Nina-Kanalen

Text och bild om mig och de mina. Kommentera gärna!

Min bilder
Namn:
Plats: Uppsala, Sweden

torsdag, juni 29, 2006

Imorgon...

... packar vi in oss i Opeln och kör norröver, till Umeå. Därifrån tar vi, om allt går väl, färjan till Vasa på lördag.
Pete kommer tillbaka till Uppsala den åttonde, själv tänkte jag nog stanna en månad eller så. Så nu blir det bloggpaus, tror jag. GLAD SOMMAR allihop!

P.S. Jag nås på finska numret fr.o.m lördag.

måndag, juni 26, 2006

Nina Bilist

Jaa-a, det tål att sägas om och om igen: jag har haft en del otur när det gäller bilar. Kanske för att jag är en klantskalle som kör dåligt och som inte begriper hur motorn funkar. Då har jag ändå haft tre bilar: den usla Kadetten som var världshistoriens mest misslyckade köp, den opålitliga Fiestan, och nu den hyfsat funktionerande, men rostiga, Astran (som visserligen egentligen är pappas).
Jag blir helt deprimerad när jag tänker på hur mycket pengar dessa skrällen har slukat, och hur mycket ångest de har alstrat... alla jävla topplockspackningar och whatnot som ska bytas ut och alla dumheter jag har gjort som sedan på något sätt ska göras ogjorda:

- Med Kadetten krockade jag en sommar, en riktig frontalis som orsakade omfattande skador på bägge bilar (och Kadetten repade sig aldrig riktigt igen, jag sålde den som skrot året därpå...) Aldrig har jag blivit så utskälld som jag blev av gubbfan som satt i andra bilen.
- När jag bodde i Vasa hade jag inbrott i Kadetten. Vandalerna bröt sig in, skruvade loss RATTEN, placerade den prydligt på passagerarsätet och stack. Sen fick jag göra polisanmälan på finska. (Ja, delar av Vasas poliskår pratar varken svenska eller engelska!)
- En gång tankade jag Fiestan full med Diesel istället för bensin i misstag. Det ledde till en massa problem, och det kostade skjortan att låta suga ut dieseln, eller om de blåste ut den på nåt sätt, jag minns inte...
- Med nån av bilarna, jag minns inte vilken, körde jag en gång rakt in i en bil full med laestadian-flickor. Tack och lov blev det inga större skador, men den ena lessarbruden ringde mig på kvällen och ville aldrig lägga på.
- En lördagsnatt i centrala Jakobstad tappade Fiestan hela avgasröret!
- Jag har gjort massor med klantiga grejer: kört in på fel sida på en esplanad, gjort så att en traktor körde i diket, kört mot rött, tappat åtskilliga navkapslar och ett tanklock, fått p-böter, varit nära att krocka flera gånger etc. etc.
- Astrans spegel blev ju vandaliserad häromveckan.

Så ni kanske förstår, kära läsare, att jag var ganska nervös inför det här köra-i-Uppsala-projektet. Men det har gått oväntat bra, mycket bättre än jag hade vågat hoppas (PEPPAR PEPPAR)! Emellertid händer det ibland att jag gör helt idiotiska saker i trafiken och då blir jag så arg och trött på mig själv... men jag vet inte, kanske alla gör misstag ibland? Eller är det så att vissa helt enkelt är bra på att köra, och aldrig gör fel, medan andra är skit och gör dundertabbar för jämnan? Nån som har lust att bjussa på nån anekdot kanske? (Jag har ju bjussat ganska frikostigt här nu, va, så det tycker jag ni också kan göra!)

lördag, juni 24, 2006

Igår





torsdag, juni 22, 2006

Kolla vilken bild!

I måndags var jag och Tesla på en lätt kaotisk, men jättetrevlig, badutflykt i Fjällnora med gänget från hundmejlinglistan. Då togs denna fantastiska bild på Grim och Tesla... tyvärr är det inte jag som är fotograf, utan Annika. Se och njut:

onsdag, juni 21, 2006

HOHO! HAHA!

http://kalvur.blogspot.com/2006/06/roliga-svenskar.html

tisdag, juni 20, 2006

Barndomens moral

Jag minns när jag var liten... hur svårt det var att lära sig kryssa rätt bland moraliska kobbar och etiska skär. Att försöka lära sig att sålla ut det som var rätt från det som var fel. Jag kan bli helt förbannad när jag tänker på hur lite hjälp och guidning man egentligen fick från vuxenvärlden!

I ena ringhörnan: Jesus från Nasaret. Han, den outgrundligt osjälviska, som enligt alla lärare "alltid är snäll". (Jag vet inte hur väl dessa lärare egentligen hade läst evangelierna, men det är en annan historia.)
I andra ringhörnan: Farbror Joakim von Anka. Han, den skamlösa egoisten, som badar i pengar och betalar 30 öre i timmen i lön till Kalle.

Dessa två utgjorde ungefär lika starka krafter i mitt liv. Inte att undra på att man blir förvirrad.

Ni vet psalmen som börjar så här: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, i signad juletid... ? Nå, jag minns att min syster Eva en gång berättade för mig att när hon tog studenten så hade hennes klass skrivit om den texten, så att den handlade om betyg istället för glans och guld och prakt. Jag trodde att jag fattade galoppen, så jag sa: "Aha, ni sjöng alltså Giv mig ej L, ej M, ej C...". (Dessa bokstäver var på den tiden de tre högsta betygen i den finländska studentskrivningen.) Eva tittade på mig med en rynka i pannan som signalerade är du dum eller? och sa: "Nej, nej, de där betygen VILL man ju ha!"
Detta var extremt förvirrande för mig. Det var alltså inte tillåtet att i juletid gapa efter glans, guld och prakt, men när det gällde studentskrivningar så var det helt okej att begära det högsta och det bästa.

Att ständigt ställa frågor och aldrig få vettiga svar, det var bland det jobbigaste under uppväxten. Jag minns lärarvikarien som berättade om Kristi uppståndelse, om att Jesus dog för våra synders skull, för att vi skulle få komma till Himlen. Efter lektionen frågade jag henne vad som hände med alla de människor som dog innan Jesus kom till jorden, vart tog de vägen? Vikarien log överseende och sa: "Jag tror nog att de kom till Himlen de också". Men HALLÅ, vad är detta för crap-a-rooney? Först säger hon uttryckligen att karln dog för att vi skulle få komma till Himlen, sen säger hon emot sig själv.

Jävla Bibelbälte. Varför kunde vi inte diskutera teologiska frågor på ett öppet sätt, varför kunde inte de vuxna ta våra frågor på allvar? Kanske för att då skulle de ha blivit tvungna att erkänna att de INTE VET, att vissa saker är lika märkliga för dem som för oss... och då skulle deras auktoritet ha vittrat bort, och vad värre är: då skulle vi ha kunnat få för oss att kristendomen inte är absolut sanning! Nej ve och fasa! Bättre då att berätta bibelhistorier på ett matter-of-fact-aktigt vis, och tjata om Guds villkorslösa kärlek samtidigt som man tydligt inskärper att Han vredgas om man har sex före äktenskapet eller dricker alkohol eller ägnar sig åt perversioner såsom homosexualitet eller tidelag. (Tänk om lärarna istället lagt ner tid på att bekämpa mobbning, en företeelse som garanterat gör Gud betydligt mer ledsen än att ett par femtonåringar ligger med varann...)

Ja, inte var det lätt att vara liten. Det är inte lätt att vara vuxen heller, men nu förmår jag i alla fall läsa Kalle Anka med ett kritiskt öga, och jag vet att religionen inte är en regelbok, utan en källa till oändlig nåd som övergår puckade människors förstånd. Och jag vet att om jag får barn så ska jag prata med dem, och med största allvar och efter bästa förmåga besvara alla frågor som de någonsin kan tänkas ha.

fredag, juni 16, 2006

Sköna dagar

Lyckliga tider nu. Jag jobbar några timmar på natten, driver omkring på dagarna och åker på utflykter. Mycket bad och glass och färska grönsaker, ny bikini och trasiga sandaler. Fotbollsmatcher som jag ibland lyckas uppbåda en gnutta intresse för. Överblivna morgontidningar att plöja igenom. Slöhet och sol.
Igår var jag + Tesla och Johanna + Line i Fjällnora på hundbadet. Det var jättehärligt. Massor av glada hundar, och Tesla var riktigt duktig, för det mesta. Alla badade. Line ville vakta oss hela tiden och gillade inte alls när Tesla lekte med golden retriervern Sigge, settern Thelma, blandrasen Snoddas m.fl. Hon blev också sur när nån hund verkade ha för roligt och njuta för mycket av livet. Så vi döpte om henne till Ayatollah Kom-ej-hit.





Nästa vecka blir jag gräsänka då Pete ska till Åbo och rulla hatt... jag vill alltså att alla uppsalabor ska höra av sig till mig med önskemål om skojiga utflykter och aktiviteter (och eventuellt ett försenat fölsedagsfika???) Jag har bara måndan inbokad än så länge... ja, och midsommarfesten förstååås!

onsdag, juni 14, 2006

Politiken

Henry skrev en gång ett blogginlägg med titeln "vänster --> höger". Texten byggdes upp som så, att man skulle tro att han bytt politisk inriktning. Men i slutet framkom det att han bara hade börjat kamma sidbenan på ny sida.
Om jag skulle skriva ett inlägg med samma titel så skulle det däremot handla om politik på riktigt. Jag hoppas nämligen på maktskifte i höst. I det här landet (till skillnad från i Finland) så går det nämligen inte att vara vänster och samtidigt vettig... vänsterpartisterna är en bunt flumtomtar och sossarna är maktfullkomliga, misslyckade, insnöade. Tycker jag.
Detta smärtar mig mycket att säga, för min grundideologi är och förblir socialistisk. Jag är definitivt ingen vän av privatisering; jag är absolut för höga skatter; jämlikhet och solidaritet är honnörsord för mig.
Det är inte så att jag rört mig mer mot mitten, utan snarare är det så att jag är väldigt vänster vad gäller vissa frågor, och väldigt höger vad gäller andra. Alla som känner mig vet att skolpolitik är ett av de områden där jag är mer högervriden. Jag blir galen på Lars Ohly som påstår att de borgerliga vill ha "kadaverdisciplin" i skolan - vill han verkligen hellre att det ska vara som det är nu??? Droppen kom när jag läste att vänsterpartiet vill FÖRBJUDA LÄXOR före årskurs åtta... jag menar kom igen, vad i hela helsefyr är det för flummerier?
En annan punkt där jag ligger närmare högern är EU-frågan. Jag är en stor vän av europeiskt samarbete och propagerar gärna för EMU. Men om man gör det kan man i Sverige tydligen inte kalla sig socialist - här existerar ingen "europeisk vänster". Detta trots att EU, som jag ser det, inte alls är något högerprojekt, snarare tvärtom.
En annan grej: det är väl ett tecken på att nånting har gått rejält snett i sosse-Sverige när en hel massa människor rymmer från finkan varje år? Det är ju alltid nån på rymmen. Jag tycker det är fullständigt skandalöst, och ett typiskt exempel på sosse-svenska "mjuka metoder" som gått överstyr.
Och så är det det här med familjen... jag gillar inte alls Gudrun Schyman-snack om att slopa familjen som begrepp och bla bla bla. Missförstå mig inte nu - jag tycker att en familj kan se ut på väldigt många olika sätt! Det spelar ingen roll om föräldrarna är hetero eller homo eller en eller två eller tre eller fyra... men det finns, enligt mig, ett egenvärde i den typ av konstellation som kallas familj, och detta egenvärde består i att familjen är oföränderlig. Jag är alltså ingen vän av skilsmässor. Självklart ska man skiljas om det är riktigt hemskt (och jag skulle aldrig döma nån som vill göra det), men jag tycker det verkar som att folk kämpar för lite. Okej, detta är ingen politisk fråga utan snarare en etisk sådan... men jag ville bara visa på ytterligare en punkt där mina värderingar är konservativa. Jag tycker överlag att det pratas alldeles för lite om etik och moral på individnivå. Det pratas bara om lagar och domslut, och man söker syndabockar på högre nivå. Men varje människa har också en skyldighet att gå in i sig själv, och rannsaka sina egna attityder och handlingar. Detta individperspektiv betonas oftare av högerpartier än av vänster-dito.

