Hmrmpf

Vad irriterad jag blir på blogger. T.ex. att det korrekta antalet kommentarer ibland inte syns, trots att man trycker hundra gånger på refresh. Tips: om ni "bevakar" en diskussion i kommentarfältet, gå in och kolla då och då trots att samma antal fortfarande står på första-sidan. Om ni fattar vad jag snackar om. Jag har inte så bra internetvokabulär.

Jag höjer rösten

Förra veckan skrev jag en insändare till DN, men den dumma blaskan ville inte ha den. Nåja, då får jag väl publicera den här istället.
Bakgrunden är denna: En läsare skrev att det var skamligt att Reinfeldt och Halonen talade engelska med varann, och inte svenska. Då skrev en annan person in och sa att det var minsann bra att de pratade engelska, eftersom svenskan inte är ett levande språk i Finland ändå. Det finns visserligen finlandssvenskar, tillstod skribenten, men deras språk är obegripligt eftersom det "börjar bli en blandning av svenska och finska". Som "bevis" på detta nämnde hon den finlandssvenska tv-serien som visas i SVT. "Man behöver ju text för att förstå den."

HÄR är mitt svar på hennes ignoranta insändare:

Jag är föga intresserad av vilket språk Reinfeldt och Halonen talar med varandra. För mig får de prata hindi om de så vill, så jag tänker inte argumentera mot dig på den punkten. Däremot kan jag inte stillatigande acceptera ditt påstående om att finlandssvenskan börjar bli ”en blandning av svenska och finska”. Det är helt enkelt inte sant. Finlandssvenskan är och förblir svenska, om än kryddad med en hel del regionalismer och finska lånord. Inte skulle du väl säga att svenskan börjar bli en blandning av svenska och engelska, bara för att vi lånar in en massa ord uttryck från engelskan?
Den ususla tv-serie som du hänvisar till – för jag antar att du syftar på Strul, som av någon outgrundlig anledning ”översatts” till Trassel i Sverige – ger inte en rättvis bild av vad finlandssvenskhet är. Det är en smärre katastrof att denna smörja visas i svensk tv.
Visst finns det finlandssvenskar – främst i Helsingforsområdet – som pratar denna typ av rotvälska till vardags, men jag tror faktiskt att till och med de skulle skärpa till sig och tala begripligt om de träffade Fredrik Reinfeldt, eller någon annan rikssvensk för den delen.

"Stickade minkjackor"? Njäee...

Vad tusan är en "knitted mink jacket"? Kan man sticka med päls? Jag fattar nada. Så här tycks de kunna se ut:





Den som kan tala om vad en sådan jacka ska kallas på svenska får ett fint pris!

Suck!

Känns som att jag verkligen kört fast nu med översättningen. Jag sitter bara och glor på skärmen hela dagarna, och surfar på nätet istället. Jag har en lista på typ femton modetermer som jag inte klarar av att översätta. Jag har mejlat till flera modebloggare som jag hittat på nätet, men de har inte kunnat hjälpa mig. För svårt, säger de. Jaha, men om folk som jobbar med mode och älskar mode inte klarar det, hur i hela helsefyr ska en sunkpotta som jag - som typ inte ser skillnad på ett plagg från Balenciaga och ett från Överskottsbolaget - kunna klara det då? Va?

FINNS DET NÅGON SOM LÄSER DETTA SOM ÄR SKITBRA PÅ MODE OCH VET VILKA TERMER SOM ANVÄNDS I BRANSCHEN I SVERIGE???

(Edit: såg just att jag skrivit "modertermer" istället för "modetermer"... kan tänka mig att ni blev förbryllade, kära läsare! Men nu är det ändrat...)

Den som söker skall ock finna... ehrm...kanske....

Dagens bästa kontaktannons:

Jag söker dig asiatiska kvinna med trädgårdsintr. Du får gärna vara matlagningsintr. men det är inte ett krav. Mina intr. är intag av friterade potatisflarn och Coca-cola provning. Jag läser på KomVux.

Den här var inte heller så dum:

Vill ha: denna matplats!

Åh, jag älskar såna här stolar!

