Jag
Jag fick ett test av Johanna som gick ut på att man skulle räkna ut vilken ayurveda-typ man är: vata, pitta (sic!) eller kapha. Jag blev en landning av vata och pitta, vilket tydligen är typ det allra vanligaste man kan vara. Nå, i vilket fall som helst så kände jag varken igen mig i beskrivningen av vatas eller pittas personlighet... så nu tänkte jag att jag själv skulle försöka kartlägga min egen personlighet. Så... here goes:
- Jag är nervös och hispig. Oroar mig mycket, både för stora och små saker. Jag är en sådan som kollar tio gånger att spisen är avstängd och sånt där. När jag har hemnyckeln i byxfickan känner jag efter så att den säkert är kvar flera gånger i minuten. Allt detta är sådant som vissa stör sig på, men jag tycker själv det är ganska bra egenskaper - jag tappar inte bort saker, och glömmer sällan bort åtaganden. Dessutom kommer jag nästan alltid i tid, eftersom jag startar för tidigt pga. en rädsla för att få bråttom.
- Jag har ett enormt bekräftelsebehov. Jag vill att alla ska tycka om mig, och oroar mig mycket för att folk kanske inte gör det. Detta är egentligen befängt, eftersom jag rent logiskt förstår att alla inte kan gilla alla, och eftersom jag själv ogillar ganska många, och således borde kunna tillåta dem att ogilla mig också.
Jag vill hela tiden höra att det jag gör är bra. Jag saknar förmåga att själv avgöra vad som är bra och vad som är dåligt. Om jag t.ex. har skrivit något, så kan jag inte bedöma kvalitén. Men så fort nån säger "det här är bra" så börjar jag också tycka det.
Jag vill helst vara bäst på det jag gör. Jag tycker väldigt illa om att vara medioker. Jag vill inte vara en helt okej översättare eller skribent, jag vill vara skitbra. Annars kan det kvitta.
Jag måste också erkänna, och detta är lite pinsamt, att jag ibland njuter av att jämföras med andra människor, till deras nackdel. Dock inte om det gäller mina vänner, som jag ärligt kan säga att jag önskar allt gott.
En annan aspekt av detta är mitt aldrig sinande ömhetsbehov. Jag kan kramas hur mycket som helst, och tröttnar aldrig på kärleksbetygelser.
- Jag har vissa exhibitionistiska drag, vilket ju märks t.ex. just nu - här sitter jag och analyserar min personlighet på internet. Jag tycker också mycket om att vara i centrum och få folk att skratta. Dock är jag också otroligt blyg i många sammanhang. Det är ganska tvära kast i min sociala kompetens, faktiskt. Det är många faktorer som spelar in.
- Jag har ofta dåligt samvete och känner mig dum.
- Jag är seriös, såtillvida att jag tar livet på största allvar. Att ta livet "med en klackspark" är ingenting för mig. Jag tror på den mänskliga handlingens betydelse. Och jag tycker att alla uppgifter och alla människor är värda att tas på allvar. En underhållningsroman ska översättas med samma omsorg som en nobelpristagarroman. En femårings åsikt ska respekteras lika mycket som en vuxens.
- Jag känner starkt. Jag är sällan likgiltig.
- Jag är nyfiken och uppmärksam. Älskar att tjuvlyssna på folk på stan. Vill gärna ha koll på folks inbördes relationer och psykologiska spel.
- Jag är inte spontan, det är jobbigt för mig när mina cirklar rubbas. Jag är inte den typen som åker iväg till Danmark över helgen och tältar på stranden (Hej Lisa!). Jag är inte typen som plötsligt åker till Stockholm och festar en kväll, utan att veta var jag ska sova (Hej Hanna!). Och jag vill gärna veta på förhand om det ska komma gäster till sommarstugan så att jag kan förbereda mig mentalt (Hej syster P!).
- Jag har ett ovanligt bra minne. Jag kommer ofta ihåg hela konversationer i detalj, och jag har extremt tidiga barndomsminnen. Detta är förstås bra när man ska lära sig saker osv, men det är trist att svara på frågor som jag vet att samma människa frågat flera gånger förr. Jag blir också ofta sårad när folk (Hej Peter!) inte minns samtal som vi haft bara några dagar tidigare.
- Jag är trött av mig. Behöver massor med sömn. Är varken morgon- eller kvällsmänniska, snarare är jag en sova-hela-tiden-människa. Detta är riktigt trist, eftersom jag ofta måste gå hem tidigt från fester etc. Vissa människor klarar ju av att uppföra sig trevligt - och ha trevligt - trots att de är trötta, men det klarar inte jag av.
