Hypokondriker, hönsmatte?

Häromveckan var jag hos doktorn och tog diverse blodprover eftersom jag inbillade mig att jag hade diabetes. Blodproverna visade ingenting onormalt.

Idag har jag varit hos veterinären akut med Tesla. Hon har kräkts två nätter i rad, så i morse tänkte jag att jag skulle ta tempen. Hon visade sig vara för kall! Jag ringde veterinären som sa att jag skulle mäta igen efter en stund. Det gjorde jag och då hade kroppstemperaturen sjunkit ytterligare! Så vi knallade iväg till djursjukhuset alla tre: en orolig Nina, en hängig Tesla och en fundersam Line.
Men när veterinären tog tempen så var den normal! Helt i sin ordning. Hon sa att jag kanske inte hade tryckt in termometern tillräckligt långt. Det kunde också hända att om hunden är bajsnödig när man tar tempen så visar det fel, eftersom skiten så att säga pressar ut termometern...
Veterinären sa att om jag ville så kunde vi ta prover för att se om det är nåt fel på Tesla, men jag valde att avvakta. Vi har trots allt bytt foder nyligen och kräkningarna kan ha med det att göra. Dessutom tuggade hon sönder en barbapapa-leksak av plast i måndags... det kan också vara en faktor som spelar in, kanske. Får vänta och se om hon fortsätter spytta.
Besöket kostade 684 kr eftersom det var akut. Jag fick lust att säga "Det var de julklappspengarna det". Men jag höll tyst. Jag får väl skylla mig själv som inte kan trycka in pinnen långt nog i rövahålet. Å andra sidan: tänkt om det hade varit nåt farligt, och jag låtit bli att gå till veterinären! Då hade jag ju aldrig förlåtit mig själv.
Var ska man dra gränsen egentligen, mellan omsorg och överbeskyddande? Svara på den frågan, den som kan!