Jeez...
Oj oj, inatt gjorde jag debut som tidningsbud i distrikt 107. Det var inte roligt. Jag packade min vagn alltför slarvigt, så den blev alldeles rank och föll flera gånger. Jag gav en DN till en som skulle ha en Dagens Industri, och en SvD till en som skulle ha en UNT. Två postlådor missade jag. Många av brevinkasten var jättesmå och man fick verkligen knööla ihop tidningarna för att få in dem. Hela faderullan tog en halvtimme längre än det fick göra, och till råga på allt blev jag illamående. Jag är nog inte född till bud...
När jag kom hem stupade jag i säng. Sov oroligt. Drömde en hemsk mardröm, om att Tesla bet Lisa i benet så att blodet sprutade. Lisa grät. Kina satt bredvid och skrek: titta vad din hemska hund har gjort, hon hade vansinne och avsmak i blick. Sen kom min syster Pia och log skadeglatt. Jag sa till henne att hon inte fick berätta för nån vad Tesla hade gjort, för då skulle de tvinga mig att avliva henne (ja, Tesla, alltså). Då sa Pia: den hunden borde du ha avlivat för länge sen.
När jag kom hem stupade jag i säng. Sov oroligt. Drömde en hemsk mardröm, om att Tesla bet Lisa i benet så att blodet sprutade. Lisa grät. Kina satt bredvid och skrek: titta vad din hemska hund har gjort, hon hade vansinne och avsmak i blick. Sen kom min syster Pia och log skadeglatt. Jag sa till henne att hon inte fick berätta för nån vad Tesla hade gjort, för då skulle de tvinga mig att avliva henne (ja, Tesla, alltså). Då sa Pia: den hunden borde du ha avlivat för länge sen.
posted by Nina | 16:31
5 Comments:
usch det var en hemsk mardröm, men bara en dröm Nina, glöm inte det. mitt ben har bara lite stubb å ett å ett annat gammalt ärr från barndomen på sig. Här sprutar inget blod.
nina, jag känner med dig. jobbade som tidningsbud en gång i tiden. man ser framför sig en glad cykeltur längs folktomma gator och vinden i håret, men verkligheten är svettig och smutsig av trycksvärta. men sen när du har lärt dig distriktet blir det bättre, speciellt när du försöker slå rekord varje natt och börjar kika på klockan i den och den kurvan för att se om du ligger fem minuter före tisschemat. då är det nästan lite roligt :)
Det ingår överhuvudtaget ingen cykel i mitt budjobb - jag går till fots och skjuter den där jäkla vagnen framför mig, och springer upp och ner i fyravåningshus, och får ont i ben och rygg. Men visst, det bir bättre. Det var bättre redan idag. Men att jag någonsin skulle ligga fem minuter före tidsschemat... det kommer nog aldrig att hända! Tack och lov tror jag inte att så många abbonenter känner till tidsschemat, så de fattar nog inte när tidningen är för sen. Hoppas jag.
I know Nina, jag jobbade som posteljon i ett år här i Helsingfors. Det var då dags eller morgonposten men fan så tungt. Det är mycket krångligare än många tror. Det tog ca 3 månader för mig att lära mig jobbet så jag klarade mig någorlunda, före det var jag en katastrof. Sen började det ta sig. Men hela den arbetsmiljön på postkontoret och alla bittra sura gubbar....nej, tur att jag kom mig i väg därifrån men säkert kommer jag ännu att arbeta där på somrarna någon gång. Min arm började dessutom ila av överansträngning....men fit som fan blir man :)
Yeah! Idag blev jag klar i tid! :-D
Skicka en kommentar
<< Home