Jag vill ha tips!

Ärade församling!
Nästa termin ska jag göra examensarbete i form av en översättning (samt en trist teoridel). Snart måste man bestämma vad man ska översätta, och jag har inte en blekblå aning. Jag behöver alltså tips på anglosaxisk litteratur som inte är översatt till svenska! Det får vara en novell, eller ett utdrag ur en roman, eller varför inte ett seriealbum. Texten ska vara bra, välskriven, lättläst och gripande. Den får inte vara fullspäckad med obegripliga fackord eller oöversättliga ordlekar. Den får gärna vara lite poetiskt, liksom sensuellt, skriven, utan att för den skull vara pretto eller alltför svårtolkad.
Möjligen kan jag också tänka mig facklitteratur, typ nån reportagebok eller så.
Alla tips mottages med STOR tacksamhet.

Imorgon åker jag till Mora förresten, ska hälsa på syrra+barn lite. Back in business igen på fredag.

Fritid, aaah

Jag har lite höstlov just nu, inte så mycket att göra. Igår hade jag en riktigt riktigt skön dag späckad med fritidsaktiviteter av olika slag. På förmiddan var jag på stan och shåppade lite kläder, bland annat ett par svarta Cheap Monday-jeans med små tuffa dragkedjor, så nu kan jag gå likadant klädd som min kille i ännu större utsträckning än förut, haha!
Sen på eftermiddan åkte jag, Tesla, Jennie och Faxe på utflykt med Saaben, och tränade agility och tog en super-mega-skön skogspromenad i Hågadalen. Tesla var i sitt esse: vad kan vara bättre än att springa lös i skogen och jaga sin bästa kompis pung?
Och sen på kvällen var jag och Kina på fest med vår gamla journalist-klass, och det var riktigt trevligt det med! En härlig heldag, med andra ord.

Idag: slapphet, trötthet, lätt illamående. Jag glor på MTV. Trubaduren i lägenheten ovanpå spelar och sjunger Verves "The Drugs Don't Work".

USCHIAMEJ!!!

För en liten stund sedan var jag med om något riktigt obehagligt, och fullständigt absurt därtill. Jag hade varit på en lång promenad med Tesla, och skulle avsluta med att gå till djuraffärn och köpa en säck hundmat. Då vi gick in på parkeringen öppnades en bildörr, och den största grand danois jag sett i hela mitt liv kom utflygande och framlunkande till Tesla. Jag vill ju INTE att hon ska hälsa på främmande hundar i onödan, så jag tittade på ägaren (en gubbe) och bad honom kalla in hunden. Han sa att hans hund inte var farlig och att jag skulle låta dem hälsa. Jag sa att jag inte ville det. Och DÅ brakade det lös, han började skrika och gorma. Helt out of the blue fick jag den VÄRSTA utskällning jag fått i hela mitt liv, jag menar allvar alltså! Hundar måste få hälsa om de vill, fick jag veta. Man kan äga en hund men inte dess hjärna. Jag fick höra att min kultur är galen (han var från nåt medelhavsland tror jag). Jag fick veta att jag var rasist och sadist. Och att han är TRÖTT på min kultur! Jag blev jätteförvånad och jättearg, så jag började ropa tillbaka. Jag sa att det väl ändå är JAG som bestämmer vem min hund hälsar på. Och att jag verkligen inte är rasist och sadist. Och att han var knäpp. Och att jag inte hade gjort honom nåt! Han skrek att människor hälsar väl på varann på stan, varför då inte hundar? Och jag utbrast att folk går väl inte alls omkring och hälsar på främlingar på stan! Och sen blev han riktigt galen, så jag tog Tesla under armen och sprang in i affärn. Han kom efter och jag sa att han skulle gå, och då fortsatte han gapa och gasta, och hela personalen kom farande och det blev ett jäkla hallå, och han skrek att jag betedde mig så här för att han var en svartskalle och jag var svensk, och jag sa att det har ingenting med svartskallighet att göra, och dessutom är jag finsk, och då sa han att svensk, finsk, dansk, det är ingen skillnad, och vet jag varifrån han kommer? Nej sa jag. Och han sa att han kommer från VÄRLDEN, inte från nåt land. Och att vi ska älska och respektera varann, men det gör tydligen inte jag eftersom jag inte vill låta min hund hälsa. Och jag undrade i mitt stilla sinne om detta är hans sätt att visa kärlek och respekt...