Brasklappar och tillägg

Efter att ha läst igenom föregående inlägg med nya fräscha morgonögon insåg jag givetvis att vissa modifikationer var på sin plats.

- Angående det dåliga tålamodet: Jag tänker i första hand på att jag är ganska dålig på att koncentrerera mig länge på en och samma sak, t.ex. när jag ska plugga. Jag är också beroende av snabba resultat för att inte tappa motivationen (därför återfinns jag inte heller i agility-elitklassen el.dyl.) Däremot är jag inte en sån som inte kan sitta stilla och vänta, utan istället börjar vanka rastlöst fram och tillbaka etc. Jag är duktig på att göra ingenting. :-)

- Angående det goda minnet: Av nån underlig anledning gäller detta i första hand det "verkliga livet". Alltså, jag minns händelser jag själv varit med om, men däremot minns jag inte scener ur filmer, handlingen i böcker etc. När det gäller sånt har jag tvärtom ovanligt dåligt minne. Jag minns om jag gillade boken eller filmen, och vilken känsla den ingav mig, men inga detaljer.
Jag kan inte heller påstå att jag minns allt jag lärt mig i skolan, tyvärr.

- Angående att jag är öppen och släpper folk in på livet: Här bör jag påpeka att jag syftar på vänner - inte på vem som helst. När det gäller grannar, främmande människor, kursare etc. är jag däremot ganska reserverad. Jag är inte, och vill inte vara, typen som pratar med folk på stan, på tåg etc.

- Angående alltihop: I min analys utgick jag i första hand efter vem jag är just nu. Hade jag skrivit detta för fem år sen hade det varit en annan personlighet som framträtt - en betydligt mer screwed-up sådan. Jag kan förstås inte heller garantera att saker och ting inte ändras i framtiden. Jag hör till dem som tror att människan ständigt utvecklas, inte till dem som tror att grundpersonligheten är klappad och klar när man är typ tjugo.

Jag

Jag fick ett test av Johanna som gick ut på att man skulle räkna ut vilken ayurveda-typ man är: vata, pitta (sic!) eller kapha. Jag blev en landning av vata och pitta, vilket tydligen är typ det allra vanligaste man kan vara. Nå, i vilket fall som helst så kände jag varken igen mig i beskrivningen av vatas eller pittas personlighet... så nu tänkte jag att jag själv skulle försöka kartlägga min egen personlighet. Så... here goes:

- Jag är nervös och hispig. Oroar mig mycket, både för stora och små saker. Jag är en sådan som kollar tio gånger att spisen är avstängd och sånt där. När jag har hemnyckeln i byxfickan känner jag efter så att den säkert är kvar flera gånger i minuten. Allt detta är sådant som vissa stör sig på, men jag tycker själv det är ganska bra egenskaper - jag tappar inte bort saker, och glömmer sällan bort åtaganden. Dessutom kommer jag nästan alltid i tid, eftersom jag startar för tidigt pga. en rädsla för att få bråttom.

- Jag har ett enormt bekräftelsebehov. Jag vill att alla ska tycka om mig, och oroar mig mycket för att folk kanske inte gör det. Detta är egentligen befängt, eftersom jag rent logiskt förstår att alla inte kan gilla alla, och eftersom jag själv ogillar ganska många, och således borde kunna tillåta dem att ogilla mig också.
Jag vill hela tiden höra att det jag gör är bra. Jag saknar förmåga att själv avgöra vad som är bra och vad som är dåligt. Om jag t.ex. har skrivit något, så kan jag inte bedöma kvalitén. Men så fort nån säger "det här är bra" så börjar jag också tycka det.
Jag vill helst vara bäst på det jag gör. Jag tycker väldigt illa om att vara medioker. Jag vill inte vara en helt okej översättare eller skribent, jag vill vara skitbra. Annars kan det kvitta.
Jag måste också erkänna, och detta är lite pinsamt, att jag ibland njuter av att jämföras med andra människor, till deras nackdel. Dock inte om det gäller mina vänner, som jag ärligt kan säga att jag önskar allt gott.
En annan aspekt av detta är mitt aldrig sinande ömhetsbehov. Jag kan kramas hur mycket som helst, och tröttnar aldrig på kärleksbetygelser.

