Kärlek i kolerans tid
Fast det är klart, när man pluggar befinner man sig i en trygg kokong som är ganska skön. Annat är det med "det verkliga livet". Peter fick veta idag att han inte fick jobbet i Stockholm, men arbetsgivaren skulle skicka hans uppgifter till nån annan som ska starta ett liknande projekt. Dags för en ny väntan alltså. Pete sa irriterat att nu håller han på och drar i så många jobb-tåtar, och han vet inte hur han ska göra. Och jag sa att vi kanske helt enkelt måste vänja oss vid att tillvaron aldrig kommer att bli stabil, att livet är en ständig jakt.
Det känns så tragiskt på nåt sätt att vi lever i en så kaotisk tid, det känns som att det är omöjligt att hitta någonting alls som är varaktigt. Men jag hoppas att vårt privatliv kan få vara stabilt även om våra karriärer aldrig blir det. Jag vill att vi ska vara tillsammans alltid.
Och på tal om everlasting love - idag har jag köpt nya Morrissey-skivan! Ska inte säga nåt ännu... återkommer med en ordentlig "recension" när jag lyssnat några gånger.
Och på söndag är det dags för konserten! Jee jee jee jee jee!