Nu sitter jag här och skakar i hela kroppen. Lite sur på mig själv för att jag lät mig provoceras till att börja ropa jag med. Jag borde ha gått därifrån med en gång. Vänt andra kinden till. Men jag är glad att jag inte började gråta, för jag brukar alltid göra det när nån är arg på mig. Men nu höll sig ögonen torra och huvudet högt. Kanske för att jag för en gångs skull visste att det inte var jag som var knäpp.

Ninas talkshow

Blogginlägg blir ju, som jag tidigare påpekat, lätt egocentriska och dessutom ofta ganska ytliga och ointressanta. Jag har funderat på att råda bot på detta genom att intervjua folk på msn och sedan klistra in intervjuerna här. Kanske kunde det bli riktigt lärorikt, med lite tur kanske man även kan punktera några fördomar.
Frivilliga ombedes kontakta mig... annars har jag väl några som jag funderat på att försöka övertala...

DN:s sonettmaskin...

... är rolig! Gå in på dn.se --> kultur --> sonettmaskinen. Sen kan ni klistra in era sonetter i en kommentar till detta inlägg, om ni vill. Här är min:

På dagis får man klossar att sortera

Där är ett jobb dit man förväntas gå

Man lyder snällt, men undrar varför då
Men Varför? verkar ingen acceptera

Vem är det där som vill fotografera?

Där är en pojke man har lust att slå

Det är så mycket Tjo! och Hej och hå!

Man leker doktor och får operera

Jaha. Minsann. Då var vi alltså klara?

Och det är dags för lunch. Man får rökt sik

Det är ens öde, att man dömts att vara

Man får en filt. Man tuggar på en flik

Man äger varken vilja eller snara

Nu får man ingen puss. Man får en pik

Tupplur

Expressen

Löpsedeln idag: KÖLDCHOCK I VINTER.

Jaa-a... det är sexchocker och nakenchocker och spritchocker och knarkchocker och Carola var visst i sorgchock efter att ha fått chockbeskedet om att hennes papp hade dött eller hur det nu var. Jag undrar hur länge vi ska orka med att bli så oerhört chockade varenda dag. Man ska bli chockad när Kayo visar stjärten, man ska bli chockad när Oldsberg är full på scen, och nu ska man tydligen också bli chockad för att det blir kallt på vintern.

"Just idag är jag stark"

Idag kan jag konstatera att även den mentala välmågan förbättras avsevärt om den fysiska välmågan gör det. Jee. Jag har känt mig lite krasslig och haft ont i magen många dagar, men idag kände jag mig frisk och stark igen. For iväg och tog ett stenhårt gympass och blev inte ens lite illamående. Sen gick jag en härlig promenad med Tesla, och vädret var just sådär kallt och klart som jag tycker om. Och nu på kvällen var go'vänner här och fikade och spelade alfapet, och det gick åt pipsvängen för mig och Pete, men det var kul ändå. Mer upprörande var att mattesnillet Kina räknade ihop poängen och kom fram till att hon själv vunnit, bara för att efter en kontrollräkning ertappas: både Erik och Lisa hade fått mer poäng. Nåväl, idag var en riktigt najs dag... medaljongens baksida är att jag inte pluggade så mycket som jag borde, men vad fasen... vissa dagar aren't meant to be plugg-dagar.

Schlagergala

Såg på en schlagergala nyss. ESC:s 50-års-fest, närmare bestämt. Live från Köpenhamn. Den bästa schlagern genom tiderna skulle utses och needless to say så blev det "Waterloo".

Men vad västeuropa-egocentriskt det var! Inte en enda låt från Östeuropa var nominerad, och EN enda östeuropeisk artist uppträdde, nämligen Alsou från Ryssland. Ja, och så var lettiske gulleplutten Renars Kaupers programledare. Men det blev pinsamt tydligt att det som galan egentligen handlade om var att västländerna skulle få sola sig i sin forna glans. "Nu när vi aldrig vinner längre kan vi åtminstone ordna en gala där vi hyllar våra gamla låtar", liksom. "Och de där nya får inte vara med, det är bara originalgänget ikväll." Johnny Logans två segerlåtar var BÅDA nominerade, plus att han uppträdde med en ny pinsam ballad.

