Min hund-ideologi
Ni som läst kommentarerna till mitt förra inlägg har knappast undgått min lilla hund-debatt med Mattias B. Jag tyckte den här diskussionen var för viktig för att föras i kommentar-kulisserna, så nu får min hund-ideologi ett eget inlägg.
Här kommer några viktiga punkter som jag tror på:
1. MAN BÖR ICKE FÖRMÄNSKLIGA HUNDEN
Ja, Tesla sover i sängen med mig och Peter, hon ligger i soffan med oss, ibland sitter hon i stolar. Ja, vi skickar ut julkort med henne på till alla vi känner. Ja, vi gullar ofantligt mycket med henne och låter henne slicka oss i ansiktet. Ja, hon är bland det viktigaste i mitt liv. Jag har aldrig känt en starkare ömhet än den jag känner för henne. MEN: hon är en hund. Hon är bara en hund, och nej, jag tycker inte att hundar är lika mycket värda som människor. Min största skräck är att Tesla ska dö, ändå skulle jag offra henne om jag blev tvungen att välja på henne och en människa. Gudarna ska veta att jag funderat mycket på detta. Egentligen tycker jag mer om hundar än människor över lag, men jag tycker inte man kan blunda för att människor har vissa egenskaper som skiljer dem från djuren. Jag tror inte man blir en bra matte eller husse om man går omkring och inbillar sig att hunden har moral och samvete och känsla för rättvisa, eller att den kan älska och sörja på samma sätt som vi.
Att dra paralleller mellan hundar och människor i olika ideologiska frågor blir också tokigt: de flesta insatta hundmänniskor är idag motståndare till blandrasavel - det betyder INTE att de är rasister eller motståndare till blandäktenskap mellan människor!
2. HUNDAR BEHÖVER EN FAST MEN VÄNLIG HAND
Jag står fast vid detta: hundar är inte gjorda för demokrati. Hundar lever i naturen i flockar där vissa individer har högre rang än andra. Däremot är det en myt att hundarna skulle vara särskilt hårda och våldsamma mot varandra. Inom "hunderiet" har ordet ledarskap stundvis blivit missbrukat: vissa är så fixerade vid ledarskap att de anser att hunden alltid måste gå bakom ägaren, att den inte får gå först in genom dörren, att den inte får äta före ägaren har ätit, att man inte ska hälsa på hunden när man kommer hem etc. Allt detta för att befästa ledarskapet, eftersom man är så rädd för att hunden ska vilja klättra högre upp på rangskalan. MEN enligt Anders Hallgren, som jag litar på, har normala hundar inte alls något behov av att hävda sig och klättra på rangskalan - och varför inte det? Jo, för att hundar inte funkar så - de är inte maktlystna, de VILL underordna sig. Man bör tidigt i valpens liv etablera sitt ledarskap genom att vara konsekvent, vänlig och bestämd. Då kommer hunden knappast att försöka ta över ledarskapet. Om man däremot misslyckas med att befästa sitt ledarskap, om man t.ex. är inkonsekvent eller alltför mjäkig, kanske hunden får för sig att det är den som bestämmer, och då blir det bara pannkaka av alltihop. Varken hund eller människa mår bra av de ständiga konflikter som en sådan situation leder till.
3. EN LYDIG HUND ÄR EN LYCKLIG HUND
Det har hänt att vissa personer opponerat sig då jag argt tillrättavisar Tesla för att hon t.ex. skäller eller inte kommer när jag ropar på henne. Implikationen är att jag inte låter henne "vara hund" och därmed gör henne olycklig. Detta är enligt mitt tycke bullsh*t. Ju mer Tesla lyder mig, desto mer frihet kan jag ge henne. Om jag vet att hon kommer när jag ropar så kan jag låta henne springa lös. Om jag inte vet att hon lyder måste hon gå i koppel. Lydnad leder till frihet, således.
4. ALL INLÄRNING BÖR SKE MED MJUKA METODER
Jag är givetvis mot all form av våld. Ingenting ska läras in med tvång och hårda nypor, utan positiv förstärkning är A och O. För mer info om detta, läs om operant inlärning och IMMI-ideologi. Hunden ska tycka det är roligt att lära sig saker!
Jag skulle kunna skriva precis hur mycket som helst om detta, verkligen HUR mycket som helst, men det ska jag inte göra. Om ni undrar nåt mer är det bara att fråga!
