Chock i vår flock

De senaste dagarna har fört med sig en påminnelse om livets skörhet, i form av 1 st skithemsk bussolycka och 1 st hospitaliserad Hanna med 2 st brutna ben. Och 6 st dödsoffer, av vilka jag förhoppningsvis kände 0 st. Ja, jag vet inte vad jag ska skriva som inte låter dumt och platt, så jag skriver inget mer om det.

Har länge tänkt skriva ett inlägg om abortdebatten, men jag tror det får vänta lite... känns inte riktigt bra att börja fördjupa sig alltför mycket i liv-och-död-frågor just nu...

Om jag ska rapportera nånting från mitt eget lilla liv så kan jag berätta att Tesla och jag började på kursen "kontakt och vardagslydnad 2" igår. Det kändes jättebra. Poängen är att hundarna ska lära sig lyda också när det finns störande moment (=andra hundar) och det kan Tesla verkligen behöva. Jag önskar bara att det fanns en kurs som hette "kontakt och vardagslydnad med två hundar", för Tesla och Line har börjat bete sig underligt på sistone. De gaddar ihop sig och skäller ilsket på andra hundar, och sånt larv. Grrr.

F.ö. har jag med viss förundran kommit till insikt om att en stor del av mina gamla vänner och bekanta från hemlandet har blivit värsta kändisarna. Det är kända författare och kända band som åker på värsta turnéerna och whatnot. Det är roligt, förstås, men så otroligt svårt att förstå, att riktigt greppa. Själv tillbringar jag mina dagar med mindre glamorösa sysslor på mindre glamorösa ställen, såsom t.ex. tvättstugan. Livet är allt bra underligt, på så många sätt. Och orättvist. Men man ska vara glad så länge man har sina nära och kära i behåll!