Folk jag gillar

Jag har märkt att av alla olika grupper människor som finns så kommer jag över lag bäst överens med äldre, intellektuella farbröder. De ska vara så pass gamla (och anständiga) att sexuell spänning inte kommer på fråga, men så pass unga i sinnet att de hänger med i modern teknik och nya kulturyttringar. De ska vara såna där som var radikala i sin ungdom och stod på barrikaderna och skrek, men som med tiden har fått en mer nyanserad, lågmäld syn på livet. De ska vara visa men ödmjuka. Filosofiska funderingar ska flöda friktionsfritt från deras läppar och pennor, och de ska ha torr, akademisk humor. Men de ska inte vara några pretto-typer, utan de ska vara fast förankrade i verkligheten. Och de ska tycka att jag är en klipsk och intressant typ, som de gärna pratar med på lika villkor. Då och då händer det att jag möter en sådan människa, och det är alltid lika upplyftande. Den sortens intellektuella stimulans får man ingen annanstans.

Okej, på allmän begäran *uppdaterat 29.11*

For Pete's sake! Här kommer då en bildserie som jag kallar "Lisas märkliga inverkan på Peter". Det är Lisa som tagit samtliga bilder, och undertecknad var inte närvarande vid ett enda av tillfällena! (Way past my bedtime, antagligen.)




Det finns många fler såna här bilder, dessa var de som jag råkade ha i datorn. Lissy får gärna bildra med fler, hehehe!
EDIT: och det gjorde hon! Här är några fler:

Första advent

Folk har fel i huvu!

Såg just Lilla Melodifestivalen. Vitryssland vann och Spanien kom på andra plats och Danmarks bajslåt gick det jättebra för också. Däremot gick det skit för Sverige som hade en utmärkt låt, men vad ännu värre är: det gick jättedåligt för Storbritannien, som hade en SUPERbra Kate Bush-aktig låt som jag röstade på. Nåja, jag hoppas få se Joni Fuller ta revansch i riktiga ESC sen när hon har åldern inne.
Beskåda underbarnet:

Brasklapp

Jag har lite ångest för att jag den 16.11 skrev att Maciej Zaremba är min idol. Det var inte nån särskilt smart sak att säga. Jag måste påpeka nu att jag inte sväljer allt han skriver med hull och hår, jag vet att han ägnar sig åt tesdrivande journalistik och jag är skarpsynt nog att upptäcka att han inte är särskilt mån om att nyansera bilden. Men jag tycker att sån här journalistik också ska få finnas, och jag tyckte det var bra att han lyfte fram mindre bra saker med facken och att han belyste folks fördomar om Östeuropa, och jag tycker bättre om artiklar som är tydligt subjektiva än sådana som är förment objektiva, och jag tycker han skriver skitbra. Och jag vill inte att nån kommer och klistrar nån nyliberal etikett på mig för att jag säger det här.
Tjingeling!

Miljöombyte

Det som har hänt de senaste dagarna är att Peters mamma har varit här - vi har gått på IKEA och varit ute och ätit och gått på bio ("The Constant Gardener". Bra! Se, gråt och förfäras! ) Och igår kväll så var hon hundvakt, medan Pete och jag åkte till Stockholm för att titta på Cats on Fire som spelade.
Före spelningen fick vi gå på häftig hotellrums-förfest med bandet. Märkligt nog slog de inte sönder rummet, ej heller drack de nåt starkare än folköl. :) Så här såg det ut:


Henry och Jessika:


Pete och jag:


Ville gör sig fin:


Och så här "jättebra" blev bilderna från själva konserten:


Cats var toppen, och det var en trevlig kväll. Lite mindre trevligt att springa omkring kissnödig i regnet klockan 01.45 och söka bussen till Uppsala... men men, vi hittade den och kom hem.

Lokalpressen

Hihi, idag har jag en insändare publicerad i UNT! Få se om den har nån effekt på medborgarna...
Här är den:

Jag skulle vilja vädja till alla som äter på stan: släng inte matrester på marken! Det är inte så roligt att ständigt behöva dra ut olika halvruttna ”delikatesser” ur munnen på sin glupska hund, och ännu mindre roligt är det när hunden hinner svälja maten, får ont i magen och kräks. Vid åsynen av en halv varmkorv bryr sig inte ens en väluppfostrad hund om sin mattes ”nej”, så snälla – använd soptunnorna!

Och på tal om att använda soptunnor: hundägare, plocka upp efter era hundar! I alla fall på gator och torg. Ni ger oss alla dåligt rykte, och knappast tycker ni väl själva att det är festligt att trampa i bajs?

