Att ha hund ... på gott och ont
Kom just hem från veterinären som skrev ut vårt hundpass och gav Tesla en leptospiros-spruta. Undertecknad blev ytterligare några hundralappar fattigare. Jag får alldeles ont i magen när jag tänker på hur mycket pengar jag lagt ner på Teslas immunskydd: de två rabiessprutorna, blodprovet, analysen av blodprovet, mikrochippet, själva passet, leptospirosen. Därtill kommer de vanliga sprutorna: valpsjukan, kennelhostan, allt det där. Det är helt sanslöst när man tänker på det. Och sen alla andra grejer som kostar: kurserna, hundmaten, för att inte tala om själva hunden! Tur att jag har lite ärvda pengar, för annars skulle detta aldrig gå! Va tusan, folk som har barn får ju barnbidrag, borde inte vi hundägare få valpbidrag då??
Och sen är det ju det här att man blir så bunden. Inga spontana parties eller romantiska weekendresor här inte. Ganska knäppt när man tänker på det, att man lägger ner så mycket tid och pengar och energi på en rufsig, envis liten råtta, medan människor svälter and all that.
Jag kan förstå att folk som inte förstår inte förstår. Men denna kärlek är av ett alldeles speciellt slag: den är mycket äkta, den är ren. Att få ta hand om en alldeles hjälplös liten varelse och forma den till en individ som förhoppningsvis blir både lydig och lycklig. Att få förmånen att samexistera med en hund, att mötas över artgränserna. Det gör mig lycklig varje dag.
Illustration: Tesla i höstas, tio veckor gammal. Hur kan man motstå?
Och sen är det ju det här att man blir så bunden. Inga spontana parties eller romantiska weekendresor här inte. Ganska knäppt när man tänker på det, att man lägger ner så mycket tid och pengar och energi på en rufsig, envis liten råtta, medan människor svälter and all that.
Jag kan förstå att folk som inte förstår inte förstår. Men denna kärlek är av ett alldeles speciellt slag: den är mycket äkta, den är ren. Att få ta hand om en alldeles hjälplös liten varelse och forma den till en individ som förhoppningsvis blir både lydig och lycklig. Att få förmånen att samexistera med en hund, att mötas över artgränserna. Det gör mig lycklig varje dag.
Illustration: Tesla i höstas, tio veckor gammal. Hur kan man motstå?
posted by Nina | 11:33
4 Comments:
en hundlänk som jag råkade stöta på via Aldaily:
http://chronicle.com/free/v51/i32/32a01201.htm
Hej Nina, det är Hanna Klingenberg. Jag vet inte vad jag skall göra i internet, det är så stort, men hit kan man alltid komma. Nu måste jag bara fråga en sak som intresserat mig. SYNS DET hur många som läser vad man skriver när man har en blog? Blir siffran en drivkraft och en gåta? (För det måste väl vara smickrande att ha en grupp som följer med i det som händer). Ha det BRA, och hälsa Peter och Tesla.
Bra fråga, Hanna. Jag vet inte. Har för mig att Philip sagt (skrivit) att han kan se precis hur många personer som läser, och vilka de är tillochmed. Själv har jag inte hittat nån sån "knapp". Jag skriver mest för mig själv, men det blir som en liten extra krydda att veta att nån kanske läser. Det är den extra kryddan som gör att det är roligare med en blog än en vanlig hemlig dagbok, åtminstone om man är lite exhibitionistiskt lagd som jag, hehe.
Från www.statcounter.com kan man registrera sig för att få en html-kod som man lägger på sin hemsida källkod. Så räknar den hur många besökare man har. Sen kan man titta på statcountern och se varifrån folk kommer, det står ju inte "Nina", men eftersom man ser att det är nån i Uppsala så har jag antagit att det är du.
Skicka en kommentar
<< Home