Nina-Kanalen

Text och bild om mig och de mina. Kommentera gärna!

Min bilder
Namn:
Plats: Uppsala, Sweden

lördag, april 29, 2006

Valpar!

Underbar dag idag! Först viltspårskurs på förmiddan. Sen gick jag lite på stan. Och sen packade jag, Jen, Peter, Lissy, Hanna, Pernilla, Tesla och Faxe in oss i saaben och körde till Norrlövsta för att titta på Magdas valpar!
Kolla för allt i världen in denna film: http://media.putfile.com/valpmat

















torsdag, april 27, 2006

Vegetarisk bacon och joggande teens

Har ni alltid undrat hur vegetarisk bacon ser ut? Va, inte? Nå, nu ska ni få veta i alla fall!



Jag fick ett paket av Lines matte, Johanna, som är inbiten vegetarian och en trevlig prick. Hon sa att det skulle vara supergott och smaka precis som riktig bacon, men hon hade i och för sig inte ätit bacon på tio år... Nå, efter att ha testat denna salta sojaprodukt i olika maträtter så kan jag konstatera att smaken faktiskt är rätt baconlik, medan konsistensen är lite fel. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om utseendet. Peter tyckte att den fejkade fettranden var en smula smaklös, men jag tycker det är lite gulligt ändå på nåt sätt... Hur som helst så är det "the best established vegan food product 1998" som vi snackar om här, så det borgar väl för en viss kvalitet.
Jag hoppas på att kunna klara av att bli vegetarian, eller ja... fisk och skaldjur tänker jag nog äta, men resten kan man försöka lägga av med. Tanken på att aldrig mer få äta fläskfilé känns dock svåruthärdlig, så jag funderade på om man kanske skulle kunna tillåta sig att äta kött en gång i månaden, som nån typ av lördagsgodis... vad säger ni, är det fusk eller?

Åh, nu måste jag berätta en kul och ledsam grej... jag var ute och gick med jyckarna längs promenadvägarna i Gamla Uppsala idag. Plötsligt fick jag se några joggare närma sig. Det var fyra piffiga tjejer som såg ut att vara i övre tonåren. Tio meter efter dem kom fyra atletiska killar, som såg ut att vara typ fem år yngre än tjejerna men som säkert var lika gamla (de gick nog typ i åttan allihop). Efter ca 100 meter kom ytterligare några tonårsjoggare som såg lite mer mediokra ut, och sprang lite långsammare. Och efter typ en kilometer kom tre svärande, out-of-breath tuffiskillar som inte joggade utan gick, alltmedan de blickade mot Gamla Uppsala Högar som avtecknade sig i fjärran och sa: Vad i helvete, ska vi spinga ända dit? Var fan är dom andra? osv.
Efter ytterligare en kilometer kom en ensam tjock pojke i shorts som sprang några steg, stannade för att flåsa, sprang några steg, stannade för att flåsa, sprang några steg... och då brast mitt hjärta!

Här kommer, apropå ingenting, en bonusbild på världens sötaste:

Jahapp...

Nu har jag anmält intresse för att jobba som tidningsbud här i Uppsala halva sommaren. Hoppas det finns nåt distrikt åt mig. Känns som ett något trevligare arbete än köttfabriken i alla fall...

onsdag, april 26, 2006

The Mister Hydes

Till vardags är de skötsamma hundmänniskor som älskar långa skogspromenader och friluftsliv. Hårt arbetande resp. hårt pluggande. Sköter sina hem, odlar krukväxter och lever konventionella Svenssonliv. Men ibland, på natten, förvandlas de till varulvar - och då kan vad som helst hända!