Visst var det kul att se programmet, men come on: vad är schlager 2005 utan Ukraina, Rumänien, Kroatien, Moldavien, Ungern, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Ryssland, Vitryssland... inte mycket, bara ett skal av innehållslös nostalgi. Ett det var bättre förr-rop som ekar ihåligt i natten.

Denna lättja.

Jag borde lära mig att utnyttja tiden bättre. Här är man: ung (nåja), barnlös, bor i en stor spännande stad (nåja, nåja) och har egentligen all tid i hela världen... Jag skulle vilja vara en sån där människa som pysslar och pynjar... gör grattiskort, potatistryck. Bakar. Syr gardiner. Limmar foton i album. Odlar örtkryddor. Gör långkok, mustiga grytor. Stiger opp tidigt. Steker ägg till frukosten. Går på museum. Tränar hund två timmar om dan. Går på loppis. Bryr sig om sitt utseende. Lyssnar på Mahler och Bach. Orkar se djuplodande, konstnärliga filmer utan att somna. Överraskar sin partner med middag. Osv osv. Men en sådan är jag inte, och varför inte? Jo, för jag är LAT LAT LAT LAT LAT!

Ett år med hund

Sorry att det blir mycket hundtjat på bloggen nu, men det är jubileumstider. Häromdan var det ett år sen vi hämtade hem vår lilla, lilla valp. Så väl jag minns den där kvällen, vi hade lånat bil för att köra till Stockholm, men vi körde fel, fel, fel och kom två timmar för sent fram till Huddinge. Väl framme kom nästa bakslag: vi hade inga kontanter med. Peter fick åka till bankomat i ilfart medan jag skrev på kontraktet. Så utpumpade vi var, och så skraja vi blev när Ann-Sofi sa: "Er valp är ganska vild" och vi insåg att vi hade tilldelats kullens lilla ligist, syskonplågare, bitvarg. Lilla vilda tiken.

Resan hem med lillan i famnen. Vi körde fel igen och Peter viskade att jag under inga omständigheter fick bli arg i valpens närvaro. Äntligen kom vi hem, och Tesla gick runt, runt, runt i lägenheten, nosade överallt, sket bakom tv:n, sa pip pip pip pip pip pip, somnade aldrig.

Dagarna som följde: känslan av att vara välsignad. Hjärtat som värkte av kärlek. Vi hade grälat mycket den hösten, men allt sånt var som bortblåst nu. Vem kunde vara arg när en nioveckors valp for omkring och bet och pep och var underbar? Och vem har tid att tänka på annat än valpen, när man måste springa ut femton gånger om dan för uträttande av behov?

Snart insåg vi att Tesla var ganska speciell. "Man behöver inte ha koppel den första tiden", hade Ann-Sofi sagt. "Dom följer efter en i alla fall". Men redan första dagen sprang Tesla iväg som ett jehu över gårdsplanen, och vi förstod att hon var en osedvanligt självständig liten tuffing.

Nu har det gått ett år alltså, och det har varit otroligt tungt många gånger men jag är verkligen stolt över Tesla idag. Trots att hon hoppar på folk, drar i kopplet, tjurar, gnäller, skämmer ut mig. Att skaffa hund är det bästa jag har gjort.
Här är vi för ganska exakt ett år sen:

Livet...

... är en balansakt, det finns ingen bättre metafor för att beskriva det. Man vill vara lojal mot sina vänner, men ändå rättvis och objektiv. Man vill vara ärlig i alla sammanhang, men aldrig hård och brutal. Man vill vara till lags, men inte så till den milda grad att ens egen personlighet vittrar sönder. Man vill vara engagerad, vill kämpa för saker, men ändå alltid se nyanserna, aldrig vara kategorisk. Man vill så förtvivlat gärna att alla ska må bra, fast det tycks vara omöjligt. Man vill bara tro hopp kärlek fred harmoni, ändå blir det sällan så. Man kryssar mellan isberg, man försöker leva rätt.

