Stööööön
Alltså jag fattar inte hur det kan vara så varmt ute! Det är ju september nu, borde inte september vara en tid för friska fläktar och kall klar krispig höstluft? Men nej... det känns som fucking juli - stekhett, åskaktigt. Hemskt att gå på promenad, särskilt med löptik som vill stanna, nosa, dra, kissa varannan sekund osv. osv. Dagar som denna blir man så irriterad på människorna också... folk som kommer cyklande på trottoaren, folk som står i vägen, alla dessa barn som vill klappa hunden (man säger ja och blir irriterad över deras klåfingrighet, eller man säger nej och får förfärliga skuldkänslor), flickor som skriker och äckliga mopeder som knattrar, och den obarmhärtiga solen över alltihop.
Tänk, igår kväll gick jag genom Kvarngärdet i skymningen, sneglade in genom folks fönster, kände kärlek till mänskligheten, men idag känner jag bara förakt. Det har varit väldigt mycket mood swings här i huset på sistone. Hoppas det stabiliserar sig snart. Det gör det nog, bara vi kommer igång med vardagsrutinerna, och bara det blir höst nån gång! Jag vill gå med jackan på.
Tänk, igår kväll gick jag genom Kvarngärdet i skymningen, sneglade in genom folks fönster, kände kärlek till mänskligheten, men idag känner jag bara förakt. Det har varit väldigt mycket mood swings här i huset på sistone. Hoppas det stabiliserar sig snart. Det gör det nog, bara vi kommer igång med vardagsrutinerna, och bara det blir höst nån gång! Jag vill gå med jackan på.
1 Comments:
håhå, kärlek till mänskligheten som blir till rena misantropin i en handvändning, det känner jag igen!
Skicka en kommentar
<< Home