Vov vov!
Här kommer några viktiga punkter som jag tror på:
1. MAN BÖR ICKE FÖRMÄNSKLIGA HUNDEN
Ja, Tesla sover i sängen med mig och Peter, hon ligger i soffan med oss, ibland sitter hon i stolar. Ja, vi skickar ut julkort med henne på till alla vi känner. Ja, vi gullar ofantligt mycket med henne och låter henne slicka oss i ansiktet. Ja, hon är bland det viktigaste i mitt liv. Jag har aldrig känt en starkare ömhet än den jag känner för henne. MEN: hon är en hund. Hon är bara en hund, och nej, jag tycker inte att hundar är lika mycket värda som människor. Min största skräck är att Tesla ska dö, ändå skulle jag offra henne om jag blev tvungen att välja på henne och en människa. Gudarna ska veta att jag funderat mycket på detta. Egentligen tycker jag mer om hundar än människor över lag, men jag tycker inte man kan blunda för att människor har vissa egenskaper som skiljer dem från djuren. Jag tror inte man blir en bra matte eller husse om man går omkring och inbillar sig att hunden har moral och samvete och känsla för rättvisa, eller att den kan älska och sörja på samma sätt som vi.
Att dra paralleller mellan hundar och människor i olika ideologiska frågor blir också tokigt: de flesta insatta hundmänniskor är idag motståndare till blandrasavel - det betyder INTE att de är rasister eller motståndare till blandäktenskap mellan människor!
2. HUNDAR BEHÖVER EN FAST MEN VÄNLIG HAND
Jag står fast vid detta: hundar är inte gjorda för demokrati. Hundar lever i naturen i flockar där vissa individer har högre rang än andra. Däremot är det en myt att hundarna skulle vara särskilt hårda och våldsamma mot varandra. Inom "hunderiet" har ordet ledarskap stundvis blivit missbrukat: vissa är så fixerade vid ledarskap att de anser att hunden alltid måste gå bakom ägaren, att den inte får gå först in genom dörren, att den inte får äta före ägaren har ätit, att man inte ska hälsa på hunden när man kommer hem etc. Allt detta för att befästa ledarskapet, eftersom man är så rädd för att hunden ska vilja klättra högre upp på rangskalan. MEN enligt Anders Hallgren, som jag litar på, har normala hundar inte alls något behov av att hävda sig och klättra på rangskalan - och varför inte det? Jo, för att hundar inte funkar så - de är inte maktlystna, de VILL underordna sig. Man bör tidigt i valpens liv etablera sitt ledarskap genom att vara konsekvent, vänlig och bestämd. Då kommer hunden knappast att försöka ta över ledarskapet. Om man däremot misslyckas med att befästa sitt ledarskap, om man t.ex. är inkonsekvent eller alltför mjäkig, kanske hunden får för sig att det är den som bestämmer, och då blir det bara pannkaka av alltihop. Varken hund eller människa mår bra av de ständiga konflikter som en sådan situation leder till.
3. EN LYDIG HUND ÄR EN LYCKLIG HUND
Det har hänt att vissa personer opponerat sig då jag argt tillrättavisar Tesla för att hon t.ex. skäller eller inte kommer när jag ropar på henne. Implikationen är att jag inte låter henne "vara hund" och därmed gör henne olycklig. Detta är enligt mitt tycke bullsh*t. Ju mer Tesla lyder mig, desto mer frihet kan jag ge henne. Om jag vet att hon kommer när jag ropar så kan jag låta henne springa lös. Om jag inte vet att hon lyder måste hon gå i koppel. Lydnad leder till frihet, således.
4. ALL INLÄRNING BÖR SKE MED MJUKA METODER
Jag är givetvis mot all form av våld. Ingenting ska läras in med tvång och hårda nypor, utan positiv förstärkning är A och O. För mer info om detta, läs om operant inlärning och IMMI-ideologi. Hunden ska tycka det är roligt att lära sig saker!
Jag skulle kunna skriva precis hur mycket som helst om detta, verkligen HUR mycket som helst, men det ska jag inte göra. Om ni undrar nåt mer är det bara att fråga!
