Nässelsoppa

Min mamma är så gullig. När jag besökte dem i samband med schlagerresan så frågade hon om jag ville ha nässlor med mig hem. Jag sa att det förvisso finns nässlor även i Uppsala, men mor hävdade att hennes nässlor är lantligare och därmed bättre. Så jag tackade ja, och en stund senare kunde jag genom fönstret se den ömma modern, skyddsklädd, böjd och koncentrerad mitt bland brännässlorna. Sen kom hon in och gav mig en påse.
Så idag har jag kokat nässelsoppa till lunch. Det var faktiskt första gången jag gjorde nåt med nässlor. Jag smaksatte med en buljongtärning, peppar, en massa gräslök, och timjan från min egen odling (premiär för örtagården!) Det blev kanske inte så jättegott, direkt, men hela processen fyllde mig med en känsla av tillfredsställelse. Kände mig liksom close to nature och close to tidigare generationer, som värsta new-age-med-kroppen-mot-jorden indianfetischisten och delfindyrkaren.