Glasögonbågar - vilket gissel!

Okej, here's the deal: jag har tänkt mig att skaffa nya briller, men det äär ju så svårt det här med bågar. Idag släpade jag med mig Lisa till stan som smakråd, och det slutade med att jag lånade hem tre olika bågar. Tyvärr tyckte jag att alla var fulare hemma än vad de var i butiken, men nu vill jag veta vad just NI tycker! Kommentera, tack, annars blir jag sur. Och, ja, jag VET att JAG är skitful på samtliga bilder, men nu var det ju inte det det handlade om, utan glasögonbågarna.

Här är båge numero 1. Dessa är mina favoriter:



Här är en till bild på samma bågar:



Här har vi båge numero 2:



Och slutligen båge numero 3, som var snygga i butiken, men nu har de halkat ner till en solklar sista plats på min favvo-lista. Jag visar dem i alla fall:



Jag vill veta vilka ni tycker bäst om av dessa tre, och så vill jag veta om ni tycker att det par ni har valt är snyggare eller fulare än mina nuvarande glasögon. Och om ni har några allmänna glasögon-smakråd så vill jag gärna höra dem också. Men inget snack om kontaktlinser eller laseroperation nu va! :)

Vi hade i alla fall tur med vädret - NOT!

När jag promenerade hem till Jennie och Markus för att överlämna Tesla vid tolvtiden igår på dan så var jag klädd endast i jeans och ett litet linne, och solen sken från en klarblå himmel. När vi satt på tåget till Stockholm kunde vi se att molnen började hopa sig alltmer i horisonten, och precis när vi steg ut ur tunnelbanan vid festivalområdet började de första regndropparna falla. Snart var det tröjor och jackor som gällde. Vi kunde i alla fall sitta på gräset under Ane Bruns spelning, men sen blev det till att sitta på betongen under ett tak vid nåt hus utanför själva festivalområdet (och med jämna mellanrum springa och kissa i nåt urindoftande, regnvått buskage). Nå, vi lyckades ha riktigt trevligt trots förutsättningarna, Lisa och Johanna sprang med jämna mellanrum backstage och köpte billiga öl åt oss. Några idioter sparkade in en boll rakt i vårt sällskap så att vår dyrbara öl skvätte, men de kom aldrig och hämtade den, så jag tog hem den. Trevligt, jag har länge tänkt köpa en boll.
Den mystiska hemliga artisten som hade utlovats visade sig vara Robyn, men eftersom det verkligen ösregnade när hon spelade så gick vi i stället in i tältet för att lyssna på Kung Henry. Tyvärr måste jag säga att Kungen verkar ha passerat sina glansdagar, hans nya stuff är inte alls lika bra som de gamla grejerna på svenska. Merparten av publiken verkade också hålla med mig om detta.
Sen trotsade jag regnet för att titta på Aavikko, som var bra... men kanske inte riktigt lika bra som förr de heller. Eller så berodde försämringen på att jag inte var lika full som förr om åren, svårt att säga. Sen såg jag inga fler band, men det gör inte så mycket. Peter såg jag heller inte så mycket av, eftersom han stod och vaktade portar iklädd en svart sopsäck hela dan. Men det var kul med en heldag i glada vänners lag! Några foton tänker jag inte lägga upp här, för av nån märklig anledning så blev bilderna jag tog inte så bra....

Galenskap och festival.

En vis man (som heter Janne) sa en gång: "Det är ett slags högmod det också, att tro att man själv är galen." Detta är så sant som det är sagt. Om man mår piss och känner sig helknäpp så är man knappast unik, utan snarare helt normal.
Men på senaste tiden har jag börjat fundera över om min hispighet inte gränsar till riktigt knäppgökeri ändå. Min stresströskel är låg som ett silkespapper (misslyckad metafor? måhända) och jag är orolig hela tiden och har ont i axlarna och nacken, och häromdan sa Peter att han inte kunde minnas när han senast sett mig lugn. Inte så upplyftande.

Ska åka till Stockholm imorgon med Jennie (A) och Lisas syrra, vi ska gå på Popaganda-festivalen. Lisa och Johanna och Peter är redan där (L&J har byggt staket och P ska vara backstage-vakt). Aavikko spelar, och dem har jag inte sett på åratal så det blir skoj! Tesla får vara med Faxe och Markus, hoppas det går bra. Och hoppas jag mår bättre imorgon, för nu har jag rejält ont i halsen.

Sommarlov?

