Livet på en tisdag

Min första krönika har varit publicerad i Ergo nu, den var ganska beskedlig och feel-good. Häromdan skrev jag ihop krönika nr 2, som blev betydligt mer provokativ. Jag försöker hitta orsaker till att finsk utbildning visar sig vara så mycket bättre än svensk vid internationella jämförelser. Nå, jag hade massor att säga, och bara 2500 tecken till mitt förfogande, så jag fick skära bort en massa darlings och även alla ödmjukheter. Resultatet blev en ganska vass text så nu är jag orolig för att bli hatad och mordhotad... men nu vet ni det i alla fall, att det inte var meningen att det skulle bli riktigt så där...

Idag när jag och Pete spelade badminton så såg vi en gymppa-lärare som skällde ut en vild pojk på ett mycket handgripligt och argt sätt. Då ångrade jag lite att jag förespråkade en "fast hand" i krönikan... tänk om folk tror att jag är en vän av våld... nej, men det kan de väl ändå inte tro... nej, nu måste jag sluta tänka på det där...

På tal om min käre, otursförföljde Pete så har han haft lite efterlängtade framgångar på sistone: han har fått ett förtroendeuppdrag (Riksteaterns styrelse) OCH en kallelse till arbetsintervju i Stockholm, ett ljuddigitaliseringsjobb, eller vad det nu heter.
Och så har han klippt sig också. Det är säkert en fördel.