig så fasligt mycket. Jag anser inte att studier/jobb har nån särskilt stor betydelse för en människas identitet. Men ibland måste man väl få gnälla lite....