Dramatik

Lisa, Tesla och jag gick en härlig vinterpromenad till Gamla Uppsala idag. Det var frostigt och vackert och allt var bra tills Tesla stack iväg efter ett rådjur. Vi ropade och lockade men hon var spårlöst borta. Fick springa omkring på kullarna i säkert en halvtimme och gasta, och stora vägen var inte långt borta, och jag hann tänka många sorgsna tankar. Till sist ringde jag till polisen för att fråga om nån hittat henne. Telefonsvararrösten sa: för brottsanmälan eller förlustanmälan, tryck ett. Jag tänkte att detta var väl en förlust, så jag tryckte ett. Kopplades till konstapel.

Jag: Min hund har sprungit bort!
Polisen (mycket trött): Jaha.
Jag: Så jag undrar om nån har anmält... alltså om nån har hittat nån hund.
Polisen: Ja det vet inte jag.
Lisa: DÄR ÄR HON! Nej det var ett rådjur!
Jag (i luren): ÄR DET HON? Neej, ett RÅDJUR!
Polisen: Åhå. Höhö.
Jag: Nej det var inte hon.
Polisen (med visst förakt): Jag kopplar dig till receptionen.
Jag: Okej.

Tuuut tuuut tuuut lät det i luren, men innan de hann svara fick jag se "min älskade komma ut från det vilda". Men galen blick och blöt päls rusade jycken ut ur skogen, och jag kunde håva in henne! Vilken lycka!

Nu ligger hon här och sover, helt utpumpad efter sina äventyr. Och jag kan konstatera att även om jag älskar borderterriers så blir det aldrig en sån igen! Nästa hund ska vara av en ras med betydligt mindre jaktinstinkt! Får se vad det blir... shetland sheepdog, kanske?

Titta vad gulligt!

Tesla fick en tomtedräkt i present av Lisa igår! Så nu vet vi vad hon ska ha på sig på julafton!

Engagemang

I förmiddags var jag på en föreläsning om Marockos ockupation av Västsahara. Helt intressant att lära sig lite om nåt som man inte vet mycket om, men det kändes lite för onyanserat och jag tyckte inte riktigt om gubbens retorik. En sak som nästan alltid stör mig på såna där föredrag är att det på något sätt förväntas att man ska "köpa hela paketet", eller rättare sagt: det förutsätts att man redan tidigare har köpt hela paketet. Det känns t.ex. som att det inte finns något utrymme för EU-vänner som jag i dessa "samhällsengagerade" kretsar. Trist att EU alltid ska utmålas som demonen i alla sammanhang, tycker jag. Självklart finns det mycket att kritisera inom EU men det är väl bra att vi är med, så har vi ju en möjlighet att vara med och påverka i alla fall!

Det om det. Det har blivit en del politik här på bloggen på sistone och en del av er kanske tycker det är boring. Men jag skriver om det som rör sig i min skalle. Till er som föredrar lättsinniga vardagsskildringar vågar jag nog lova att även sådana kan väntas inom kort.

Om skämt

Jag har inte nån jättetydlig åsikt i den här frågan, men sedan gammalt hör jag till dem som brukar säga att man får skämta om vad som helst.
Vissa hävdar att man automatiskt är rasist om man berättar ett ofördelaktigt skämt om en annan folkgrupp, eller att man förstör för kvinnokampen om man skulle få för sig att dra en kärring-historia. Själv vågar jag nog hävda att så inte är fallet. Glöm inte att man kan berätta dylika skämt på en slags meta-nivå eller vad man ska säga... så att mitt negerskämt i själva verket inte blir ett hån mot negern utan mot rasisten, mot en person som skulle berätta skämtet "på allvar", utan den extra ironiska twisten. Fattar ni? Förutsättningen för att man ska kunna skämta på det viset är givetvis att man verkligen känner alla som är närvarande, och att man är införstådd med deras värderingar. Annars kan man bli hemskt feltolkad. Såna skämt bör alltså hållas borta från de "offentliga arenorna".

En annan sak: jag tror på sätt och vis att tigandet är mer rasistiskt än skämtet. Detta säger jag för att jag plötsligt insåg att vissa av mina bloggläsare kanske kan tolka vinprovningsbilderna nedan som ett hån mot Ryssland och Östeuropa, något som jag å det skarpaste vill dementera. Jag kan ju inte tala för alla, men åtminstone jag skulle aldrig drömma om att håna dessa länder. Jag tycker nog att man bör kunna skämta med vissa aspekter i ett lands/en regions historia utan att för den skull häckla landet/regionen. Kan man inte se det som snarare tvärtom? Östeuropéerna är våra vänner, alltså kan vi skämta om dem? Kanske bör vi istället ta oss en funderare på dem som vi INTE vågar skämta om? Vad säger det om våra attityder? Etc. etc.