Ska vi dricka folköl eller vanlig öl på valborg, Jen? :-D

måndag, april 24, 2006

Lika som två bär!

lördag, april 22, 2006

Det roligaste roliga

(OBS, ni som är helt ointresserade av hundar och hundsport kan sluta läsa nu. ;))

Jag, Tesla, Jen och Faxe hade en underbar förmiddag ute i skogen idag. Vår viltspårskurs började, nämligen. Äntligen, jag har längtat i ett halvår! Det gick bra för Tesla, hon fattade rätt snabbt hur man skulle göra. Det gick faktiskt helt okej för mig också, fast det var mycket att hålla reda på när man skulle lägga spår (droppa ut blodfläckar med en halvmeters mellanrum, dra rådjursklöven i blodet, märka ut spåret med wc-papper på träd, osv.) Tesla var så gullig när hon hade hittat klöven - hon ville absolut gräva ner den, och hade snart täckt den med ett tjockt lager mossa! Hon tänkte väl att det var bäst att gömma den så ingen av de andra hundarna snor den.
Det gick bra för Faxe också, även om han visst var lite osäker i början. Han hade tittat upp på Jennie flera gånger, som för att fråga "vad ska jag göra nu, matte?" Jen fick erkänna att hon kanske brukar hjälpa sin jycke lite för mycket när han ska lösa problem. Sen konstaterade vi att spårträningen kommer att bli jättebra för att bygga självförtroende hos Faxe, och för Tesla är det nog alldeles utmärkt lugna-ner-sig-träning. Inte minst att sitta passiv och vänta mitt i skogen medan blodspåret "lägger sig" är ju helt superbt!
Can't wait tills nästa vecka!

torsdag, april 20, 2006

Två små glädjeämnen:

1) Tesla har lärt sig tre nya trick! Hoppa genom hula-hula-ring, "snurr", och "Hej du!". "Hej du!" betyder att hon vinkar med tassen högt uppe vid huvudet. Egentligen skulle jag lära henne "Skäms du?", alltså att hon skulle föra tassen "generat" över ansiktet, men jag insåg att det såg mer ut som en vinkning. Då hade hon redan lärt sig kommandot "Skäms du?", så jag blev tvungen att byta ut det mot nåt som lät ungefär lika... därav "Hej du!".

2) Jag börjar se ljuset i tunneln vad gäller examensarbetet. Igår lyckades jag äntligen hitta en lösning på ett problem som jag gått och grunnat på i flera månader! Så här låter det i original:

I remember that he had made a teasing variant of the old English poem:

Western wind when will thou blow?

The small rain down can rain

Christ, if my love were in my arms

And I in my bed again!

Father’s version, the first line of which he murmured every so often when the television news showed long-haired Jews nodding their heads at the Western Wall, threw cold Anglican water on their absurd Messianic hopes: “Western Wall, when will thou show?” And I would hear a little contented laugh from his high-backed chair.

Och så här blev min översättning:

Jag minns att han en gång hittade på en retsam version av Joyces dikt:


Jag hör ett dån av fjärran vattens klagokör

som havets fågel, då han ensam jagar, sorgset hör,

hur vinden ropar svar till vattnet nedanför.


Fars version, vars första rad han allt som oftast mumlade då tv-nyheterna visade bilder på långhåriga judar som bugade sig inför Klagomuren, sprutade en anglikansk kalldusch över deras absurda messianska förhoppningar: ”Vem hör detta dån av fjärran judars klagokör?” Och jag kunde höra ett förnöjt litet skratt från hans höga stol.


Vad sägs om det? Jag är ganska nöjd själv faktiskt.
Yeah!

tisdag, april 18, 2006

Låt mig skåda ljuset!

Jeez, jag är trött på den västerländska människans existentiella ångestgnäll... trött på att hela avsnitt av Rapport handlar om nån sosse som försnillat lite skattepengar alltmedan man tiger om att folk dör som flugor i Darfur och att små barn försvinner från svenska flyktingförläggningar... så innerligt trött på mig själv också, för att jag låter mig irriteras av småsaker men förblir oberörd inför fasansfulla fasor. Trött och arg och förvirrad och fylld av längtan bort från jaget, bort från denna förbannade egocentrism. Jag vill ha tomhet, tystnad, lugn så att jag kanske skulle kunna få grepp om vad som är viktigt och vad som bara är crap.

