Så trött

Lite bakis är jag idag, och trött ända in i märgen. Var ute igår och såg Jenny Wilson - en utmärkt konsert, förvisso, och trevligt att träffa vänner, såklart, men det känns inte så kul att gå på klubb... man måste gå dit halv sju för att alls komma in, sen är det så hög ljudnivå att man inte hör vad nån säger. Längtar ut i skogen nu, till tystnad och tallar.

Kändes väldigt påtagligt igår att livet skriver nya kapitel... alla vännerna är plötsligt så stadgade, det är nya samboskap och lägenhetsaffärer och lån och slut-på-studierna och pojkvänner med välbetalda jobb, och man inser med viss fasa att snart är studietidens relativa jämlikhet förbi - om nåt år kanske vissa bor i villa med pool, andra i skrymslen i slummen. Jag och Kina träffade ett par gamla kursare från journalistiken också, och de var garvade reportrar redan, med blaserade blickar och scoopiga anekdoter. Kändes lite märkligt. Jag kände mig som ett barn, som en som inget vet eller vill veta, och paradoxalt nog samtidigt som en gammal kärring... ta mig till min småstad, ta mig till ro och röda stugor... och jag känner nu att det är någonting som gallopperar fram i mig, något som gör ont: otäcka insikter om flyktighet, förgängelse. Kanske begynnande livskris.