Så här års tänker jag på Karlfeldt

Våren är här, och ljuset, och det är samma sak varje år: jag fylls av en irrationell, oresonlig, bitterljuv längtan efter galenskap och svunnen ungdom. En lust till rödfärgat hår och en massa kajal, billigt vin och hämningslöst hångel med slumpvis utvald yngling i trappuppgång. En längtan efter att nån gång igen få känna att hela världen ligger för ens fötter och att livet knappt har börjat än... att få höra Bowies "Hunky Dory" för första gången, såna där grejer. Sånt som aldrig mer kommer igen.

Finns det nåt bättre soundtrack till våren än att mässa Erik Axel Karlfeldts dikter i sitt eget huvud? Finns det nån SEXIGARE poet än Karlfeldt?

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.