Tråkig detaljrapport om min vardag för dem som gillar sånt

De senaste dagarna har varit rätt så trevliga, faktiskt. Jag jobbade fredag och lördag vilket ledde till den behagliga trötthet som man endast känner när man uträttat nåt vettigt. När jag jobbat klart på lördagen sken solen och det var vår i luften och när jag gick in på gården hemma så fick jag en riktig lyckokick när jag tänkte på att om några månader kan man sitta på uteplatsen och äta scones och dricka citronsaft, omgärdad av vackra krukor med prunkande basilika och mynta.
På lördag kväll tittade vi på Andra Chansen, och om det programmet kan jag bara säga att jag tyckte upplägget var orättvist: jag ville att Sonja Aldén och Magnus Uggla skulle gå vidare, men duellsystemet gjorde att detta scenario blev en omöjlighet. Nå, Sonja gick ju vidare i alla fall. Men vilket tråååkigt startfält det blir i finalen. Jag förstår mig inte på folk. Varje år är det samma sak: de bästa låtarna försvinner redan i deltävlingarna. (Tänk, "Kalla nätter" och "Under Your Spell" ifjol, "Tro på dig" och onanilåten i år. Snyft.)
På söndan åkte vi på utflykt med Jennie, Markus och Faxe. Två och en halv timmes intensiv promenad i Lunsenskogen, kändes som att man hade åkt Vasaloppet efteråt. Vi drack kaffe och åt smörgåsar på en liten "laduruin" mitt i nowhere och det var väldigt najs.
På kvällen trimmade vi Tesla, vilket är ett riktigt slitgöra, men ååh så härligt när man är klar. Man blir alltid lite nyförälskad i henne när hon är nytrimmad, för då ser man hur otroligt söt hon faktiskt är under all den där äckliga pälsen. Fina lilla vovven!
Igår åkte jag, Jen och Kina och hälsade på Hanna på sjukhuset. Det var jätteskönt att få se henne med egna ögon, hon verkade vara vid gott mod efter omständigheterna. Man hade kunnat tro att hon hade fyllt femtio, så fullt av blommor och presenter var hennes rum. På fönsterblecket låg ett helt bibliotek innehållande bl.a. tre exemplar av "Svinalängorna", hehe. Vi gav henne en skrivbok och sa "Här får du en gammaldags blogg". Hon hade värsta tjusiga utsikten över Musikens Hus, och hon passades upp av en lagom queer liten koftbeklädd sjukskötare, och hon hade redan fått byta ut gipset mot ett par käcka slalompjäxor. När Jennie i förbigående frågade mig om jag hade nya stövlar så sa Hanna: "Ja, jag har det. Snygga va?" Det tyckte jag var kul.
Det var överlag ganska intressant att besöka sjukhuset för jag har inte varit på ett sjukhus på hundra år. Vi körde in i en underlig parkeringsgrotta (stor stress för Jen) och fick sedan gå genom långa korridorer. På väg in på avdelningen fick man tvätta händerna med sjukhussprit, jag råkade trycka lite för hårt och ejakulerade sprit rakt in i Kinas handväska. Allt kändes ganska high-tech, tyckte jag, men Jennie fnös och sa att det minsann var mycket modernare på Tunåsen.
På vägen därifrån föreslog jag att vi skulle titta in en sväng på urologen men jag fick inget gensvar. Too bad. Fniss, tihi.