Nina-Kanalen

Text och bild om mig och de mina. Kommentera gärna!

Min bilder
Namn:
Plats: Uppsala, Sweden

tisdag, augusti 29, 2006

Grrrrr!

Okej, här kommer en mindre god nyhet: Vi fick inte den där lägenheten. Men inte för att nån annan bjöd över, utan för att säljaren helt plötsligt bestämt sig för att inte sälja!!! Han skulle stanna kvar i Uppsala trots allt och bla bla bla. Mäklarn var också jättebesviken.
Helt sjukt. Men vi får leta vidare helt enkelt. I fortsättningen tror jag dock inte jag ska blogga om visningar och budgivning och grejs. Jag berättar när vi fått nåt istället.

lördag, augusti 26, 2006

Den goda nyheten

Bättre än så här blir livet nog inte -Peter har fått jobb!!! Nu kan vi ÄNTLIGEN börja leva ett normalt liv, planera för framtiden etc. Vi håller faktiskt på att bjuda på en lägenhet också... hoppas vi får den.
Mer än så här skriver jag inte nu pga. en viss matthet orsakad av gårdagens firande: mousserande vin och stora ölstop. Måste samla mig lite nu för ikväll blir det party igen... kräftskiva närmare bestämt.
Återkommer med utförligare rapport...

fredag, augusti 25, 2006

Fina gästen

Line har sovit över i natt, och hon har verkligen lustiga sovstilar som inte liknar nån annans... jag har åtminstone aldrig förr träffat en hund som bäddar ner sig under täcket så här...

onsdag, augusti 23, 2006

Denna vecka

Okej, här kommer en update:
Tesla, Faxe och Line (med respektive matte) har börjat kantarellsökskursen - vi har tillbringat både måndags- och tisdagskvällen med svamprelaterade övningar ute i skogen... skoj skoj! Sen blir det att träna intensivt och sen låta hundarna spåra upp en massa godingar, och sen kantarellrisotto... slurp, smask... nåå, bäst att inte gå händelserna i förväg kanske. ;-)
Vad gäller mitt översättningsuppdrag så har jag tackat ja till det. Jag ska få ett kontrakt på posten och min deadline är satt till 1 december. Ska bli kul! Jag har börjat förbereda mig genom att lusläsa Vogue och Elle (boken utspelar sig i modevärlden)...
Ett annat project-in-progress är lägenhetsjakten. Idag var vi och kollade på ett riktigt intressant "objekt" så vi får se, vi får se, vad som händer...
Det är alltså mycket på gång nu, och ganska stressigt är det, men också roligt, och jag tror -PEPPAR PEPPAR- att allt kommer att bli bra!

söndag, augusti 20, 2006

Den förlösande tragiken

Det finns, hos många människor, ett behov av att vältra sig i hemskheter. I litteraturhistorien kan man se många exempel på snyfthistorier som väckt överväldigande känslor hos alla och envar, såsom Den unge Werthers lidanden. Också i dessa ironiska tidevarv tycks behovet av sorglighet och patetik (i ordets sanna bemärkelse) förbli intakt. På den smaklösa sidan ser vi kvällstidningarna som gottar sig i det senaste lustmordets pikanta detaljer. Men fenomenet tar sig också mer harmlösa uttryck. Att frossa i ledsamheter kan i bästa fall leda till en hälsosam katharsis-effekt.

Mina föräldrar förstår sig inte alls på detta. Som barn läste jag gärna "Läsarnas egna berättelser" i Allers (observera att det var jag själv, absolut inte min mor, som köpte tidningarna). Dessa historier handlade ofta om folk som blivit illa behandlade av livet. Sorgligast av alla var berättelserna om barn som blivit mobbade. Men inte kunde jag dela mina känslor med mor och far. Om jag försökte berätta så lät det så här:
Jag: Oj jag läste så hemskt i Allers, det var en flicka som blev mobbad och till och med lärarna var med på det, och när de skulle åka på klassresa så for bussen iväg utan henne!
Pappa: NÅ ÄSCH! Varför läser du sånt där???

