Kändispoäng

Min vän Philip har på sin blogg (www.mittlivsomblog.blogspot.com) utmanat mig i uppräknande av kändispoäng. Man ska lista kändisar som man nån gång sett i inofficiella sammanhang, alltså inte på scen eller i intervju-situation eller dylikt. Lustigt, jag har inte tänkt på sånt här på länge, men nu minns jag med viss nostalgi kvällar hemma hos Malin och Philip i Berghäll... med rödvinsglas i hand sitter vi och skrävlar om olika kändisar vi sett. Jag tycker mig minnas att jag då hade ganska bra celebriteter att skryta med, men nu minns jag bara halvtrista "kändisar"... nå, här kommer dom:

- Jag gick i gymnasiet med Anna Stenlund, som sedermera blev "Robinson-Anna".
- Jag har sett Anna Book på Taco Bell i Stockholm.
- Jag ser ganska ofta Lasse Eriksson, för han bor i Uppsala. Bland annat har han studerat idé- och lärdomshistoria, precis som jag.
- När jag bodde i Helsingfors år 1999 satt jag på Storyvilles terass med min dåvarande bästis, då samlingspartistiske politikern Ben Zyskowicz kom körande förbi i sin bil. Min lätt berusade vän blev så till sig att hon högt ropade hans namn, och pekade. Ben vinkade vänligt.
- Jag har sett Ole Norrback på gatan i Vasa den första maj 1997 när jag gick i "röda paraden". Han hade väl kommit för att spana in motståndet, hehe. Jag hälsade nästan på honom, eftersom hans ansikte var så välbekant. Han var partiordförande för sfp då.
- När jag bodde i Helsingfors såg jag även poeten Tommy Tabermann ganska ofta när jag satt och hängde på caféer och försökte skriva en bok.
- Jag såg Ville Valo på stan i Helsingfors också. Wow.
- En kväll i Stockholm såg jag poeten Bob Hansson, som stötte ganska vilt på en vän till mig, som ska få förbli anonym. :)
- Samma kväll såg jag också en inte alldeles nykter Tommy Körberg.
- I lördags såg jag Lars-Åke "Babsan" Wilhelmson på hundutställningen, han ställde sin borderterrier Pajas.

Mitt bästa kändisminne kanske inte räknas, eftersom det hela ägde rum efter en konsert, men jag tänker berätta i alla fall: året var 1998 och Thomas diLeva uppträdde i Jakobstad. Jag sprang fram, kramade honom och sa: "jag är säkert din största fan här i stan". Då kom en oönskad fjortis farande och pep: "nää-ä, jag är större fan". Då sträckte diLeva ut armarna på sitt messianska sätt och förkunnade: Alla är lika stora!