Ett år med hund

Sorry att det blir mycket hundtjat på bloggen nu, men det är jubileumstider. Häromdan var det ett år sen vi hämtade hem vår lilla, lilla valp. Så väl jag minns den där kvällen, vi hade lånat bil för att köra till Stockholm, men vi körde fel, fel, fel och kom två timmar för sent fram till Huddinge. Väl framme kom nästa bakslag: vi hade inga kontanter med. Peter fick åka till bankomat i ilfart medan jag skrev på kontraktet. Så utpumpade vi var, och så skraja vi blev när Ann-Sofi sa: "Er valp är ganska vild" och vi insåg att vi hade tilldelats kullens lilla ligist, syskonplågare, bitvarg. Lilla vilda tiken.

Resan hem med lillan i famnen. Vi körde fel igen och Peter viskade att jag under inga omständigheter fick bli arg i valpens närvaro. Äntligen kom vi hem, och Tesla gick runt, runt, runt i lägenheten, nosade överallt, sket bakom tv:n, sa pip pip pip pip pip pip, somnade aldrig.

Dagarna som följde: känslan av att vara välsignad. Hjärtat som värkte av kärlek. Vi hade grälat mycket den hösten, men allt sånt var som bortblåst nu. Vem kunde vara arg när en nioveckors valp for omkring och bet och pep och var underbar? Och vem har tid att tänka på annat än valpen, när man måste springa ut femton gånger om dan för uträttande av behov?

Snart insåg vi att Tesla var ganska speciell. "Man behöver inte ha koppel den första tiden", hade Ann-Sofi sagt. "Dom följer efter en i alla fall". Men redan första dagen sprang Tesla iväg som ett jehu över gårdsplanen, och vi förstod att hon var en osedvanligt självständig liten tuffing.

Nu har det gått ett år alltså, och det har varit otroligt tungt många gånger men jag är verkligen stolt över Tesla idag. Trots att hon hoppar på folk, drar i kopplet, tjurar, gnäller, skämmer ut mig. Att skaffa hund är det bästa jag har gjort.
Här är vi för ganska exakt ett år sen: