Ett barndomsminne
Jag var ca fem år gammal och jag tecknade serier, skrev böcker och ritade dagarna i ända.
En dag skrev jag en historia (med bilder) om två flickor som hette Tina och Nina. Detta var i sig en ovanlighet, eftersom mina figurer oftast var pojkar och därtill sällan var människor utan oftast djur eller fantasivarelser (nipoler, morrhåringar m.m.). Men Tina och Nina var människor eller rättare sagt streckgummor. Jag minns inte vad historien handlade om, men den slutade i alla fall med att Tina och Nina blev kära, och stod förenade hand i hand, omslutna av ett stort hjärta.
Mamma läste berättelsen, berömde den men sa sedan: "Men egentligen är det bara en flicka och en pojke som kan bli kära i varandra."
Jag fann denna begränsning mycket underlig, men ifrågasatte inte min moders ord.
En dag skrev jag en historia (med bilder) om två flickor som hette Tina och Nina. Detta var i sig en ovanlighet, eftersom mina figurer oftast var pojkar och därtill sällan var människor utan oftast djur eller fantasivarelser (nipoler, morrhåringar m.m.). Men Tina och Nina var människor eller rättare sagt streckgummor. Jag minns inte vad historien handlade om, men den slutade i alla fall med att Tina och Nina blev kära, och stod förenade hand i hand, omslutna av ett stort hjärta.
Mamma läste berättelsen, berömde den men sa sedan: "Men egentligen är det bara en flicka och en pojke som kan bli kära i varandra."
Jag fann denna begränsning mycket underlig, men ifrågasatte inte min moders ord.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home