Jag lämnade in hemtentan igår vilket innebär att jag nu har typ sommarlov. Dessvärre har jag två delkurser som jag inte gjort klart. Översättningsvetenskaps-tentan missade jag när jag var i Kiev, och den kan jag skriva först i höst... men borde jag börja plugga redan nu? Och så har jag ju kvar det där jääääävla pm:et som jag borde skriva i kontrastiv språk- och stilanalys eller vad fasen den där skitdåliga kursen nu hette, och det borde jag definitivt göra nu... men orkar jag? Nä, inte idag iallafall.

Idag när jag var ute med jycken hände en kul sak! Tesla sket, och när jag skulle plocka upp lasset så såg jag att en av kakikorvarna hade ett klistermärke på sig, av den typ som brukar sitta på t.ex. bananer eller apelsiner! Det såg så roligt ut så jag började skratta för mig själv. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, och jag kunde ju inte gärna släpa hem kabeln för fotografering. Jag tänkte att visst är det bra att äta frukt, men klistisarna ska man nog spotta ut.

Igår tittade jag, Peter och Lisa på Top Model, det är ny säsong nu. En av tjejerna hade åldersnojor för att hon var hela.... håll i er nu.... TJUGOFEM år! Och jaa-a, det blev hon som åkte ut också, och en riktig jäkla surpuppa med bad attitude fick stanna för hon var yngre och snyggare. Själv fyller jag snart tjusex så jag antar att det aldrig blir nån supermodell av mig. What a pity.

Inget fel på lilla hjärtats hjärta!

Idag var jag äntligen hos hjärtdoktorn med Tesla. Det var inget fel, hjärtat var friskt och fint! Halleluja! Däremot har hon lite höga halter av gallsyra, något som upptäcktes redan då när jag åkte in akut, men som idiotveterinären underlät att berätta för mig!!! Detta skulle eventuellt kunna innebära något leverproblem, men vi tog ett kissprov och ska avvakta och se nu. I bästa fall är det bara pubertet och hormoner som spökar.

Nu sitter jag och kämpar med hemtenta så jag ska återgå till den.

Bilder från Kiev

Nu är jag hemma i Uppsala igen. Det finns mycket intressant att skriva om Kievresan, men jag orkar inte nu, så jag visar lite bilder istället. Eftersom det blev fel i Vasabladet i lördags (de påstod att jag både skrivit och fotat) så ska jag nu påpeka extra noga: samtliga dessa bilder är tagna av Jennie Westlund!!!

Här är vi i pressrummet:





Här är vyer från Kiev. Flickan som står bredvid mig är urkainska Julia, en friend of a friend till Jennie som visade oss runt i stan (toppen):



Här är lite finska fans:



Och här är Ivan&Delfin från Polen:



Och här är jag i fina lägenheten:

Snart semifinal!

Kommer just fran semifinal-genrep, och det ar bara nagra timmar tills sjalva semifinalen som vi ocksa ska ga pa - joda, vi fick tag pa biljetter som de pressdelegater vi ar, haha! Na, de latar ni ska heja pa ikvall (forutom Finland) ar: Osterrike, Litauen, Moldavien, Norge, Ungern och Polen! Ni kan ga pa WC under Belgiens och Bulgariens och Sloveniens bidrag. Arets nakenchock levereras av Vitryssland.

Kiev ar toppenfint och solen har skinit idag fran en klarbla himmel.

Kiev

Ska skriva ett litet inlagg for att beratta att vi ar lyckligt framkomna till Kiev, dar vi bor i en riktigt finfin lagenhet, och nu sitter vi har pa varsta superflashiga presscentret! Det ar ju forsta aret vi har presskort, och det ar inte alls sa illa att ha det... jag har en haftig lapp runt halsen med en bild av mig dar det star att jag ar journalist for Vasabladet, Finnish delegation. Jora...
Kiev verkar fint och arrangemanget bra, vi mottes pa flygplatsen av idel hjalpsamma orangekladda ungdomar som lotsade oss dit vi skulle. ESC ar verkligen en jattegrej har. Irriterande dock med blaserade svenska pressgubbar som pratar i mobiltelefon om vilket u-land detta ar.
Mer en annan dag! Godnatt.

