USCHIAMEJ!!!

För en liten stund sedan var jag med om något riktigt obehagligt, och fullständigt absurt därtill. Jag hade varit på en lång promenad med Tesla, och skulle avsluta med att gå till djuraffärn och köpa en säck hundmat. Då vi gick in på parkeringen öppnades en bildörr, och den största grand danois jag sett i hela mitt liv kom utflygande och framlunkande till Tesla. Jag vill ju INTE att hon ska hälsa på främmande hundar i onödan, så jag tittade på ägaren (en gubbe) och bad honom kalla in hunden. Han sa att hans hund inte var farlig och att jag skulle låta dem hälsa. Jag sa att jag inte ville det. Och DÅ brakade det lös, han började skrika och gorma. Helt out of the blue fick jag den VÄRSTA utskällning jag fått i hela mitt liv, jag menar allvar alltså! Hundar måste få hälsa om de vill, fick jag veta. Man kan äga en hund men inte dess hjärna. Jag fick höra att min kultur är galen (han var från nåt medelhavsland tror jag). Jag fick veta att jag var rasist och sadist. Och att han är TRÖTT på min kultur! Jag blev jätteförvånad och jättearg, så jag började ropa tillbaka. Jag sa att det väl ändå är JAG som bestämmer vem min hund hälsar på. Och att jag verkligen inte är rasist och sadist. Och att han var knäpp. Och att jag inte hade gjort honom nåt! Han skrek att människor hälsar väl på varann på stan, varför då inte hundar? Och jag utbrast att folk går väl inte alls omkring och hälsar på främlingar på stan! Och sen blev han riktigt galen, så jag tog Tesla under armen och sprang in i affärn. Han kom efter och jag sa att han skulle gå, och då fortsatte han gapa och gasta, och hela personalen kom farande och det blev ett jäkla hallå, och han skrek att jag betedde mig så här för att han var en svartskalle och jag var svensk, och jag sa att det har ingenting med svartskallighet att göra, och dessutom är jag finsk, och då sa han att svensk, finsk, dansk, det är ingen skillnad, och vet jag varifrån han kommer? Nej sa jag. Och han sa att han kommer från VÄRLDEN, inte från nåt land. Och att vi ska älska och respektera varann, men det gör tydligen inte jag eftersom jag inte vill låta min hund hälsa. Och jag undrade i mitt stilla sinne om detta är hans sätt att visa kärlek och respekt...

Nu sitter jag här och skakar i hela kroppen. Lite sur på mig själv för att jag lät mig provoceras till att börja ropa jag med. Jag borde ha gått därifrån med en gång. Vänt andra kinden till. Men jag är glad att jag inte började gråta, för jag brukar alltid göra det när nån är arg på mig. Men nu höll sig ögonen torra och huvudet högt. Kanske för att jag för en gångs skull visste att det inte var jag som var knäpp.