Nina-Kanalen

Text och bild om mig och de mina. Kommentera gärna!

Min bilder
Namn:
Plats: Uppsala, Sweden

måndag, februari 27, 2006

Jee! Jee!

Oj, jag ska kanske bli dagmatte till en whippet! Jag svarade på en tjejs annons för flera månader sen, och NU hörde hon av sig. Hennes nuvarande hundvakt skulle resa bort i två månader.
Hoppas hon finner mitt svar vettigt... att hon inte tycker mina löneanspråk är galna och sådär. Ifall hon tycker jag verkar OK ska vi träffas och se om personkemin stämmer mellan hundar och mattar :) Håll tummarna för att den gör det, jag älskar whippetar!

Planering

Nu är den Stora Cirkusen i gång igen! Biljetterna till schlagerfestivalen har släppts och såklart krånglar internetbokningen i år igen, och man får sitta vid datorn och bevaka... få se hur många dar det tar den här gången.
Till råga på allt så är det mega-dyrt i år (jävla Grekland), så vi får se hur många evenemang vi kan gå på... både semifinal och final blir för kostsamt, så vi tänkte kanske final + genrep till semi... och sen ska man försöka hitta billigt flyg till Aten, vilket ter sig omöjligt, och så ska man ha nånstans att bo... så bråda tider stundar.

Idag skickade jag in min ansökan till JT. Jag skickade också in mitt bidrag till den nordiska serietävlingen. Det var tänkt att bli ett storartat epos på nio sidor, men jag tappade sugen under arbetets gång, så det blev bara en trist barndomsskildring på tre sidor. Nåja, alltid nåt...
Sen gick jag på bokrea och köpte ett sportlexikon och Hemmets Läkarbok. Bra att ha när man översätter och söker rätt termer på svenska. Jag var också på vippen att köpa "Supersex" av Tracey Cox, hon från Sex Inspectors ni vet... men det skulle ha blivit så pinsamt i kassan så jag lät bli.

fredag, februari 24, 2006

Spänt

Det börjar bli allvar nu, livet alltså. Det går liksom inte att ta med en klackspark längre. Snart är det slut med pluggeriet, och jag MÅSTE sluta slöa och börja tjäna pengar!
Sitter just nu och skriver cv för att söka sommarjobb på världens mest prestigefyllda blaska, JT... Jag har sökt på Vasabladet också, men de vill nog ha folk som kan redigera också.
Peter verkar mer inriktad på att hitta jobb här i Uppsalanejden. Kanske blir det en sommar isär.

Fast det jobb som jag allra helst vill ha, det är det här: http://platsbanken.ams.se/direkt/27/060212,090040,230904,20,733027.shtml
Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha!

Det är läskigt det här, att vara i detta osäkra skede av livet. Har ingen som helst aning om var jag kommer att vara om ett år, eller ens om ett halvår. Och min naivitet har fått sig många knäckar på sistone och jag känner mig som en mink som blivit flådd levande och jag möter verkligheten nu, utan skyddande päls. Och inget är stabilt, inte en enda grej kan jag ta för given.

måndag, februari 20, 2006

Klick!

Trallala. I can feel a great big förkylning närma sig, men jag är rätt nöjd ändå för jag har just totat ihop en krönika till Ergo. Jättebra är den inte, men förhoppningsvis ska den väl duga. Och så har jag tillbringat helgen med att läsa min nya bok "Klickerträning för hund". Klickerträning är en träningsmetod som av många påstås vara den effektivaste som finns. Man använder sig av en liten klick-manick av metall, och lär hunden att förknippa klickljudet med belöning. Då kan man sedan klicka i just den sekunden då hunden gör nåt bra, vilket ökar chanserna att exakt rätt beteende förstärks. Dessutom bygger träningsmetoden på att man belönar de bra saker som hunden gör frivilligt. Man arbetar alltså inte alls med tvång och straff utan bara med positiv förstärkning. Nu vet jag inte om jag ska anamma klickerideologin helt och hållet, men jag tror definitivt att det passar Tesla bra med en träningsform som bygger på hennes fria vilja. Jag har fått lära mig att åldern 17-22 månader är en mycket känslig fas (som av vissa kallas "den psykiska könsmognaden") och därför är det av vikt att vi verkligen satsar på att bygga upp vår kontakt nu, så att hon inte glider mig ur händerna. Hoppas bara jag lyckas lära mig behärska en klicker, jag är ju inte precis känd för min excellenta finmotorik!
Imorgon ska vi med klassen på studiebesök till bokförlaget Forum i Stockholm. Detta är vår stora chans att knyta kontakter! Synd att jag är förkyld och har fejset fullt med acne, jag skulle gärna vilja känna mig glad, charmant och positiv. Man måste ju sälja sig själv i det här yrket vetni. Hoppas hoppas hoppas att jag inte får feber!