Resfeber

Jaix, nu börjar Ukrainaresan närma sig med stormsteg. Imorgon flyger jag till Helsingfors, där jag ska passa på att träffa Malin, Philip och Eva-Li, och på onsdag morgon flyger jag så till Kiev med Jennie. (För folk som eventuellt inte känner mig så bra ska jag påpeka att denna Jennie inte är samma person som den andra Jennie, som förekommer bl.a. i förra inlägget... it's confusing at times...) Det känns inte så bra att åka iväg nu när Tesla kanske är sjuk, men samtidigt så är det kanske bara bra att jag får komma bort lite. Det ska bli vansinnigt spännande, hur som helst, att få se Ukraina! Och naturligtvis otroligt kul med ESC - det är verkligen, utan att överdriva, årets höjdpunkt för mig. Hoppas nu bara att allting klaffar, att vi får vår bokade lägenhet utan problem, att vi inte blir rånade (eller magsjuka som i fjol) och att vi får artikeln till Vasabladet ivägskickad genom cyberspace i tid... Håll tummarna!

Lördag: utställning och grillfest.

Innan jag säger nåt annat så ska jag säga att nu har jag beställt tid hos en hund-hjärtspecialist till den 25te maj. Då gäller det att inte oroa ihjäl sig innan dess.

Igår var det då dags för hundutställningen i Österbybruk! Det var roligt och spännande, även om det inte gick så bra för Faxe och Tesla - båda fick blått band, vilket betyder att man inte går vidare. Det hade vi dock räknat med - Faxe är ju för stor, och Teslas päls är inte i skick. Men det gick ändå bra på alla andra sätt, Faxe uppförde sig helt otroligt bra som en riktig erfaren utställningshund, och Tesla... tja, hon gjorde väl inte bort sig fullständigt i alla fall. Hennes kritik löd som följer: "Bra storlek. Mycket bra typ. Feminint huvud. Något kort hals. Mycket bra kropp. Svansansättning OK. För dagen i alltför mjuk päls, därav prisvalören. Behöver också ringträning." En trevlig och utmattande dag var det, och en stor hejaklack hade vi: förutom respektive mattar och hussar följde även Jennies mamma med, och Lisa och Elin dök upp för att titta på!

Jennie och Faxe visar upp sig:



Faxe så välborstad och fin:




Peter vid schnauzer-ringen:





Tesla och jag i ringen (i bakgrunden syns Ann-Sofi, vår uppfödare.):



På väg tillbaka:



Tjurpenisar fanns till salu:



Efter denna kraftansträngning åkte vi hem och tog en rejäl power nap. Sen på kvällen var det grillfest hos Lisa och Johanna. Jag gick i förväg, tröttisarna Peter och Tesla slöt upp senare.

Lisa med en Singha:



Laxspetten innan grillning:



Kina fixar såsen. Lisa och Johanna spelar kubb i bakgrunden:



Josef med ett något originellt grillspett. Köttbullar, jordgubbar och korv:





Kina jätteglad, kanske för att hon ska tillbringa sommarn i Kiruna:



Det var väldigt, väldigt gott att grilla, och kul att spela kubb trots att jag ständigt befann mig på det förlorande laget. Jag och Tesla gick hem från begivenheten vid halv elva-tiden, men de andra fortsatte partaja många timmar till. Peter kom hem vid tretiden, tror jag, och sa nåt om att han och Lisa hade spelat tennis utan racket och boll, och att ställningen just nu låg på 15-15.

Det viktiga i livet.

Idag hade vi vår sista lektion med Mats, och vi fick varsin liten hemlig lapp med ett utlåtande. Jag har ju inte alls vetat vad jag har legat på, så det var utomordentligt trevligt att läsa "Jag kan inte få det till annat än att du tillhör VG-gruppen. Du har övertygat under hela terminen!"

Men vad spelar sådana framgångar för roll när lilla hunden inte mår bra? Jag börjar bli allt mer övertygad om att det är något slags hjärtfel hon har. "Vanliga symtom vid hjärtfel är att hunden inte orkar med motion som den ska. Den blir snabbt andfådd, kanske hostar eller lägger sig att vila på promenad" har jag läst på internet, och detta stämmer ju plågsamt väl in på lillan. Det blir till att beställa tid hos hjärtspecialist.