Vov vov!
posted by Nina | 16:15
1 Comments:
Eftersom debatten flyttade till Mattias' hemsida tänkte jag klistra in den här, så att även mina bloggläsare kan följa den:
Jag sa:
jag är väldigt nyfiken på vad du egentligen tycker om hundhållning... skulle vilja veta om du menade att det är omoraliskt att ha husdjur över huvud taget, eller vad du riktigt menade. Och om det är fel att kräva att ens hund ska lyda, hur ska då förhållandet mellan människa och hund se ut?
Mattias sa:
Bara för att du tog upp det där med rasförädling. För mig är det självklart att det att man förädlar hundar är någon sorts projektion av människans vilja att styra, ställa, kategorisera och dylikt. Jag menar, varför skulle man annars hålla på? Jag skulle nog gissa att rastänkandet i hundsammanhang idémässigt har liknande ursprung som människorastänkandet.
Jag sa:
Och jag hävdar med bestämdhet att det är två helt olika saker som inte kan jämföras. Människan har avlat fram olika hundraser för att de ska klara av olika arbetsuppgifter - jakt, vakt, vallning etc. Jag kan inte se vad det skulle vara för fel i det! Sen är det en helt annan sak att det finns folk som avlar på helt fel egenskaper, bara på utseende, till exempel. Det är givetvis fel. Men du har fortfarande inte svarat på frågan: hur tycker du att det borde vara då? Jag upprepar: hur ska förhållandet mellan människa och hund se ut?
Mattias sa:
Jag tycker egentligen att man i första hand borde fundera på hur detta maktförhållande och det sätt på vilket man talar om det har blivit som det har blivit. Jag tycker bara att man alltför lättvindigt ser förhållandet människa-djur som något helt unikt, utan att beakta att exakt samma typ av förhållande även existerat inom den mänskliga sfären. Detta har avfärdats som fascism, rasbiologi, kvinnoförtryck etc. Men när det handlar om hundar är det en HEEEELT annan sak. Säkert annorlunda, men int nu HEEEEELT.
Jag sa:
Ja men oberoende av om det är "HEEEEELT" annorlunda eller inte, så har du fortfarande inte presenterat nåt alternativ till rådande förhållanden. Känns nästan som du slingrar dig lite, kan det stämma? ;) Är det hund-anarki du vill ha? Horder av vildhundar som springer omkring och skäller och jagar folk och parar sig hejvilt med varann och får valpar under trappor och är "vilda och lyckliga"? Jag vill än en gång påpeka att såväl renrasavel som etablerande av ledarskap är faktorer som är BRA för HUNDARNA, det handlar inte om människor som runkar med sina egna egon (ursäkta uttrycket). Fast du kanske tycker att varje hundägare är en slavdrivare, och slaveri är fel även om ägaren är snäll mot slaven... om det är så du tycker så kan jag inte bemöta det med annat än att vidhålla att det är en HEEEELT annan sak. :)
Mattias sa:
Hmm.. Den hundanarki du beskriver är en anarki enbart därför att den inte passar in i vår civilisation. Det scenario du beskriver låter onekligen obehagligt, men det är ju för att jag är människa och en "city-dweller" anno 2005. Hundanarkin är fel i relation till kulturen, inte naturen. På samma sätt är de egenskaper som är BRA för hundarna BRA i relation till kulturen inte nödvändigtvis BRA eller ens relevanta i förhållande till naturen. Så, jag är inte ute efter att presentera några alternativ. Men jag tycker vissa saker ändå är ganska klara angående förhållandet människa-hund: 1) Att folk i betraktar saker som "naturliga" fastän det uppenbarligen handlar om kulturella, historiska konstruktioner. 2) Att detta synsätt gör att folk ser "goda" och "dåliga" egenskaper i hundar som eviga, oföränderliga, medan de borde betrakta dem som "goda" och "dåliga" i relation till samtiden, kulturen. 3) Att raser i första hand är en mänsklig konstruktion som inte håller en genetisk-biologisk granskning.
Och jag sa:
Jo jo. Men det där gäller ju egentligen allt, eller hur? Ska man, varje gång man säger att man tycker nåt är bra, behöva tillägga "i den tid och den kultur vi lever i just nu"? Det tycker jag är underförstått. Och jag kan inte gärna uttala mig om annat än här och nu, tycker jag... men det jag kan säga är att jag är ganska övertygad om att NU, 2005, så mår en aktiv familjehund som min Tesla bättre än en "fri" byracka som bor på gatan i Portugal och aldrig behöver lyda nån.
Skicka en kommentar
<< Home