Såld själ

För några veckor sen klagade jag på att jag satt ensam hela dagarna och inte hade några arbetskamrater. Men, men... jag kan inte precis påstå att jag stortrivs med mitt nya jobb. Efter att ha jobbat som skrivningsvakt tre gånger kan jag konstatera att det är ett mycket jobbigare jobb än man skulle tro. Och att alla gör saker och ting på olika sätt. Och framför allt: att det är en jäääkla massa skitsnack! Och inte ska ni tro att man kan stå utanför, inte. Nej, en svag (och skvallerlysten) människa som jag dras snabbt in. Ännu i morse hade jag nån idé om att jag inte skulle prata skit alls, men idag fann jag till min förvåning att jag satt och gnäll-viskade i örat på en äldre dam... Och precis rätt skvaller-röst lyckades jag uppbåda också.
Få se hur det ska gå för mig! Oj oj oj...

Nu ska vi snart iväg till Johanna på födelsedagsfest. Guud, hoppas jag inte somnar!
Skål, kamrater!