Boooring

Dagarna går, och jag gör inte särskilt mycket. Sitter hemma med Tesla. Visst, jag översätter ju... men jag är så ineffektiv. Jag jobbar tio minuter, sedan följer en halvtimmes planlöst internetsurfande, tv-tittande, blomvattnande, tidningsbläddrande, hundklappande, smörgåsätande. Lite jobb igen, och sen samma sak. Ibland åker jag iväg och tränar. Nästan hela tiden har jag ont i magen, vet inte vad det är. Måste försöka få nån ordning på tillvaron, det är ju absurt att vara så slapp och ändå så stressad.

Idag var vi i alla fall och tränade lite agility och gick i skogen. Det var härligt. Mer sånt vill jag göra, nära skogen vill jag bo.

Myslördag

Jag kan inte låta bli...

... att tipsa er om att surfa in på Peters blog, för där finns världens sjukaste och roligaste bild. www.totro.blogspot.com (Sorry, jag vet inte hur man gör såna där häftiga länkar där det bara står HÄR eller nåt, som alla andra har på sina häftiga bloggar.)

Min hund-ideologi

Ni som läst kommentarerna till mitt förra inlägg har knappast undgått min lilla hund-debatt med Mattias B. Jag tyckte den här diskussionen var för viktig för att föras i kommentar-kulisserna, så nu får min hund-ideologi ett eget inlägg.
Här kommer några viktiga punkter som jag tror på:

1. MAN BÖR ICKE FÖRMÄNSKLIGA HUNDEN
Ja, Tesla sover i sängen med mig och Peter, hon ligger i soffan med oss, ibland sitter hon i stolar. Ja, vi skickar ut julkort med henne på till alla vi känner. Ja, vi gullar ofantligt mycket med henne och låter henne slicka oss i ansiktet. Ja, hon är bland det viktigaste i mitt liv. Jag har aldrig känt en starkare ömhet än den jag känner för henne. MEN: hon är en hund. Hon är bara en hund, och nej, jag tycker inte att hundar är lika mycket värda som människor. Min största skräck är att Tesla ska dö, ändå skulle jag offra henne om jag blev tvungen att välja på henne och en människa. Gudarna ska veta att jag funderat mycket på detta. Egentligen tycker jag mer om hundar än människor över lag, men jag tycker inte man kan blunda för att människor har vissa egenskaper som skiljer dem från djuren. Jag tror inte man blir en bra matte eller husse om man går omkring och inbillar sig att hunden har moral och samvete och känsla för rättvisa, eller att den kan älska och sörja på samma sätt som vi.
Att dra paralleller mellan hundar och människor i olika ideologiska frågor blir också tokigt: de flesta insatta hundmänniskor är idag motståndare till blandrasavel - det betyder INTE att de är rasister eller motståndare till blandäktenskap mellan människor!

2. HUNDAR BEHÖVER EN FAST MEN VÄNLIG HAND
Jag står fast vid detta: hundar är inte gjorda för demokrati. Hundar lever i naturen i flockar där vissa individer har högre rang än andra. Däremot är det en myt att hundarna skulle vara särskilt hårda och våldsamma mot varandra. Inom "hunderiet" har ordet ledarskap stundvis blivit missbrukat: vissa är så fixerade vid ledarskap att de anser att hunden alltid måste gå bakom ägaren, att den inte får gå först in genom dörren, att den inte får äta före ägaren har ätit, att man inte ska hälsa på hunden när man kommer hem etc. Allt detta för att befästa ledarskapet, eftersom man är så rädd för att hunden ska vilja klättra högre upp på rangskalan. MEN enligt Anders Hallgren, som jag litar på, har normala hundar inte alls något behov av att hävda sig och klättra på rangskalan - och varför inte det? Jo, för att hundar inte funkar så - de är inte maktlystna, de VILL underordna sig. Man bör tidigt i valpens liv etablera sitt ledarskap genom att vara konsekvent, vänlig och bestämd. Då kommer hunden knappast att försöka ta över ledarskapet. Om man däremot misslyckas med att befästa sitt ledarskap, om man t.ex. är inkonsekvent eller alltför mjäkig, kanske hunden får för sig att det är den som bestämmer, och då blir det bara pannkaka av alltihop. Varken hund eller människa mår bra av de ständiga konflikter som en sådan situation leder till.

