Media och Afrika

Om det är något här i världen som enligt mig verkligen är skandalöst så är det västvärldens sätt att sopa Afrika under mattan hela tiden.
Efter Hotel Rwanda-filmen har det varit en del skriverier om det som hände i Rwanda för tio år sen... om alla som dog utan att någon ingrep. Hur kunde vi låta detta hända? frågar sig krönikörerna indignerat, alltmedan de blundar för att liknande saker händer hela tiden. Det är väl tryggt att ondgöra sig över vad som hände för ett decennium sedan, mer förpliktigande att kritisera det som händer nu.
Darfur. Vad hände med Darfur? Det var lite snack om folkmord, sen ingenting. Tystnad, tystnad. Det är klart, en sådan obegriplig konflikt är ju svår att passa in i medias konfliktbevaknings-mall. Konflikten måste ju passa in i dramaturgin... det måste finnas en tydlig good guy och en tydlig bad guy och en tydlig orsak. I Darfur var det för stökigt helt enkelt, för svårt att avgöra vad som var vad, och dessutom: vem orkar i längden bry sig om att miljontals negrer som ser likadana ut slår ihjäl varann? Vad rör det oss? Mer tacksamt då att skriva uteslutande om tsunamin i tre månaders tid... för där var det ju SVENSKAR som dog, bevars! En orkan i Amerika rapporterar man gärna om också, och Irak är alltid intressant: det finns ju amerikaner där. Vitingar som dör.
I somras hörde jag på radion att det var hungersnöd i Niger. Situationen var katastrofal och man vädjade om hjälp. Sen hörde jag inget mer om det.
I vintras läste jag en pytteliten notis om att Kongo-Kinshasa fortfarande är den värsta konflikthärden i världen. Runt tusen människor dör där varje dag. Sen hörde jag inget mer om det.
För nån vecka sen läste jag en liten artikel långt bak i tidningen om att det kan bli krig mellan Etiopien och Eritrea igen. Få se om man får höra nåt mer om det.