Vad jag tycker

Okej, nu har jag lyssnat så pass många varv på "Ringleader of the Tormentors" att jag tycker mig vara mogen att skriva om den.

FÖRSTA TANKE: Gör Morrissey parodi på sig själv? Namnet på skivan, och vissa av låttitlarna, är ju nästan mer Morrissey än Morrissey själv rimligtvis kan vara. Om ni förstår vad jag menar.

Och här känner jag mig nästan tvungen att citera mig själv. Så här skrev jag år 2004 när förra skivan, "You Are the Quarry", släpptes:
"...Men något har hänt med mitt förhållande till Morrissey, min stora stora ungdomskärlek... Jag förstår inte varför han inte vill åldras med mig... han säger ju ännu samma saker som han sa för tio år sen... Och det slår mig att JUST DE grejerna som jag skulle ha ÄLSKAT då, i "ungdomen", det är just de grejerna som irriterar mig nu. Såsom hans galenskapskult. "You're not right in the head/ and nor am I/ and this is why I like you". Såna grejer. Man inbillade ju sig då, i tonåren, att man var nåt extra, nåt fint och speciellt, för att man var underlig i huvu... men NU, oj vad jag skulle ge mycket för att vara mindre störd i bollen... för att slippa tvångstankar... för att slippa oroa mig för att nånting ska slå allvarligt slint... Tänk att få vara helt normal, omgiven av helt normala människor, det skulle vara så mycket lättare... Men Morrissey hyllar nånting som egentligen är ett sjukdomstillstånd eller åtminstone väldigt tragiskt, och det är både barnsligt och hånfullt tycker jag... och framförallt så otroligt uttjatat.
Lite nya temata skulle vara eftersträvansvärt i Morrisseys texter."

Lite av detsamma känner jag nu också, fast det känns som att vi försonats litegrann ändå, gubben och jag...

Nåja, men nu till nya skivan (herregud, vad jag är bra på stickspår). Omdömet lyder: jodå, helt okej. Men knappast nyskapande. Ett överhängande problem är att låtarna inte är helgjutna - de kan vara underbara i korta snuttar, men sen kommer ett tråkigt ställe. Dåligt med röd tråd. Sen förvånas jag över att recensenter påstår att skivan är så varierad och bla bla bla... jag tycker den är ovanligt jämntjock jag!

1."I Will See You in Far-off Places":ganska typisk öppningslåt i stil med "Maladjusted" - skramlig och ganska bra.
2. "Dear God Please Help Me":låter lite för mycket som gamla "I Know It's Gonna Happen Someday", fast sämre.
3. "You Have Killed Me": än så länge den enda låten som jag vill klassa som riktigt bra, alltså den enda som väcker den där "jag vill gråta och skrika av lycka samtidigt"-känslan som alla Morrisseys bästa låtar gör. Superbra!
4. "The Youngest Was The Most Loved": Öööh, vad ska jag säga... en schitzofren låt... nej, jag gillar den nog inget vidare.
5. "In The Future When All's Well": Fastnar förvisso på hjärnan, men speciellt fantastisk är den inte.
6. "The Father Who Must Be Killed": Jo, den här låten gillar jag, trots att den lider av "musikalsyndromet", dvs. att det känns som om musiken bara finns till för att föra handlingen i texten framåt.
7. "Life Is A Pigsty": Jag hade hört att den skulle vara bra, men jag vet inte... den känns lite pubertal och titeln får mig att rodna. Men den har ännu inte riktigt "satt sig" i skallen på mig, så jag kanske ändrar mig ännu...
8. "I'll Never Be Anybody's Hero Now": Tyyyypisk Morrissey-låt. Har alla de rätta ingredienserna, men knappast den rätta glöden.
9. "On The Streets I Ran": En av mina favvosar! Bra text, härlig vers, men oj vad det skulle sitta fint med en catchy refräng... jag tycker att refrängen till Backyard Babies' "Minus Celcius" skulle passa in fint, fast med Morrisseytext då såklart... ;-)
10. "To Me You Are A Work of Art": Ännu en av dessa Wilde-inspirerade texter... gäsp! Lite nya influenser skulle sitta fint, som sagt.
11. "I Just Want To See The Boy Happy": Nej. Boring. Och påminner alltför mycket om diverse tidigare verk.
12. "At Last I Am Born": Denna låt är intressant, inte minst för att den indikerar att gubben kanske utvecklas lite ändå och inte bara trampar vatten...

Ja, det var mina tankar just nu. Vore kul att höra vad nån annan tycker.