- Jag är snabb. Tänker snabbt, handlar snabbt. Är effektiv när jag väl kommit igång med det jag ska göra. Dock tar det ofta hundra år innan jag kommer igång, eftersom jag dessvärre också är väldigt, väldigt lat.
- Jag är ärlig. Jag ljuger aldrig, och jag blir ytterst sårad när någon ljuger för mig. Jag uppskattar inte humor som bygger på lur (vilket nog, enligt vissa, gör mig till den tråkigaste person man kan tänka sig). Jag säger inte till folk som har fult hår att de har snyggt hår.
- Vad gäller förhållanden är jag strävsam. Jag tror på livslånga relationer och på att kämpa tillsammans. Jag föredrar en jämntjock gröt framför tvära känslokast, och jag prioriterar kamratskap högre än passion.
Jag tycker att jag är lojal mot dem som står mig nära. Därmed inte sagt att jag inte har svikit en enda människa i hela mitt liv, för det har jag. Jag kan inte heller påstå att jag är världens bästa vän... jag är väl inte direkt den personen som folk ringer till klockan tre på natten för att diskutera sina bekymmer. Men jag är inte heller den som ringer till nån klockan tre på natten för att prata om mina bekymmer, så det jämnar ut sig.
Jag tycker ändå att jag har otroligt nära relationer till väldigt många människor, fler än tio. Jag har inga som helst problem med att släppa folk in på livet. Jag är ingen "privat" person. Och jag bryr mig ofantligt mycket om mina vänner, och älskar dem högt, även om jag ibland är ganska kass på att visa det.
- Jag har oerhört dåligt tålamod.
- Jag kan tyvärr vara ganska elak.
- Jag är lite väl rakt-på-sak och kan uppfattas som både burdus och arrogant. Egentligen är jag dock ingendera - det handlar mest om att jag har svårt att förmedla vad jag vill ha fram.
Jaa-a... det blev ju ganska långt. Säkert kommer jag på ännu mer så fort jag publicerat detta. Få se om ni känner igen mig eller inte, kära läsare.
Sen vill jag också utmana alla andra bloggare att blogga likadana analyser om sig själva! Kom igen!
- Jag är nervös och hispig. Oroar mig mycket, både för stora och små saker. Jag är en sådan som kollar tio gånger att spisen är avstängd och sånt där. När jag har hemnyckeln i byxfickan känner jag efter så att den säkert är kvar flera gånger i minuten. Allt detta är sådant som vissa stör sig på, men jag tycker själv det är ganska bra egenskaper - jag tappar inte bort saker, och glömmer sällan bort åtaganden. Dessutom kommer jag nästan alltid i tid, eftersom jag startar för tidigt pga. en rädsla för att få bråttom.
- Jag har ett enormt bekräftelsebehov. Jag vill att alla ska tycka om mig, och oroar mig mycket för att folk kanske inte gör det. Detta är egentligen befängt, eftersom jag rent logiskt förstår att alla inte kan gilla alla, och eftersom jag själv ogillar ganska många, och således borde kunna tillåta dem att ogilla mig också.
Jag vill hela tiden höra att det jag gör är bra. Jag saknar förmåga att själv avgöra vad som är bra och vad som är dåligt. Om jag t.ex. har skrivit något, så kan jag inte bedöma kvalitén. Men så fort nån säger "det här är bra" så börjar jag också tycka det.
Jag vill helst vara bäst på det jag gör. Jag tycker väldigt illa om att vara medioker. Jag vill inte vara en helt okej översättare eller skribent, jag vill vara skitbra. Annars kan det kvitta.
Jag måste också erkänna, och detta är lite pinsamt, att jag ibland njuter av att jämföras med andra människor, till deras nackdel. Dock inte om det gäller mina vänner, som jag ärligt kan säga att jag önskar allt gott.
En annan aspekt av detta är mitt aldrig sinande ömhetsbehov. Jag kan kramas hur mycket som helst, och tröttnar aldrig på kärleksbetygelser.
- Jag har vissa exhibitionistiska drag, vilket ju märks t.ex. just nu - här sitter jag och analyserar min personlighet på internet. Jag tycker också mycket om att vara i centrum och få folk att skratta. Dock är jag också otroligt blyg i många sammanhang. Det är ganska tvära kast i min sociala kompetens, faktiskt. Det är många faktorer som spelar in.
