Mel.fest. del 1
Kom på att jag måste ju blogga om Melodifestivalen!
Alltså, jag hade ju en ganska rejäl kopparslagare när jag kollade på reprisen igår, och det kan ha spelat in, men faktum kvarstår: jag tyckte verkligen det var rätt så kakka!
För det första: Kristan Luuk. Jag tycker egentligen ganska bra om honom, och han var ju bra såtillvida att man slapp plumpa sexskämt à la Peter Settman, men det känns bara SÅÅÅ passé med sån där ironisk 1994-humor! Folk har länge sagt att ironin är död, men det har jag inte märkt av. Eller har den varit död emellan men kommit tillbaka nu, tillsammans med Nirvana och andra early nineties-grejer? Ja jag vet inte, men trist känns det. Dessutom är det mest småungar och old people som tittar på melodifestivalen och de fattar ju inte ironi ändå.
Ytterst intressant i sammanhanget är då att Tommy Nilsson tar hem grand slam med en låt som heter JAG TROR PÅ MÄNNISKAN och framförs utan minsta uns av självironi. Jag måste säga att även om jag är en vän av "äkta känslor" så tyckte jag detta var förfärligt, och min första tanke var: är vi i Sverige eller på Irland??? Men hans framgångar är ju ändå ett fascinerande bevis på att folket är trötta på cynism och suktar efter bombastiskt patos.
För att kommentera övriga låtar så tyckte jag alla var dåliga utom balladen med Andersson&Gibson, samt möjligen "Hypnotized" med Sofia (men nääär ska svenskar lära sig att det inte finns nåt svenskt y-ljud i engelskan och att man måste uttala y:et som "i" i ett ord som "Hypnotized"?)
Addis Black Widow var så otroligt pinsamma så jag fattar ingenting... ska det låta sådär eller var han väldigt, väldigt förkyld?!
Hoppas på bättre grejer nästa vecka!
Alltså, jag hade ju en ganska rejäl kopparslagare när jag kollade på reprisen igår, och det kan ha spelat in, men faktum kvarstår: jag tyckte verkligen det var rätt så kakka!
För det första: Kristan Luuk. Jag tycker egentligen ganska bra om honom, och han var ju bra såtillvida att man slapp plumpa sexskämt à la Peter Settman, men det känns bara SÅÅÅ passé med sån där ironisk 1994-humor! Folk har länge sagt att ironin är död, men det har jag inte märkt av. Eller har den varit död emellan men kommit tillbaka nu, tillsammans med Nirvana och andra early nineties-grejer? Ja jag vet inte, men trist känns det. Dessutom är det mest småungar och old people som tittar på melodifestivalen och de fattar ju inte ironi ändå.
Ytterst intressant i sammanhanget är då att Tommy Nilsson tar hem grand slam med en låt som heter JAG TROR PÅ MÄNNISKAN och framförs utan minsta uns av självironi. Jag måste säga att även om jag är en vän av "äkta känslor" så tyckte jag detta var förfärligt, och min första tanke var: är vi i Sverige eller på Irland??? Men hans framgångar är ju ändå ett fascinerande bevis på att folket är trötta på cynism och suktar efter bombastiskt patos.
För att kommentera övriga låtar så tyckte jag alla var dåliga utom balladen med Andersson&Gibson, samt möjligen "Hypnotized" med Sofia (men nääär ska svenskar lära sig att det inte finns nåt svenskt y-ljud i engelskan och att man måste uttala y:et som "i" i ett ord som "Hypnotized"?)
Addis Black Widow var så otroligt pinsamma så jag fattar ingenting... ska det låta sådär eller var han väldigt, väldigt förkyld?!
Hoppas på bättre grejer nästa vecka!
posted by Nina | 13:05
3 Comments:
Moahaha! Håller med dig att Addis Black Widow var riktigt pinsamma. Tommy Nilsson lät som han alltid gör - tråkigt!
Jag tyckte nog att Irma och Uno var bäst (- fast Uno sa "gomodjon" hihihi!).
Det är som vanligt att de som jag gillar inte går vidare...
Kan det vara för att jag aldrig ringer å röstar ;).
Tycker för övrigt d känns oerhört jobbigt med 10 veckors melodifestivalstjat som man nu har framför sig... överallt i media ska det tjatas om det eländet. Det var bättre förr m en tävling.
Hej du schlagermate! Jag tror också på människan men inte på Tommy. Urk. Och så, ursäkta mig, ful han var. Åttiotalet klädde honom bättre. Och så Anna Book. Att du inte nämner henne!? Jag tycker att den mest vä(långt ä!)sentliga kommentaren är att svenskisarna bara vill ha sina gamla godingar om, om igen. Nostalgiröster. Book och Nilsson gick vidare först och främst för att de är våra gamla kärlekar från den ljuva ungdomen, och förstås för att det är pompöst respektive good feeling-musik. Book får ju förstås också f-knoppspoäng. :) hävdar, din Jennie
Du har rätt i vad du säger, men orsaken till Anna Books popularitet just nu är att hon nyligen var med i dans-dokusåpan "Let's Dance", så i hennes fall handlar det inte BARA om 80-talsnostalgi. Men nog blir man fundersam ibland, när värsta slätstrukna kakikorvslåtarna skördar framgångar bara för att det är nån gammal räv som sjunger dem...
Angående f-knoppspoäng så funderade jag faktiskt på det häromdan. Vilka kvalifikationer ska man uppfylla för att få de eftertraktade poängen? Jag kom fram till att man måste banne mig vara REJÄLT fet, typ Chiara (en fetknopp från Malta, för er som inte vet). Det räcker inte att vara lite mullig, då får man höra av Bert Karlsson att man ska banta. Men om man är så tjock som Bookus så kan man liksom rida på sin fetma... Undrar just var kilogramsgränsen går...
Skicka en kommentar
<< Home