3. EN LYDIG HUND ÄR EN LYCKLIG HUND
Det har hänt att vissa personer opponerat sig då jag argt tillrättavisar Tesla för att hon t.ex. skäller eller inte kommer när jag ropar på henne. Implikationen är att jag inte låter henne "vara hund" och därmed gör henne olycklig. Detta är enligt mitt tycke bullsh*t. Ju mer Tesla lyder mig, desto mer frihet kan jag ge henne. Om jag vet att hon kommer när jag ropar så kan jag låta henne springa lös. Om jag inte vet att hon lyder måste hon gå i koppel. Lydnad leder till frihet, således.

4. ALL INLÄRNING BÖR SKE MED MJUKA METODER
Jag är givetvis mot all form av våld. Ingenting ska läras in med tvång och hårda nypor, utan positiv förstärkning är A och O. För mer info om detta, läs om operant inlärning och IMMI-ideologi. Hunden ska tycka det är roligt att lära sig saker!

Jag skulle kunna skriva precis hur mycket som helst om detta, verkligen HUR mycket som helst, men det ska jag inte göra. Om ni undrar nåt mer är det bara att fråga!
Vov vov!

Bloggeri - egocentrism?

När man bloggar blir inläggen oftast ytterst egocentriska. Detta beror i första hand på att man egentligen inte kan skriva alltför ingående saker om andra människor - jag tror knappast mina vänner skulle uppskatta det om jag började analysera deras själsliv här. Jag vill dock gärna påpeka att bloggen ger en ganska skev bild av mig, för jag tänker faktiskt inte BARA på mig själv hela tiden. Tvärtom tänker jag väldigt mycket på andra. Men nu när jag börjar fundera på det, så inser jag att jag kanske HAR blivit en smula mer egocentrisk sen jag började blogga... eftersom bloggandet legitimerar att man vältrar sig i sig själv så kanske detta färgar av sig på det riktiga livet också... nej, hemska tanke!

Bäst att uppväga genom att skriva nåt snällt om annan person. Här kommer en smörig utsaga:
Jag är SUPER-MEGA-kär i min kille. Han är den snällaste, finaste, bästa och roligaste människan på jorden. Dessutom tycker han liksom jag att hundlukt är den godaste doften som finns. Bara en sån sak!

Vaniljvisp

Oj, oj vad gott det ser ut!


Kan jag få smaka lite, husse?


Men snääälla...

Fest igår...

... och ångest idag, som brukligt är.
Det var Johanna som hade födelsedagsfest, och det var väldigt skoj, men jag fick nog lite för mycket under västen. Det är för att jag är så ovan vid eldvatten nu för tiden. Jag har minnesbilder av mig själv som en ändlöst snarvlande och irriterande typ, hoppas verkligen att jag inte sa några riktiga dumheter! FÖRLÅT i så fall to whom it may concern!

Min anti-svordoms-kampanj väcker av nån underlig anledning bara negativa reaktioner. Jag försökte få med Pete på idén men han avböjde å det bestämdaste. Dessutom tycks folk tycka att det är sinnessjukt att hålla på och slå sig själv på röven varje gång man säger en fuling. Hm, I wonder why, hehehe. Jag antar att jag borde bli glad över dessa reaktioner, för det måste ju betyda att folk aldrig störts så särskilt mycket av min fulhet-i-mun. Men jag ska nog fortsätta ändå med självspäkelsen... dock kanske jag kan ersätta spankingen med lite mer diskreta nyp eller nåt... kanske nyp med naglar för könsord, nyp utan naglar för religiösa svordomar... hm, hm, hm... Ja ja, ni tycker jag är knäpp men allt handlar om att försöka forma en personlighet som man kan stå för i alla lägen. Min strävan kan summeras i två punkter: 1) Ta reda på vem du vill vara. 2) Bli den människan!

Runda ord

Jag ska sluta med svordomar. Jag slutar cold turkey från och med NU! Om man vill förändra världen ska man börja med sig själv, heter det ju. Hädanefter får ni, om ni hör mig svära, straffa mig efter följande straffskala: Könsord: 30 piskrapp, missbruk av Herrens eller Den Ondes namn: 20 piskrapp, light-varianter av någon av dessa: 10 piskrapp. Om ni ej har någon piska till hands kan ni ta vad som helst, t.ex. en sopskyffel. Tack på förhand för ert samarbete!