Ja jag vet inte vad man ska tycka. Det är förstås Zaremba-artiklarna som spökar i min hjärna... jag hade liksom förträngt att det finns så mycket fördomar mot Östeuropa (och hur FAN kunde jag glömma det? Man blir ju liksom ganska tydligt påmind varje år när det lackar mot schlagerfestival! Då duggar de mega-fördomsfulla kommentarerna tätt ur käften på var och varannan SVT-reporter! Och jag tycker det är lika förfärligt, och OSANT, varje år. Och där ser man det så tydligt, att ska man skämta om sånt här så ska man göra det hemma, inte i TV!!!)

Äsch vad rörigt detta blev. Om nån har nån klarare åsikt, shoot!
Huvudsaken är väl ändå att man icke bortser från bjälken i sitt eget öga!

Missa för all del inte...

... DN:s artikelserie om "arbetare, fackpampar och kapitalister i det nya Europa"!
www.dn.se/rormokaren

Maciej Zaremba är min idol!!!

Vinprovning

Igår var det dags för Lisas och Elins årliga vinprovning/maskerad och i år var temat ÖSTSTAT. Mycket skoj var det, trots något undermånlig vin-kvalitet. Här är några av gästerna:

Stalin 1:


Stalin 2:


Den dopade kulstöterskan Svetlana:


Stasi-Helga:


Kosacken:


Den förtryckta zigenerskan:


Soldaten som är skrämmande lik sin brorsa (och romen igen):


VM i "njurbälts-stötning":


Lööv between olika folkgrupper:


Samt ytterligare en idolbild på Svetlana, här med skäran:

Restaurangrecension

Jag rekommenderar ingen att gå på restaurang Tzatziki i Uppsala. I alla fall inte på en fredag kväll. Stället är proppfullt och väldigt stökigt - att höra vad middagssällskapet säger är inte det lättaste. Man skyfflas snabbt in och snabbt ut som boskap. Ingen rast och ingen ro. Maten kommer in två minuter efter att man beställt den, vilket indikerar att de förberett färdiga portioner som de sedan hastigt värmt upp i mikro. Uppvärmningen är dock bristfällig och potatisen är således kall. I övrigt smakar maten hyfsat men inte mer än så. Man har absolut ingen lust att sitta kvar och äta dessert el.dyl, utan man skyndar sig därifrån. Restaurangbesöket är över på 45 minuter - ingen helkväll precis. Då är det skönt att gå till en tyst pizzeria och dricka en öl. Sedan hem och kolla FC Z.

För grekisk mat i Uppsala anser jag att man bör hålla sig till Restaurang Alexander, även om man där måste stå ut med åsynen av den mansgrisige kyparen som vi brukar kalla "Libido-mannen".

(Den gnälliga tonen i detta inlägg är inspirerad av en hotellrecension av Paddy Burt, som jag just nu håller på att översätta. :))

10.11

Idag har vi firat Peters födelsedag med presenter och kolatårta och sånt. Grattis gullis!

Och jag har varit på skogsutflykt med Jennie och hundarna. Jag skulle dokumentera dagen, men kamerabatteriet tog slut. Men några bilder hann jag med.
Så här brukar det se ut i bilen (båda vovvarna i min famn):



Och så här kan det se ut när jyckarna sträcker ut:

Mental stimulans

Känner mig väldans belåten för den här veckan har jag gått på två föredrag. Hundexperten Memea Mohlin i måndags, serietecknaren Joakim Pirinen idag. Båda var jättebra! Man borde gå oftare på sånt där.
Och nu håller jag på och färgar håret "sunny blonde" och ska gå och skölja ur färgen NU.

Mer vardagligt gnäll

Hoppet från mitt senaste inlägg blir kanske nästan smaklöst stort nu, men i dessa postmoderna tider är det ju accepterat och till och med önskvärt att blanda högt och lågt. Alltså tänker jag nu klaga på vardagliga saker!

1) Usch vad sur man blir när man får följande kritik för en översättning: "Lite ojämnt - men i långa stycken på högsta nivå. Lite mer finputsning (och mer variation på några ställen) hade höjt helhetsintrycket, som ändå är mycket gott. Nu räcker det bara nästan till VG." Okej, jag borde kanske vara nöjd ändå, men det är så förtretligt när man har lyckats bra med sånt som verkligen var skitsvårt i texten, men så faller det på att man misslyckats med små bagateller. Nog blir man irriterad på sig själv när man upptäcker att man skrivit "berättandet", "berättelse" och "berättande" inom loppet av några få rader! Gaaah!

2) Mitt hår är skitfult. Megafult. Hemskt. Jag har nuförtiden bara bad hair days. Funderar på att göra något drastiskt, typ klippa bort en hel del... Nåt sånt här, kanske:

Vad sägs om det, gott folk? I vilket fall som helst så ska jag färga det ljusare så snart som möjligt för nu är det grådaskigt och helt terrible.