Av dessa skäl hoppas jag alltså på en borgerlig regering. Inte minst för att sossarna då tvingas ta time-out och "se över sina rutiner", som det så vackert heter. Kanske kan de sedan göra comeback med en förståndigare form av socialism/socialdemokrati?

måndag, juni 12, 2006

NU fattar jag...

Informativ artikel om Basshunter i dagens UNT! Basshunter, som visar sig vara en helt vanlig svensk datanörd-backslick med Tourettes, och inte en "utlänning" som Lisa trodde.
Det visar sig att "Boten Anna" inte alls handlar om nån båt, som naiva lilla jag trodde, utan om en bot. Alltså "en programmerad grindvakt som ska kasta ut personer som inte sköter sig från en chat". Låten bygger på en sann händelse, då Basshunter trodde att en tjej som hette Anna var en bot, och därför förolämpade han henne. Sen visade det sig att hon var hans kompis flickvän som bara ville säga hej.
Denna kunskap kastar förstås ett helt nytt ljus över tidigare obegripliga textrader såsom "hon kan banna, banna dig så hårt". Jag vet inte vad jag ska tycka om att texten nu är helt avmystifierad... jag menar, dess charm (?) var ju att den var så otroligt absurd... nu är den bara lätt underlig. Samtidigt känns det på något sätt skönt att ha hittat nån slags logik i den, så att man kan leva tryggt i förvissningen om att det inte är fullständig galenskap som sprids i etern. Kunskap på gott och ont, jee.
Basshunter tillstår i intervjun att visst, nu när låten fått så stor spridning så kan det hända att nån tror att den handlar om en båt... men, hävdar han, "unga fattar ju".
Jag kan alltså dra slutsatsen att jag är väldigt gammal och bakom flötet. Och jag som ändå är på internet flera timmar om dan!

Jag känner en bott, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Hon röjer upp i våran kanal
Jag vill berätta för dig, att jag känner en bott

Jag känner en bott, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Hon röjer upp i våran kanal
Jag vill berätta för dig, att jag känner en bott

Som alltid vaktar alla som är här
Och som ser till att vi blir utan besvär
Det finns ingen take-over som lyckas
Kom ihåg att det är jag som känner en bott

En bott som ingen, ingen annan slår
Och hon kan kicka utan att du får
Hon gör sig av med alla som spammar
Ja, inget kan slå våran bott

(Ready for take off)

(Are you ready?)

Jag känner en bott, hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Hon röjer upp i våran kanal
Jag vill berätta för dig att jag känner en bott

Då kom den dagen, jag inte trodde fanns,
det satte verkligen kanalen ur balans
Jag trodde aldrig att jag hade så fel
Men när Anna skrev och sa:
"Jag är ingen bott
Jag är en väldigt, väldigt vacker tjej"
Som nu tyvärr är väldigt främmande för mig
Men det finns inget som behöver förklaras
För i mina ögon är hon alltid en bott

Hon heter Anna, Anna heter hon
Och hon kan banna, banna dig så hårt
Hon röjer upp i våran kanal
Jag vill berätta för dig att jag känner en bott

Som alltid vaktar alla som är här
Och som ser till att vi blir utan besvär
Det finns ingen take-over som lyckas
Kom ihåg att det är jag som känner en bott

En bott som ingen, ingen annan slår
Och hon kan kicka utan att du får
Hon gör sig av med alla som spammar
Ja, inget kan slå våran bott

(Ready for take off)

(Are you ready?)

lördag, juni 10, 2006

En härlig dag, dock med ett förjävligt bakslag

Min födelsedag skulle firas med en tur till Öregrund och havet, hade vi bestämt. Så vi packade ihop lite pick och pack, och gick ner till bilen som stod parkerad på St Persgatan. Till vår stora förfäran fann vi då att den ena sidospegeln låg i tre bitar på marken bredvid!!! Gissa om vi blev sura! Nå, vi plockade upp bitarna och åkte iväg i alla fall... det var ändå bara passagerarsidans spegel, icke en bils viktigaste beståndsdel.
Resten av dagen blev så trevlig som en dag kan vara.