Peter, däremot, delar min passion. Ofta berättar vi sorgliga grejer, varpå vi brister ut i en blandning av kvidanden och skratt, typ... "Neeej... ååååh... hahahha.. vad hemskt... sluta... nnnngggh." Det finns också andra i vänkretsen som vet hur en slipsten ska dras - jag tänker speciellt på Johnny och Janne. Sällan har jag hört nåt så sorgligt som Johnnys påhittade historia om den lille gossen som älskade sin rullstol (han kallade den "My Wheelie"), men en morgon när han vaknade var Wheelie borta. Det visade sig att hans pappa hade pantsatt den för att kunna betala sina spelskulder. Sagan slutar med att gossen haltar omkring på stan, på kryckor, och frågar alla om de sett hans Wheelie. Till sist får han syn på den i pantlånekontorets fönster!

(Johnny, hoppas det är okej att jag sprider ut din historia...!)

Igår kväll när jag och Peter var på kvällspromenad så såg vi en skylt med texten "Klabbe 30 år - tuta!" Men vi såg flera bilar som körde förbi utan att tuta. Vi konstaterade att stackars Klabbe nog inte får så många tut. Och sedan var den diaboliske Peter i full gång, med den mest tragiska historia man kan tänka sig: "Klabbe kanske är helt ensam på sin trettiårsdag. Han har hängt ut skylten själv, för att åtminstone få några tut. Han tänkte för sig själv: 'Hmm, ska jag skriva Klas på skylten? Nej, jag skriver Klabbe... jag har alltid velat ha några vänner som skulle kunna kalla mig Klabbe.'" Till sist började vi nästan gråta båda två, samtidigt som vi skrattade.

Berättelser som väcker denna underliga känsla (skratt&gråt i samklang) måste vara av ett särskilt slag. De får inte vara för nära en själv, för då är det bara tragiskt. De får inte heller vara FÖR hemska, ond bråd död funkar liksom inte. Allra bäst är de påhittade historierna. För då kan man, när man lugnat ner sig lite och tröstat varann, le igen och säga: "Det är inte på riktigt. Klabbe har säkert tjugo vänner!"

onsdag, augusti 16, 2006

Jee olé!

Gissa vem som blev uppringd av Norstedts förlag idag? Jorå! Gissa vem som kanske ska få översätta en underhållningsroman för kvinnor? Haha! Jorå! Just det!

Sitter här och väntar på att de ska mejla över manuset nu...

måndag, augusti 14, 2006

En riktigt typisk diskussion hemma hos oss

NB: When you're at a nudist beach, how can you tell which guy is blind?
PK: The one without a boner?
NB (kommer av sig lite): Ööh, jaa... men alltså, det blir ju int nå roligt om man säger det sådär.
PK: Nå hur ska man säga det då?
NB: It's not hard! Fattar du?
PK ( imponerat): Hahahaha, har du hittat på det där själv??!
NB: Neej... det är från "Truly Tasteless Jokes".
PK: Jag tänkte väl det.

(paus)

PK: Ibland är ordvitsar riktigt roliga faktiskt.
NB: Men det där är ju mer som en blandning av ordvits och vanlig vits.
PK: Jå, det förstås.

söndag, augusti 13, 2006

Tristesse

Vad har hänt de senaste dagarna då? Tja, Tesla fyllde två år i förrgår (fyll-hund) och fick denna festmåltid:


Hon fick också ett ben med "delicious meaty centre" som gav henne diarré... så det har varit mycket bajs på sistone, snyft...

Jag försöker vänja mig vid min tillvaro som arbetslös och sysslolös... det är svårt att inte falla in i en förödande, deppig passivitet. Jag skickar arbetsprover till förlag och försöker framställa mig själv på ett bra sätt, men nån respons får jag inte... de orkar säkert inte ens läsa skiten!

För att ha nåt att göra har jag lagat en hel del mat, men inte heller det är så kul eftersom min mage tycks ha gått in i en extremt känslig fas och protesterar mot allt som är lite "exotiskt"... suck... nå, här är i alla fall några smakprov:




Och så surfar jag på hemnet och drömmer om lägenheter... vi var t.o.m. på en visning häromdan, av en härlig trea på markplan i Ulleråker... och på onsdag ska vi kolla på en tvåa i Norby, ett stenkast från Hågadalen och hundhagen! Men men... jag måste hålla mig i skinnet... int kan vi ju börja köpa lägenhet förrän vi vet mer om jobb etc...

