Min inre tant

Det bor en liten norduppländsk tant i mig. Det är hon som indignerat utbrister "nämen titta" när hon/jag ser en bil som blivit vandaliserad el. dyl. Det är hon som springer till dörren och kollar genom titthålet när folk går i trappan, och muttrar förtörnat om det är några ungdomar som kanske ska ha fest.
Det har alltid bott en tant i mig (jag prenumererade ju på Allers redan i gymnasiet, say no more liksom...) Men hon har inte alltid pratat uppländska. Jag vet inte när dialektskiftet ägde rum, men antagligen har utvecklingen skett gradvis. Det var väl inte så oväntat kanske. Min tant och jag har ju ändå bott här i sju år nu.