- Jag har vissa exhibitionistiska drag, vilket ju märks t.ex. just nu - här sitter jag och analyserar min personlighet på internet. Jag tycker också mycket om att vara i centrum och få folk att skratta. Dock är jag också otroligt blyg i många sammanhang. Det är ganska tvära kast i min sociala kompetens, faktiskt. Det är många faktorer som spelar in.

- Jag har ofta dåligt samvete och känner mig dum.

- Jag är seriös, såtillvida att jag tar livet på största allvar. Att ta livet "med en klackspark" är ingenting för mig. Jag tror på den mänskliga handlingens betydelse. Och jag tycker att alla uppgifter och alla människor är värda att tas på allvar. En underhållningsroman ska översättas med samma omsorg som en nobelpristagarroman. En femårings åsikt ska respekteras lika mycket som en vuxens.

- Jag känner starkt. Jag är sällan likgiltig.

- Jag är nyfiken och uppmärksam. Älskar att tjuvlyssna på folk på stan. Vill gärna ha koll på folks inbördes relationer och psykologiska spel.

- Jag är inte spontan, det är jobbigt för mig när mina cirklar rubbas. Jag är inte den typen som åker iväg till Danmark över helgen och tältar på stranden (Hej Lisa!). Jag är inte typen som plötsligt åker till Stockholm och festar en kväll, utan att veta var jag ska sova (Hej Hanna!). Och jag vill gärna veta på förhand om det ska komma gäster till sommarstugan så att jag kan förbereda mig mentalt (Hej syster P!).

- Jag har ett ovanligt bra minne. Jag kommer ofta ihåg hela konversationer i detalj, och jag har extremt tidiga barndomsminnen. Detta är förstås bra när man ska lära sig saker osv, men det är trist att svara på frågor som jag vet att samma människa frågat flera gånger förr. Jag blir också ofta sårad när folk (Hej Peter!) inte minns samtal som vi haft bara några dagar tidigare.

- Jag är trött av mig. Behöver massor med sömn. Är varken morgon- eller kvällsmänniska, snarare är jag en sova-hela-tiden-människa. Detta är riktigt trist, eftersom jag ofta måste gå hem tidigt från fester etc. Vissa människor klarar ju av att uppföra sig trevligt - och ha trevligt - trots att de är trötta, men det klarar inte jag av.

- Jag är snabb. Tänker snabbt, handlar snabbt. Är effektiv när jag väl kommit igång med det jag ska göra. Dock tar det ofta hundra år innan jag kommer igång, eftersom jag dessvärre också är väldigt, väldigt lat.

- Jag är ärlig. Jag ljuger aldrig, och jag blir ytterst sårad när någon ljuger för mig. Jag uppskattar inte humor som bygger på lur (vilket nog, enligt vissa, gör mig till den tråkigaste person man kan tänka sig). Jag säger inte till folk som har fult hår att de har snyggt hår.

- Vad gäller förhållanden är jag strävsam. Jag tror på livslånga relationer och på att kämpa tillsammans. Jag föredrar en jämntjock gröt framför tvära känslokast, och jag prioriterar kamratskap högre än passion.
Jag tycker att jag är lojal mot dem som står mig nära. Därmed inte sagt att jag inte har svikit en enda människa i hela mitt liv, för det har jag. Jag kan inte heller påstå att jag är världens bästa vän... jag är väl inte direkt den personen som folk ringer till klockan tre på natten för att diskutera sina bekymmer. Men jag är inte heller den som ringer till nån klockan tre på natten för att prata om mina bekymmer, så det jämnar ut sig.
Jag tycker ändå att jag har otroligt nära relationer till väldigt många människor, fler än tio. Jag har inga som helst problem med att släppa folk in på livet. Jag är ingen "privat" person. Och jag bryr mig ofantligt mycket om mina vänner, och älskar dem högt, även om jag ibland är ganska kass på att visa det.

- Jag har oerhört dåligt tålamod.

- Jag kan tyvärr vara ganska elak.