Men jag längtar så förtvivlat efter att få börja LEVA på riktigt... känns som att vi har befunnit oss i nån slags limbo alltför länge nu and it's driving me mad!

måndag, augusti 07, 2006

Av vikt

Alltså fatta... år 1999 vägde jag mer än tio kilo mer än jag gör nu! Tittar man på bilder från den tiden ser man en fet kossa, dock med långt vackert hår som räddar helhetsintrycket. Om man betänker vad jag brukade äta, så förstår man varför jag var tjock: mängder av vitt bröd varenda dag, med ett tjockt lager creme bonjour på (och det fick absolut inte vara light-creme bonjour). Att jag dessutom drack öl väldigt ofta gjorde nog inte saken bättre.

Jag känner en svåruthärdlig avsmak när jag tänker på mina forna mat- och dryckesvanor. Men det gäller att inte blicka bakåt utan framåt... och nu, när jag har blivit vegetarian (eller ja... lakto-ovo-pesco-vegetarian) så finner jag till min glädje att det finns så otroligt många häftiga och nyttiga livsmedel som jag inte ens kände till tidigare. Mitt matlagningsintresse, som har legat på is i flera år, har fått sig en riktig nytändning! Så härligt det är att botanisera bland sojakross och quornfiléer och bulgur och dinkelfrön och havrekli och allt annat som är hälsosamt och gott. Detta intresserar mig mer än någonting annat just nu.

lördag, augusti 05, 2006

3 dagar i en skitspännande människas liv

Hm, svårt att komma igång med bloggandet igen efter pausen. Nåå, här kommer en snabbrapport från de senaste dagarna (sorry om det är boooring):

- På onsdag var jag på arbetsförmedlingen. Min handläggare avrådde mig från att starta min firma redan nu, eftersom jag då skulle bli av med möjligheten till alfa-kassa. Istället tyckte hon jag skulle försöka fixa kunder först och starta företag sen. En komplicerad ekvation, eftersom de flesta uppdragsgivare inte vill anlita folk som inte har F-skattesedel. Alltså: inga kunder - inget företag. Inget företag - inga kunder. Moment 22. Nå, jag får försöka marknadsföra mig utav bara helvete och se vad som händer. En positiv grej är att man tydligen kan ströjobba en hel del (typ dela tidningar, skriva Ergo-krönikor) utan att bli utkickad från kassan.

- På torsdag var jag i Stockholm och gick på Pride-festivalens schlagerkväll med Jennie W. Schlagerkavalkaden var rolig - massor med härliga bortglömda artister såsom Duo Datz (Israel 1992), men också småtrista svenskar: Lasse Berghagen, Roger Pontare... Well, allt hade varit bra om inte Jennie blivit av med sitt bagage på flyget från Helsingfors, och om inte jag hade fått så ont i magen att jag var tvungen att springa på baja-maja mitt i showen...(jag tror att jag kanske är överkänslig mot quinoa, som jag hade glufsat i mig i stora mängder dan innan). Nå, sen träffade vi också Lisa, Tanja och Hanna där, och Lisa vann 315 spänn på Gay-Bingo!!! Sen sov vi över hos Jennies kompis Mia som bor i värsta jättetjusiga jättelägenheten på Lidingö.

- På fredag kom jag hem igen, med en mage som fortfarande inte var i skick. Den blev dock bättre under dagens lopp. På kvällskvisten åkte jag, Peter och Tesla ut till bostadsområdet Ulleråker, där vi kanske skulle vilja bo. Gick runt och tittade, och visst verkade det toppen på många sätt... nära till naturen, lugnt och trevligt. På minussidan: barn och hundar i stora flockar (vi såg inte så många nu, men dom kommer väl tillbaks då skolorna börjar). En annan nackdel kan eventuellt vara närheten till "sinnessjukhuset"... galningar som rymmer och sådär... fast det tror jag inte är såå stor risk.

Det var de tre dagarna det. Idag ska jag försöka baka bröd.