Spa

Idag har jag haft det riktigt riktigt skönt. Jag skolkade från ett trist studiebesök med skolan, och gick istället till Fyrishov äventyrsbad & relaxavdelning med Lisa. Det var helt fantastiskt. Vi var nästan ensamma där och kunde således fritt njuta av alla härligheterna. Vi började med att ligga i varm bubbelpool en lång stund and let it all go. Sen gick vi ut och lekte i äventyrsbadet, åkte vattenrutschkana och flöt omkring i en häftig strömvirvel osv. Vi såg inte en enda flytande bajskorv, men däremot en enorm böjd vattenstråle som kom ut från ett litet hus of some kind, och Lisa sa att "det är nån blåval som ejakulerar där inne". Sen gick vi till själva simavdelningen och simmade en kilometer, och därpå följde den stora höjdpunkten för min del: en massagestråle. Jajamen, det var bara att ställa sig under vattensprutet och man fick värsta proffsmassagen. Så nu är jag avslappnad i axlarna för första gången på flera millennia. Sen blev det bubbelpoolen igen och sen en ångbastu som såg ut som en blandning av tunnelbanevagn och gaskammare, men som var jäkligt skön. Jestanemej, vad härligt det var. Aldrig mer ska jag skratta åt medelålders damer som önskar sig en spa-weekend i födelsedagspresent.

Sen gick vi till restaurant Maharadja och åt indisk buffé också, som kronan på verket. En sådan dag borde alla unna sig ibland, hör ni det gossar och töser?

En tråk-tisdag

Tesla har varit konstig igen idag. Spak och slak, lade sig ner på promenaden. Mellan verserna är hon dock normal. Jag fattar inte vad det är med henne. Vi var inne en sväng hos vår vanliga veterinär, han kände, klämde och lyssnade på hjärtat, hittade inget. Förhoppningsvis är det bara nån slags pubertal dumhet som hon har fått för sig, att lägga sig ner mitt i allt.

Själv har jag varit i skolan. Redovisade grupparbetet om bibelöversättning. Publiken var väl inte precis jätte-engagerad. Tänk att folk är så ointresserade av Gamla Testamentet...

Jag har huvudvärk. Skulle egentligen kunna gå på pubkväll med klassen, men jag orkar inte. Vill vara ifred, bara.

Månadens självporträtt: med och utan hund.

Livet knallar på...

Nu ska vi se... vad har jag gjort sen sist? Jag var hos Lisa och Johanna på torsdag kväll. Lisas syrra Hanna var där, liksom två av Johannas kompisar. Vi drack lite öl och spelade det där roliga spelet som är nästan som Alias men inte riktigt. Man ska förklara ord alltså. Hanna och jag, dvs. laget "Oxpittarna" vann. Jag gillar det där spelet. Tycker om att prata fort. Sen var vi ute en sväng på Katalin också. Synnerligen gemytligt.

Igår var jag på IKEA med Peter och hans mor. Vi köpte kökshanddukar, glödlampor, galgar, batterier, leksaker till Tesla, och kanske nåt mer som jag glömt. Marlene köpte två vattenkannor. Vi hade också tagit med en massa gamla IKEA-insexnycklar, för vi hade läst i en annons att man kunde använda dem som betalningsmedel... de skulle vara värda en krona styck och så skulle man delta i en utlottning av presentkort också... men NU när jag sitter och skriver det här så kommer jag på att vi glömde ju bort att lämna in de där jäkla nycklarna! Goddamnit!

Svärmor åkte vidare till Stockholm i morse, och Peter och jag har varit på långpromenad med Tesla och lånehunden Faxe. Det var trevligt med två vovvar. Ska nog absolut skaffa en till jycke bara Tesla blir lite äldre! Men hurudan? En till border, en jack russell, en westie, en lancashire heeler eller kanske en vit dvärgschnauzer? Hmmm...

Teslas kollaps förra veckan har nog påverkat mig djupt, såtillvida att jag nu är hispigare än någonsin. Jag oroar mig för henne nästan hela tiden. Oron gnager i mig, äter upp mig inifrån och gör mig stundvis alldeles trött. En återkommande tanke är: hur ska jag nånsin kunna skaffa barn, om jag oroar mig så här mycket för en hund??? Det framstår nästan som obegripligt, att folk vågar!

Hundar och solsken!

Idag skulle vi utställningsträna, men det blev mera lek och promenad... lika bra det, tyckte åtminstone hundarna. Finns det nåt bättre än vårsol och glada hundar? Skulle inte tro det.