- Jag är lite väl rakt-på-sak och kan uppfattas som både burdus och arrogant. Egentligen är jag dock ingendera - det handlar mest om att jag har svårt att förmedla vad jag vill ha fram.

Jaa-a... det blev ju ganska långt. Säkert kommer jag på ännu mer så fort jag publicerat detta. Få se om ni känner igen mig eller inte, kära läsare.
Sen vill jag också utmana alla andra bloggare att blogga likadana analyser om sig själva! Kom igen!

...oh, and by the way...

Har visst glömt att säga att telefonen funkar igen. Det kom en karl och fixade den klockan 07.40 i fredags morse.

Enkät

Hörni, nu skulle jag vilja fråga er en sak: vad får ni för associationer av ordet guldsmedsaffär? Fint? Exklusivt? Sunkigt? Billigt? Dyrt? Bra? Dåligt?
Låt höra!

Såld själ

För några veckor sen klagade jag på att jag satt ensam hela dagarna och inte hade några arbetskamrater. Men, men... jag kan inte precis påstå att jag stortrivs med mitt nya jobb. Efter att ha jobbat som skrivningsvakt tre gånger kan jag konstatera att det är ett mycket jobbigare jobb än man skulle tro. Och att alla gör saker och ting på olika sätt. Och framför allt: att det är en jäääkla massa skitsnack! Och inte ska ni tro att man kan stå utanför, inte. Nej, en svag (och skvallerlysten) människa som jag dras snabbt in. Ännu i morse hade jag nån idé om att jag inte skulle prata skit alls, men idag fann jag till min förvåning att jag satt och gnäll-viskade i örat på en äldre dam... Och precis rätt skvaller-röst lyckades jag uppbåda också.
Få se hur det ska gå för mig! Oj oj oj...

Nu ska vi snart iväg till Johanna på födelsedagsfest. Guud, hoppas jag inte somnar!
Skål, kamrater!

Den som ändå vore ett orakel

Regntunga skyar över Uppsala idag.
Jag får absolut ingenting gjort. Ångrar att jag lämnat alla svåra grejer i översättningen till sist. Känns som ett gäng oöverstigliga hinder.

Peter är i Malmö, och jag känner mig ensam, och jag lyssnar på gammal musik, gamla kompisars gamla bands gamla demoskivor. Försöker väl på något sätt kommunicera med det förflutna, for what it's worth. Finns det någonting som mitt forna jag kan förstå bättre än mitt nuvarande, och kanske förklara, tvärs över tid och rum?

Tänker på ledsna vänner och min egen maktlöshet. Önskar att jag hade en skattkista full med all världens förklaringar, lösningar och svar.

Vardag, suddig

Bara så ni vet...

Vår hemtelefon har gått sönder. Det tutar bara upptaget när man ringer till den, trots att jag dragit ur jacket. Kan ju vara nåt fel på anslutningen också förstås. Men hur som helst så är det mobilen som gäller nu om man vill ha tag i undertecknad.

(Skitkul blogginlägg va? Men ibland måste man använda bloggen som anslagstavla...)

Såld!

Nu är lägenheten såld! Puh! 750 lakan blev det, vilket jag är nöjd och belåten med.
Köparen var en kille som, tycker jag, påminner lite om en gammal klasskamrat till mig, en viss Toffe B... Hoppas han ska trivas!

Väkteri

Idag har jag gjort min debut som skrivningsvakt. Det var en mjukstart, för det var bara en dugga (en sorts mini-tenta eller vad man ska säga) på två timmar, och det var bara 22 pers som skrev. Det gick helt OK. Min kollega skrämde upp mig en del genom att prata en massa skit om såväl administrationen som studenterna, men sånt får man väl ta med en nypa salt. De här studenterna verkade hyfsat skötsamma i alla fall, och det var bara två som glömt legitimation.
Ämnet var "grundläggande algebra". Verkade inte sååå grundläggande i mina ögon - jag fattade noll när jag tittade på skrivningen. Men studenterna tyckte nog det var lätt.
Den sötaste killen i klassen visade sig också vara den yngsta - född 1988! Bara ett år äldre än mitt äldsta syskonbarn. Creepy!!! Jag är en gammal, gammal tant.