3) UNT har haft en serie om religioner. De skrev om hinduer, ortodoxa judar, samt en buddhist. Allt bra med det, men visst vill man väl läsa om vad de tror på, om deras teologi, om hur de upplever sin Gud osv. osv. Men nej, det är en massa snack om hur de lever. Vi går i templet och äter bara kosherkött, blä blä blä. Och intervjun med buddhisten avslutas så här: "Magnus flickvän Maria ska bli präst i Svenska kyrkan.
- Hon kan ibland tycka att det vore enklare om jag var med där. Jag är hemifrån cirka tio helger om året. Jag mediterar varje morgon. Ibland även på kvällen. Visst tar det tid. Men egentligen lever jag inte så världsfrånvänt. Hur många finns det inte som håller på med olika idrotter och är borta på match varenda helg?"
Jag menar: hallååå! Här får man jätteintressant info om att hans tjej ska bli präst och så blir man jättenyfiken på hur den teologiska och moraliska clashen kan tänkas ta sig uttryck. Och så snuvas man på konfekten och serveras sån där smörja istället. Varför, varför måste man reducera religioner till "livsstilar" hela tiden? Jag bara undrar...

Media och Afrika

Om det är något här i världen som enligt mig verkligen är skandalöst så är det västvärldens sätt att sopa Afrika under mattan hela tiden.
Efter Hotel Rwanda-filmen har det varit en del skriverier om det som hände i Rwanda för tio år sen... om alla som dog utan att någon ingrep. Hur kunde vi låta detta hända? frågar sig krönikörerna indignerat, alltmedan de blundar för att liknande saker händer hela tiden. Det är väl tryggt att ondgöra sig över vad som hände för ett decennium sedan, mer förpliktigande att kritisera det som händer nu.
Darfur. Vad hände med Darfur? Det var lite snack om folkmord, sen ingenting. Tystnad, tystnad. Det är klart, en sådan obegriplig konflikt är ju svår att passa in i medias konfliktbevaknings-mall. Konflikten måste ju passa in i dramaturgin... det måste finnas en tydlig good guy och en tydlig bad guy och en tydlig orsak. I Darfur var det för stökigt helt enkelt, för svårt att avgöra vad som var vad, och dessutom: vem orkar i längden bry sig om att miljontals negrer som ser likadana ut slår ihjäl varann? Vad rör det oss? Mer tacksamt då att skriva uteslutande om tsunamin i tre månaders tid... för där var det ju SVENSKAR som dog, bevars! En orkan i Amerika rapporterar man gärna om också, och Irak är alltid intressant: det finns ju amerikaner där. Vitingar som dör.
I somras hörde jag på radion att det var hungersnöd i Niger. Situationen var katastrofal och man vädjade om hjälp. Sen hörde jag inget mer om det.
I vintras läste jag en pytteliten notis om att Kongo-Kinshasa fortfarande är den värsta konflikthärden i världen. Runt tusen människor dör där varje dag. Sen hörde jag inget mer om det.
För nån vecka sen läste jag en liten artikel långt bak i tidningen om att det kan bli krig mellan Etiopien och Eritrea igen. Få se om man får höra nåt mer om det.

Alla hundars dag

Vår dag med Faxe har hittills förlöpt väl, utan intermezzon av något slag. Verkar som att hundarna är lite blyga för varandra när de är inomhus, ofta tittar de på mig som om de frågade "vad ska vi göra nu?" Om jag hittar på nån aktivitet åt dem kommer Tesla springande och gör allting snabbare än Faxe och roffar åt sig allt godis och signalerar att jag och Peter minsann är HENNES matte och husse.
Idag känns det faktiskt som skillnaden mellan hundar och småbarn är hårfin! Precis samma psykologiska mekanismer visar sig i deras umgänge. Hihi!









De två bilderna nedan lade jag in på söndagen. Faxe stannade över natten och det var riktigt mysigt, titta bara! Man blir rätt sugen på att skaffa en till hund...

Hemma från Dalarne

Har tillbringat några dagar i Mora med att äta Kinderägg, titta på dokusåpor, gå promenader, trimma Tesla, samt snacka kiss och bajs. Gick även på bio med S&L och råkade ut för den outhärdliga förödmjukelsen att biljettförsäljaren trodde jag var under femton... håhå jaja.

På tåget hem kunde jag konstatera att jag inte gillar feta småpojkar som svär högljutt på göteborgska, pratar om att hänga ut röven genom fönstret, och säger: Hon där skulle jag vilja jobba med! Så säger alltid pappa när han ser nån snygg på TV! Hon där skulle jag vilja jobba med. Höhöhöhö. Jag gillar inte att åka tåg nuförtiden. Jag börjar alltid hata mänskligheten.

Nu måste jag gå och lägga mig. Imorgon ska vi ta hand om Faxe.