Tesla och Faxe på bänk:



Vi tränar att stå på bord. Det ser ut som om Tesla väntar ivrigt på sin tur, men så är icke fallet:



Faxe kan stå så fint han:



Jennie och Faxe är söta:




Jag och vovvarna tar vilopaus:



Faxe och Tesla blev helt slut efter vild lek:

Vardagssysslor

Om denna dag finns inte mycket att säga. Vi är lediga pga. Kristi Himmelsfärd, och har tvättat, dammsugit, diskat, skrubbat och haft oss eftersom Peters mamma kommer hit ikväll och då vill man ju inte att det ska se ut som en svinstia. Vädret är grått och deppigt, och vi är trötta och håglösa, men Tesla verkar må bättre och det är ju det viktigaste.
En annan bra sak är en jätteintressant reportagebok som jag börjat läsa: "Några dagar till - en ung kvinnas kamp mot aids i Botswana" av Anna Koblanck. Rekommenderas för alla och envar.

En dåres försvarstal

Jag har alltid velat att alla människor ska tycka om mig, men tyvärr är detta icke fallet. Trots att jag i många år aktivt jobbat på att bli en bättre människa, och att nyansera bilden av mig själv, så får jag fortfarande höra (på omvägar) att jag (av vissa) anses vara en vulgär dumbom som vräker ur mig befängda åsikter och kategoriska påståenden. Jag skulle därför vilja ta tillfället i akt att säga följande:
1) Jag tycker inte att jag är bäst i världen, snarare tvärtom.
2) Jag tycker inte att mina åsikter är absoluta sanningar.
3) Jag är inte medvetet provokativ!!!

Jag vet inte vad det är som gör att jag tydligen uppfattas som så provocerande. Jag försöker verkligen att inte vara det. Jag försöker alltid krydda mina utsagor med "kanske" och "tycker jag" och "smaken är som baken" för att inte verka kategorisk ( att ursäkta sig på detta sätt är f.ö. ett mycket kvinnligt beteende enligt språksociologisk forskning... och jag kan inte låta bli att undra om folk skulle bli lika provocerade av mig om jag var man!) Äh va fan, säg gärna vad det är som jag gör fel så ska jag bättra mig, för jag förstår det inte själv, vad det är! Jag är så himla less på att vara allt det som jag absolut inte vill vara. Gomiddag!

En weekend i Åbo

Nu har jag inte uppdaterat på en tid, och det har sina skäl. Torsdagen var en av de hemskaste dagarna i mitt liv, då Tesla föll ihop under en promenad och jag fick åka in akut till djursjukhuset för att ta en massa prover, som alla visade sig vara OK. Det är fortfarande oklart vad det var som hände, men det kan vara något neurologiskt såsom epilepsi. Orkar inte skriva mer om detta nu. Hur som helst var det in i det sista oklart om vi kunde åka iväg till Åbo eller inte, men vi gjorde det, och Tesla åkte till Norrlövsta där hon verkar ha haft jättekul.

På Viking Line var det äckligt. Redan i avgångshallen stod en "kryssningsvärdinna" och ropade i mikrofon, medan lättklädda danserskor rullade på höfterna, och en kille cyklade omkring på en liten cykel och gjorde reklam för dagens erbjudande: en hel HINK med Smirnoff Ice. Idel obehagliga typer paraderade fram och tillbaka, och vi längtade bort.
Väl framme i Åbo gick vi hem till Johnny och Freija, där även Maitas och Janne hade inhysts. Det var jättekul att träffa go'vänner. Jag satt genast igång en övertalningskampanj för att få alla med på att gå till RAX och äta pizzabuffé, och det lyckades till sist. Tyvärr var inte alla så nöjda med besöket på det fina etablissemanget - Janne blev förbannad på barn som stod i vägen för pizzorna, och Peter blev illamående efter en portion. Jag blev mätt som en plätt. Här ser vi Janne och Johnny avnjuta livets goda:



Sen tog vi en sväng på torget, där jag köpte lite smarrig sockervadd:



På kvällen var det dags för fest hos Henry och Jessika. Värdparet ser vi här:



Okej, de här festbilderna är inga fototekniska mästerverk men man ser ju vem det är iallafall. Här är Velo, Peter och Freija:



Jan, Finn och Janne:



Samt undertecknad med en Tax Free-bärs:



På söndagen var det dags för det lidande som första maj brukar innebära, i form av huvudvärk och ångest. Vi sov halva dan och sedan gjorde Janne en god kycklingpasta, trots att han blivit vegetarian ("Jag kan äta kyckling i nödfall. Nödfall är då jag är med er.") Vi glodde på TV och såg en eländig skräpfilm på dvd... en ganska typisk krapula-dag med bröderna Ramstedt, alltså. :) På kvällen steg vi åter ombord på den väldiga atlantångaren som tog oss hem igen.