Idag är det stilla i hemmet i alla fall. Peter har åkt till Göteborg med Finn, de ska se Sisters of Mercy. Jag ska vara hemma och lära Tesla hoppa genom en nyinköpt hula-hula-ring (eller, som det heter i Sverige, rockring. It sure rocks, that ring.)

Och påsken i bild





Nya påskduken:


Ägg färgat med lökskal, traditionellt som mamma brukar göra:

lördag, april 15, 2006

Påsken

Har haft svärmor på besök i några dar och vi har bara tagit det lugnt och ätit, ätit, ätit, målat ägg, gått på promenader, gått på chokladcafé, ätit, ätit, och ätit ännu mer. Har inte ägnat examensarbetet en tanke. Väldigt najs. Det är varmt idag, vårmarmt. Längs ån stod boklådorna uppradade som i Paris, jag köpte en loppisluktande bok av Simone Weil: Tyngden och nåden. Läste några sidor och drabbades av en längtan efter att skriva poesi, efter att förmedla ljus till människorna.

För övrigt ska jag passa på att säga att vi har haft en massa bajsigt strul med datorn. Så om jag plötsligt försvinner från sajberspejs så beror det på att maskinen har klappat ihop helt.

tisdag, april 11, 2006

Det är vi som hör ihop





(foto: Lisa)

måndag, april 10, 2006

Vovvar för hela slanten

Idag har jag varit på hundutflykt till Hågadalen med gänget från hund-mejlinglistan: Annika, Frida och Anna. Riktigt trevligt var det, med mycket lek och spring och hundlycka. Lite juckande förekom men annars kom alla jyckar finfint överens. Här ses alla fyra när de för ett kort ögonblick satt stilla. Är det inte typ den UNDERBARASTE bild man kan tänka sig?
Från vänster: Grim, Kasper, Tesla-Vessla och Hugo. (Fotograf: Anna)

söndag, april 09, 2006

Glömde ju...

... berätta att Pete och jag fick kändispoäng idag! Vi såg ingen mindre än den häftige Keizo från HC Z som lunkade omkring på Rackarberget!

Söndags-bla-bla-bla

Jag sitter och tittar på Bingo-Lotto eftersom Morrissey ska uppträda där. Han ville vara med i så töntiga program som möjligt under den här turnén. Inte så snällt mot fansen som måste genomlida ett helt bingolotto för hans skull. Fan, vilket värdelöst program det är! Man måste ta bort ljudet för att över huvud taget stå ut.

Trevlig dag igår. Gick på stan med Lisa. Fest hos Emma och Stefan på kvällen. Förfest före festen hos oss. Och jag körde "festmetoden" (varannat glas vatten) vilket var otroligt lyckat. Mår inte ens dåligt idag, lite trött bara. Och tur är det, för vädret är härligt och solen borrar sig rakt in i hjärtat.

torsdag, april 06, 2006

It knalls and goes

Ja, vad ska man säga. Livet lunkar på. Pete och jag har påbörjat vår vegetariska månad som ska ge oss bättre karma. Examensarbetet framskrider sakta men hyfsat säkert... jag tror nog att det kommer att bli helt okej. Solen har skinit idag, jag har köpt fyra gula äggkoppar med hönsmotiv. Line har varit här och alla grannar är eld och lågor över hennes skönhet och grace. Igår hade Lisa en jättemysig liten födelsedagsfest i barnkalas-stuk med smörgåstårta och vanlig tårta och fiskedamm! Det var jätteroligt med fiskedamm, tyckte alla utom Jennie som fick en tonfiskburk istället för godis. (Damn that Lisa and her practical jokes). Men sen fick Jen godis hon med, och alla smaskade i sig tills den sedvanliga sockermättnaden infann sig. Lustigt att om man går på vuxenfest så börjar man må illa, men om man går på barnkalas så börjar man också må illa!

tisdag, april 04, 2006

Hundstunden

Kolla in denna söta film:
http://media.putfile.com/TeslaLine

(Ja, det kan ta en stund att ladda, men det är det värt... if you ask me.)