Lättja och dekadens

Vaknade till tonerna av otäcka tankar i huvet, och med ett kraftigt illamående som måste ha att göra med multituden av choko-muffins som jag proppade i mig igår (ja, min bantning har gått åt helsefyr). Bestämde mig för att tankarna och skitmåendet måste sovas bort, så jag lät mig somna om och vaknade sen inte förrän tio. Hade tänkt gå och träna men hade ingen lust, så jag gick på shåpping-tur istället. Köpte diverse plagg på Indiska och lite annat smått och gott, och ett armband också, hör och häpna. Jag tycker ju det är så snyggt med svulstiga accesoarer men det känns inte precis naturligt för mig att bära dem. Kanske jag kan vänja mig. Sen köpte jag ännu fler småbyxor på Åhléns. Jag glömde allt som jag skulle köpa: bläck till skrivaren, shampo, hundgodis, mat och juice. Suck.

Kreativitet och mod

Igår var jag med Lisa och Kina och lyssnade på Jeanette Winterson som läste ur sin senaste bok och pratade om kärleken och livet och dylika stora saker, samt svarade på publikens (ibland besynnerligt taktlösa) frågor. Det var mycket intressant, jag är glad att jag orkade pallra mig iväg. Kändes skönt att få en dos intellektuell stimulans, och dessutom en energikick, ett koncentrat av kreativitet. Vänlig och varm verkar hon vara, och väldigt allvarlig och väldigt rolig. Come to think of it - precis sån vill jag också vara. I just den ordningen: vänlig, varm, allvarlig, rolig.

Idag var Lisa och Jeanette på bild tillsammans i UNT. Jeanette log och signerade Lisas bok. Lisa såg man bara baksidan på, but what a lovely backside she has, haha!

En annan bra sak som hände igår var följande: trubaduren som bor ovanpå oss övade med sitt band klockan halv elva på kvällen. Det var ett liv utan dess like, vilket tyvärr inte är nån ovanlighet. Jag kände att nu hade bägaren runnit över för min del. När jag öppnade fönstret hördes det hela ännu tydligare - trubaduren med vänner satt tydligen i köket och spelade med öppet fönster. Då tog jag mod till mig, stack ut huvudet och ropade uppåt: "hallå! hallå där!" Jag fick ropa några gånger, sen hördes "jaaa?". Jag sa: "Vi vill gärna gå och lägga oss nån gång!" Och han svarade: "Okej. Förlåt." Och sen var det inte mer med det. Det blev tyst! Och Peter kramade mig mer än vanligt och sa "min hjältinna"!

Dagens lista: mina värsta tvångstankar!

Dessa tvångstankar har jag haft länge, och de kan dyka upp när som helst och förpesta livet för mig. Tänkte det kanske kunde hjälpa att berätta om dem.

1) Att sticka en kniv i ögat.
2) Att klippa sig i bröstvårtorna (detta är min värsta tvångstanke som också har gett upphov till min saxfobi - jag kan knappt se en sax, särskilt inte en med "särade ben".)
3) Att vara isen när folk åker skridskor.
4) Att äta vit choklad med kokta ärter i.
5) Att tugga på Leca-kulor.
6) Att "ha intimt" med en man som har ett häftstift i ändan på "doningen".
7) Att skära sig på papper mellan fingrarna.
8) Att få hemorrojder (NY).

FC Z

FC Z är den bästa dokusåpan jag sett! Den går ut på att Glenn Hysén ska träna upp en samling "töntar" till att bli så bra på fotboll så att de kan möta Djurgården i sista avsnittet. Det är jätteroligt, för töntarna skildras inte alls med förakt (som jag upplever det i alla fall), utan med massor av kärlek och humor. Även om man skojar med töntarnas okunskap vad gäller fotboll, så framhåller man också att de är väldigt duktiga på sina egna specialområden. Många verkar vara intressanta människor, vissa är hysteriskt roliga. Glenn Hysén är trevlig och ödmjuk och erkänner att han också lär sig saker. Ingen blir utröstad utan allt handlar om samarbete och laganda. Se FC Z - det är mitt TV-tips för hösten! Fredagar 21.00 på Z-TV, och repris på söndag 20.00 för folk som gör häftigare saker än att kolla på TV på fredagskvällarna (alltså folk som är tuffare än jag och FC Z-grabbarna).