- Jag har ofta dåligt samvete och känner mig dum.
- Jag är seriös, såtillvida att jag tar livet på största allvar. Att ta livet "med en klackspark" är ingenting för mig. Jag tror på den mänskliga handlingens betydelse. Och jag tycker att alla uppgifter och alla människor är värda att tas på allvar. En underhållningsroman ska översättas med samma omsorg som en nobelpristagarroman. En femårings åsikt ska respekteras lika mycket som en vuxens.
- Jag känner starkt. Jag är sällan likgiltig.
- Jag är nyfiken och uppmärksam. Älskar att tjuvlyssna på folk på stan. Vill gärna ha koll på folks inbördes relationer och psykologiska spel.
- Jag är inte spontan, det är jobbigt för mig när mina cirklar rubbas. Jag är inte den typen som åker iväg till Danmark över helgen och tältar på stranden (Hej Lisa!). Jag är inte typen som plötsligt åker till Stockholm och festar en kväll, utan att veta var jag ska sova (Hej Hanna!). Och jag vill gärna veta på förhand om det ska komma gäster till sommarstugan så att jag kan förbereda mig mentalt (Hej syster P!).
- Jag har ett ovanligt bra minne. Jag kommer ofta ihåg hela konversationer i detalj, och jag har extremt tidiga barndomsminnen. Detta är förstås bra när man ska lära sig saker osv, men det är trist att svara på frågor som jag vet att samma människa frågat flera gånger förr. Jag blir också ofta sårad när folk (Hej Peter!) inte minns samtal som vi haft bara några dagar tidigare.
- Jag är trött av mig. Behöver massor med sömn. Är varken morgon- eller kvällsmänniska, snarare är jag en sova-hela-tiden-människa. Detta är riktigt trist, eftersom jag ofta måste gå hem tidigt från fester etc. Vissa människor klarar ju av att uppföra sig trevligt - och ha trevligt - trots att de är trötta, men det klarar inte jag av.
- Jag är snabb. Tänker snabbt, handlar snabbt. Är effektiv när jag väl kommit igång med det jag ska göra. Dock tar det ofta hundra år innan jag kommer igång, eftersom jag dessvärre också är väldigt, väldigt lat.
- Jag är ärlig. Jag ljuger aldrig, och jag blir ytterst sårad när någon ljuger för mig. Jag uppskattar inte humor som bygger på lur (vilket nog, enligt vissa, gör mig till den tråkigaste person man kan tänka sig). Jag säger inte till folk som har fult hår att de har snyggt hår.
- Vad gäller förhållanden är jag strävsam. Jag tror på livslånga relationer och på att kämpa tillsammans. Jag föredrar en jämntjock gröt framför tvära känslokast, och jag prioriterar kamratskap högre än passion.
Jag tycker att jag är lojal mot dem som står mig nära. Därmed inte sagt att jag inte har svikit en enda människa i hela mitt liv, för det har jag. Jag kan inte heller påstå att jag är världens bästa vän... jag är väl inte direkt den personen som folk ringer till klockan tre på natten för att diskutera sina bekymmer. Men jag är inte heller den som ringer till nån klockan tre på natten för att prata om mina bekymmer, så det jämnar ut sig.
Jag tycker ändå att jag har otroligt nära relationer till väldigt många människor, fler än tio. Jag har inga som helst problem med att släppa folk in på livet. Jag är ingen "privat" person. Och jag bryr mig ofantligt mycket om mina vänner, och älskar dem högt, även om jag ibland är ganska kass på att visa det.
- Jag har oerhört dåligt tålamod.
- Jag kan tyvärr vara ganska elak.
- Jag är lite väl rakt-på-sak och kan uppfattas som både burdus och arrogant. Egentligen är jag dock ingendera - det handlar mest om att jag har svårt att förmedla vad jag vill ha fram.
Jaa-a... det blev ju ganska långt. Säkert kommer jag på ännu mer så fort jag publicerat detta. Få se om ni känner igen mig eller inte, kära läsare.
Sen vill jag också utmana alla andra bloggare att blogga likadana analyser om sig själva! Kom igen!
2 Comments:
Visst känner jag igen dig. Men du och jag är nog mer lika än jag trott innan. Jag antar utmaningen....men eftersom jag inte är en lika bra som du på att skriva ;) (10p va?) så behöver jag lite tid för att få ihop det.
Kram
Spännande! Kul, kul, jag trodde inte någon skulle anta utmaningen!
Skicka en kommentar
<< Home