Folk jag gillar

Jag har märkt att av alla olika grupper människor som finns så kommer jag över lag bäst överens med äldre, intellektuella farbröder. De ska vara så pass gamla (och anständiga) att sexuell spänning inte kommer på fråga, men så pass unga i sinnet att de hänger med i modern teknik och nya kulturyttringar. De ska vara såna där som var radikala i sin ungdom och stod på barrikaderna och skrek, men som med tiden har fått en mer nyanserad, lågmäld syn på livet. De ska vara visa men ödmjuka. Filosofiska funderingar ska flöda friktionsfritt från deras läppar och pennor, och de ska ha torr, akademisk humor. Men de ska inte vara några pretto-typer, utan de ska vara fast förankrade i verkligheten. Och de ska tycka att jag är en klipsk och intressant typ, som de gärna pratar med på lika villkor. Då och då händer det att jag möter en sådan människa, och det är alltid lika upplyftande. Den sortens intellektuella stimulans får man ingen annanstans.