Min namne
Det finns en person här i Uppsala som heter lika som jag. Hon bor i Gränby och om man söker på mitt (hennes) namn på eniro, eller kollar i telefonkatalogen, så är det bara hon som kommer upp. Jag har nämligen anmält någon gång att jag vill ha hemligt nummer, eftersom jag är rädd för stalkers.
Jag vet att det har hänt ett par gånger att folk har skickat min post till hennes adress. Och i lördags när jag jobbade så berättade en av mina kolleger att hon hade ringt till denna andra Nina när hon skulle ringa till mig. Ninan hade tydligen en kille som "bröt på finska", och hon själv hade tydligen också låtit ungefär som jag. Min stackars kollega hade pratat med henne i flera minuter utan att fatta att det inte var jag. Samtalet hade varit på den här nivån:
- Jo, jag undrar om du kan ta mitt pass den 29:de?
- Nej, det kan jag inte för jag jobbar som servitris.
- Jaså, det har du aldrig berättat!
- Det finns en annan som heter som jag. Är du säker på att det inte är henne du söker?
- JO, det är det nog!
Tydligen var det inte första gången som denna mystiska Nina fick samtal som var menade till mig.
Det har också en gång hänt att nån ringde till mig från Gimo Herrgård och erbjudit mig jobb, eftersom jag jobbat där förr!
När jag googlar på mitt namn så hittar jag lite olika personer. Det finns bl.a. en som tydligen är aktiv i Knivsta Brukshundsklubb! Det är säkert hon som bor i Gränby.
Nu har jag tänkt att jag kanske ska ringa henne och berätta vad jag har för telefonnummer, så att hon kan ge det till folk som ringer och söker mig. Eller kanske det är bättre att anmäla mig till eniro en gång för alla? För jag kan ju inte lägga ansvaret på min stackars namne att sålla bort stalkers från vanligt folk!?
Jag vet att det har hänt ett par gånger att folk har skickat min post till hennes adress. Och i lördags när jag jobbade så berättade en av mina kolleger att hon hade ringt till denna andra Nina när hon skulle ringa till mig. Ninan hade tydligen en kille som "bröt på finska", och hon själv hade tydligen också låtit ungefär som jag. Min stackars kollega hade pratat med henne i flera minuter utan att fatta att det inte var jag. Samtalet hade varit på den här nivån:
- Jo, jag undrar om du kan ta mitt pass den 29:de?
- Nej, det kan jag inte för jag jobbar som servitris.
- Jaså, det har du aldrig berättat!
- Det finns en annan som heter som jag. Är du säker på att det inte är henne du söker?
- JO, det är det nog!
Tydligen var det inte första gången som denna mystiska Nina fick samtal som var menade till mig.
Det har också en gång hänt att nån ringde till mig från Gimo Herrgård och erbjudit mig jobb, eftersom jag jobbat där förr!
När jag googlar på mitt namn så hittar jag lite olika personer. Det finns bl.a. en som tydligen är aktiv i Knivsta Brukshundsklubb! Det är säkert hon som bor i Gränby.
Nu har jag tänkt att jag kanske ska ringa henne och berätta vad jag har för telefonnummer, så att hon kan ge det till folk som ringer och söker mig. Eller kanske det är bättre att anmäla mig till eniro en gång för alla? För jag kan ju inte lägga ansvaret på min stackars namne att sålla bort stalkers från vanligt folk!?
posted by Nina | 12:40
7 Comments:
Nina, är det inte lite förmätet att tro att man har stalkers? Jag vet inte. Men som journalist kan jag säga att det är väldigt opraktiskt med människor som har hemligt nummer. Man måste ju inte svara, i stället kan du låta folk lämna meddelande.
Men i katalogen borde det nog stå vilken Nina det är, typ "Nina Brander, översättare", eller något. Annars löser du ju inte problemet.
Jag vet inte, alltså, vem som helst kan ju få stalkers. Jag vet helt vanliga människor som blivit stalkade och det verkar ju inte så kul. Men du kanske har rätt. Jag ska höra av mig till eniro.
Hehe, förresten, jag tycker nog att det skulle vara ännu mer förmätet att definiera mig som "översättare" i telefonkatalogen efter att ha översatt EN dassig roman.
Oj, nu blev det många egna kommentarer... men jag måste tillägga, Philip, att jag skriver ju krönikor i Ergo, och jag har fått ett par fan-mejl som folk skickat in till tidningens mejl. Bl.a. en som ville gå på dejt med mig. Det är ju lite smickrande iofs, men jag vet inte om jag vill att sådana ska ringa hem till mig.
Men nu har jag mejlat eniro so I guess there's no turning back now.
ok, jag förstår din point. Du måste helt enkelt ta bort ditt nummer sedan om folk börjar häcka i buskarna - hehe - utanför ert fönster. Fast är det inte i så fall, ur stalkrsynpunkt, viktigast med adressen?
Hehe, usch, ja, vi bor ju till och med på bottenvåningen nuförtiden, så stalkersarna kan titta rakt in. Fast av nån anledning är jag absolut mest rädd för telefonterrorister, kanske dels för att jag är rädd för telefoner överlag, och dels för att jag har traumatiska minnen från låg- och högstadiet, då pojkar ringde och sa saker som "du spänner väl liiti" för att sedan lägga på. :-(
på hitta.se kan man t o m se min port när man söker på mig. Jag tyckte det kändes kymigt och tog snabbt bort mig därifrån.
Skicka en kommentar
<< Home