Så otroligt sjukt!

Nu ska ni få höra!
På Uppsala lokal-TV kommer ett program där en lokal kulturpersonlighet, vi kan kalla honom Mr X, pratar om teater. Programmet är ytterst amatörmässigt gjort, och Mr X är ganska lustig. Vi brukar skratta ganska mycket åt det hela.
Nå, när Pete skulle gå med i pärlplatteklubben så skulle han göra en platta på temat "kultur". Och då gjorde han ett porträtt av Mr X. Detta var ganska länge sen.
På pp-klubbens hemsida publicerades bilden sedan, med en liten bildtext.

Nå, häromveckan så kom Pete hem från jobbet och sa: "Gissa vem jag har träffat idag?" Givetvis var det Mr X! Och han hade sagt "Jaha, det är du som har gjort en pärlplatta av mig?"
Mr X hade alltså hittat bilden då han hade ego-surfat! Pete tyckte, needless to say, att det hela var tämligen pinsamt.

En extra kul och ironisk grej är att Mr X stavar sitt namn på ett ganska ovanligt sätt. Och när Pete skickade in plattan så hade han stavat fel. Jag upptäckte detta när bilden och texten redan låg ute på nätet, och jag övertalade Pete att mejla till pp-klubben och be dem ändra till rätt stavning.
Om jag inte hade gjort det hade Mr X aldrig hittat sig själv! :-D

Nå, men här kommer det sjukaste av allt! Ikväll, när Pete var hos en bekant, så satt jag och slötittade på Uppsala TV. Som vanligt rullade ett bildspel med foton från stan och sånt. Sen kom ett bildspel med pärlplattor. Och sen PLÖTSLIGT, till min stora förvåning, fick jag syn på Mr X fagra anlete i Petes pärlplatte-tappning!!!! Mr X måste alltså på nåt sätt ha fixat så att pärlplattan av honom själv fick sina 15 minutes of fame....

Detta, mina vänner, är det absurdaste jag varit med om på år och dar!

måndag, april 03, 2006

Vårfrisyr

Häromdan hade jag äran att få följa Faxe till hundtrimmet. Så här blev resultatet:

FÖRE:


EFTER:


Tänk vad en ny frisyr kan göra, hörni...

Och så konserten då...

Moz hade lagt på sig några kilo sen förra turnén tror jag. Han flämtade också ganska mycket mellan låtarna och drack vatten och verkade överlag inte vara i toppform, tyckte jag. Men det är klart, Morrissey är alltid Morrissey så det är klart det var bra. Bättre än 1997 men sämre än 2002.
Tyvärr tyckte jag han hade kunnat välja lite bättre låtar... nå, här är playlisten hur som helst:

1) First of the Gang to Die
2) Still Ill
3) You Have Killed Me
4) The Youngest Was The Most Loved
5) Reader Meets Author (härligt!)
6) I Have Forgiven Jesus
7) I Will See You in Far-off Places
8) My Life Is a Series of People Saying Goodbye
9) Girlfriend in a Coma
10) Let Me Kiss You
11) Life Is a Pigsty
12) Trouble Loves Me
13) How Soon Is Now?
14) At Last I Am Born
15) I Wanna See the Boy Happy
16) Irish Blood, English Heart (usch)

Extranummer (i gul skjorta): Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me.

söndag, april 02, 2006

Vad jag tycker

Okej, nu har jag lyssnat så pass många varv på "Ringleader of the Tormentors" att jag tycker mig vara mogen att skriva om den.

FÖRSTA TANKE: Gör Morrissey parodi på sig själv? Namnet på skivan, och vissa av låttitlarna, är ju nästan mer Morrissey än Morrissey själv rimligtvis kan vara. Om ni förstår vad jag menar.