Jag tvekade lite inför att visa de här fatso-bilderna på mig i simppare... men eftersom den tama uttern är så söt så visar jag dem i alla fall:






På vägen hem stannade vi till på Lyktan och fick gratis mjukglass och kaffe av Lisa. Nu ska vi gå och försöka fixa spegeln med en massa Jesus-tejp (som ju egentligen heter silvertejp... finns det nån jeppisbo som kan förklara varför det kallas Jesustejp???) Sen blir det våfflor för jag har fått mig ett järn. Våffel-dito, alltså.

fredag, juni 09, 2006

Dumma hunden, fina bilen

Line och Faxe träffades för första gången igår. Mattarna kom bra överens, men mellan hundarna blev det ingen vidare lyckad gruppdynamik... Faxe ville hela tiden jucka på Line, och Line blev i sin tur arg på Tesla. Tesla och Line flög ihop och resultatet blev en bortsliten pälstuss från Lines hals, och ett par bitsår på Teslas nos! Det var Teslas allra första slagsmål... och det skulle väl inte vara så farligt om det inte var för att hon nu plötsligt tycks sända ut provokativa signaler till alla och envar! Idag var det TRE hundar som gjorde aggressiva utfall mot henne när vi gick förbi... jag fattar inte, säger hon "fuck you, jag kan minsann slåss" till dem eller vad är det??? Nu är jag livrädd för att hennes sociala kompetens är förstörd för all evig framtid.

En trevligare sak som hände idag var att mamma och pappa hälsade på, och levererade min efterlängtade BIL! Så imorgon ska vi åka ut till havet, om nu inte några fulla studenter vandaliserar vrålåket under natten.
Imorgon är ju för övrigt min födelsedag. :)

tisdag, juni 06, 2006

Nationaldagen

Turligt nog har jag min första lediga dag efter bara fem arbetsdagar! Tjohej! Efter en natt av ostörd sömn hoppade Pete, Tess och jag ombord på Lennakatten, det gamla musei-tåget, som tog oss till Fjällnora där det finns både hundbad och vandringsleder.









Observera flaggorna:


Om ni undrar vad jag annat gjort de senaste dagarna så kan jag berätta att jag har varit på avslutningsfest med klassen, grillat och fikat med kompisarna, glott på TV, börjat läsa en bok om de gnostiska evangelierna, och förstås delat tidningar. Jag har även påbörjat en liten mediakritisk studie som går ut på att jag varje dag studerar DNs, SvDs och UNTs förstasidor (ja, det är ju svårt att låta bli att titta på blaskorna när man delar ut dem). Reslutaten hittills är skrämmande entydiga: UNT har alltid en hemsk nyhet på sin förstasida, typ mord, våldtäkt eller AIDS, medan de andra tidningarna har mer feel-goodiga rubriker som typ "Tyskland fejar inför VM". Hur ska man tolka detta? Vill UNT sätta skräck i sina läsare? Är UNT blott en kvällstidning i seriös förklädnad? Eller är det de andra tidningarna som blundar för världens ondska? Hur påverkas de olika tidningarnas läsare? Är UNT-läsarna mer deprimerade än SvD-läsarna? Har DN-läsarna mest framtidstro? Säg mig vad du läser och jag ska säga dig hur du mår!

torsdag, juni 01, 2006

Jeez...

Oj oj, inatt gjorde jag debut som tidningsbud i distrikt 107. Det var inte roligt. Jag packade min vagn alltför slarvigt, så den blev alldeles rank och föll flera gånger. Jag gav en DN till en som skulle ha en Dagens Industri, och en SvD till en som skulle ha en UNT. Två postlådor missade jag. Många av brevinkasten var jättesmå och man fick verkligen knööla ihop tidningarna för att få in dem. Hela faderullan tog en halvtimme längre än det fick göra, och till råga på allt blev jag illamående. Jag är nog inte född till bud...

När jag kom hem stupade jag i säng. Sov oroligt. Drömde en hemsk mardröm, om att Tesla bet Lisa i benet så att blodet sprutade. Lisa grät. Kina satt bredvid och skrek: titta vad din hemska hund har gjort, hon hade vansinne och avsmak i blick. Sen kom min syster Pia och log skadeglatt. Jag sa till henne att hon inte fick berätta för nån vad Tesla hade gjort, för då skulle de tvinga mig att avliva henne (ja, Tesla, alltså). Då sa Pia: den hunden borde du ha avlivat för länge sen.