Och här känner jag mig nästan tvungen att citera mig själv. Så här skrev jag år 2004 när förra skivan, "You Are the Quarry", släpptes:
"...Men något har hänt med mitt förhållande till Morrissey, min stora stora ungdomskärlek... Jag förstår inte varför han inte vill åldras med mig... han säger ju ännu samma saker som han sa för tio år sen... Och det slår mig att JUST DE grejerna som jag skulle ha ÄLSKAT då, i "ungdomen", det är just de grejerna som irriterar mig nu. Såsom hans galenskapskult. "You're not right in the head/ and nor am I/ and this is why I like you". Såna grejer. Man inbillade ju sig då, i tonåren, att man var nåt extra, nåt fint och speciellt, för att man var underlig i huvu... men NU, oj vad jag skulle ge mycket för att vara mindre störd i bollen... för att slippa tvångstankar... för att slippa oroa mig för att nånting ska slå allvarligt slint... Tänk att få vara helt normal, omgiven av helt normala människor, det skulle vara så mycket lättare... Men Morrissey hyllar nånting som egentligen är ett sjukdomstillstånd eller åtminstone väldigt tragiskt, och det är både barnsligt och hånfullt tycker jag... och framförallt så otroligt uttjatat.
Lite nya temata skulle vara eftersträvansvärt i Morrisseys texter."

Lite av detsamma känner jag nu också, fast det känns som att vi försonats litegrann ändå, gubben och jag...

Nåja, men nu till nya skivan (herregud, vad jag är bra på stickspår). Omdömet lyder: jodå, helt okej. Men knappast nyskapande. Ett överhängande problem är att låtarna inte är helgjutna - de kan vara underbara i korta snuttar, men sen kommer ett tråkigt ställe. Dåligt med röd tråd. Sen förvånas jag över att recensenter påstår att skivan är så varierad och bla bla bla... jag tycker den är ovanligt jämntjock jag!

1."I Will See You in Far-off Places":ganska typisk öppningslåt i stil med "Maladjusted" - skramlig och ganska bra.
2. "Dear God Please Help Me":låter lite för mycket som gamla "I Know It's Gonna Happen Someday", fast sämre.
3. "You Have Killed Me": än så länge den enda låten som jag vill klassa som riktigt bra, alltså den enda som väcker den där "jag vill gråta och skrika av lycka samtidigt"-känslan som alla Morrisseys bästa låtar gör. Superbra!
4. "The Youngest Was The Most Loved": Öööh, vad ska jag säga... en schitzofren låt... nej, jag gillar den nog inget vidare.
5. "In The Future When All's Well": Fastnar förvisso på hjärnan, men speciellt fantastisk är den inte.
6. "The Father Who Must Be Killed": Jo, den här låten gillar jag, trots att den lider av "musikalsyndromet", dvs. att det känns som om musiken bara finns till för att föra handlingen i texten framåt.
7. "Life Is A Pigsty": Jag hade hört att den skulle vara bra, men jag vet inte... den känns lite pubertal och titeln får mig att rodna. Men den har ännu inte riktigt "satt sig" i skallen på mig, så jag kanske ändrar mig ännu...
8. "I'll Never Be Anybody's Hero Now": Tyyyypisk Morrissey-låt. Har alla de rätta ingredienserna, men knappast den rätta glöden.
9. "On The Streets I Ran": En av mina favvosar! Bra text, härlig vers, men oj vad det skulle sitta fint med en catchy refräng... jag tycker att refrängen till Backyard Babies' "Minus Celcius" skulle passa in fint, fast med Morrisseytext då såklart... ;-)
10. "To Me You Are A Work of Art": Ännu en av dessa Wilde-inspirerade texter... gäsp! Lite nya influenser skulle sitta fint, som sagt.
11. "I Just Want To See The Boy Happy": Nej. Boring. Och påminner alltför mycket om diverse tidigare verk.
12. "At Last I Am Born": Denna låt är intressant, inte minst för att den indikerar att gubben kanske utvecklas lite ändå och inte bara trampar vatten...

Ja, det var mina tankar just nu. Vore kul att höra vad nån annan tycker.