lördag, februari 18, 2006

Guildford

Det är bra att inte ha så höga förväntningar på saker och ting, för då blir det oftast bättre än man tänkt sig. Att åka på gruppresa med 20 andra personer är väl inte direkt min melodi, men det var okej ändå, det var inte SÅ ofta som vi gick i gåsmarsch allihop som dagisbarn. Man fick reda sig själv rätt mycket. Föreläsningarna som vi gick på var väl inga höjdare direkt, men det var kul att se ett engelskt campus-område. Och det var superbra för mig att åka bort med folk som jag inte känner så bra, för jag behöver all socialträning jag kan få. Det var nyttigt att vistas i en miljö där man inte kan prata babyspråk eller fjärta hur som helst, där man måste förklara vad man menar istället för att kommunicera med grymtningar, där man måste svälja eventuell irritation istället för att gapa och skrika, där man måste small-talka, där man måste anpassa sig till sin omgivning, osv osv. Det blev en del goda skratt också, vad sägs om denna historia: Ewa har två råttor som husdjur, de heter Sture och Korven. Varför heter Korven Korven? Jo, för att "jag hade Sture först, och sen köpte jag Korven. Han heter egentligen Bajskorven, för han är number two."
En dag åkte några av oss in till London också, och jag shoppade lite tjusiga småbyxor på Top Shop och träffade sedan min gamle vän Denzil på en pub. Vi hade inte setts på fyra år, så det var skoj!
Nåväl, nu ska jag visa lite bilder. Det blir ingen heltäckande skildring precis, för tydligen har jag bara tagit kort på mina room-mates, Malin och Andrea. Och Ewa är med på ett hörn också.

THE MEWS fanns med i en text vi översatte en gång. Det var knepigt att begripa vad det riktigt var för något, men nu fick vi se hur mews faktiskt ser ut. Ni som inte vet vad det är kan slå upp det i en ordbok.
Detta är Ewa, Andrea, Malin:


Andrea vid The Castle (Slottet? Borgen? Borgslottet?)


Malin:


Andrea och undertecknad:


Utsikt, regntunga skyar:


Det häftiga med England är att det känns som att man är med i en Madness-video hela tiden:


Hus:


High Street, Guildford:


Jepp, det var den resan det! Riktigt trevligt, men skönt att komma hem också. Tesla var väldigt glad att se mig, och Peter blev väldigt glad över presenterna jag köpt: filmen "Ninja Squad" och ett litet experiment-kit som hette Pop Science Solar Energy. Han sa att han var rörd och förundrad över hur bra jag känner honom. Och jag tänkte att här är jag hemma.

söndag, februari 12, 2006

Hej då...

... jag far då alltså till England i morgon, i arla morgonstund. Bloggpaus nu, således.

lördag, februari 11, 2006

Hjärtat i halsgropen!

Nu har Tesla satt sin sista potatis vad gäller att vara lös! Bara i
inhängnade områden i fortsättningen!

Jag, Peter och Tesla var på en långpromenad i solskenet idag. Vi gick
längs med Fyrisån till Kungsängen, bort till fälten där
kungsängsliljorna växer på våren. Här brukar Tesla få vara lös,
eftersom det bara är en smal passage mellan gärsgården och vattnet,
och således svårt att rymma. (Hoppas ni fattar min miljöbeskrivning.)
Jag släppte henne, och hon sprang iväg. Snabbt märkte vi att det var
ett misstag - hon lyssnade inte alls när vi ropade.Så vi bestämde att
vi skulle koppla henne igen, bara vi fick tag i henne.
Då fick hon syn på en sheltie på ANDRA SIDAN ån! Hon sprang ner till
stranden och glodde på hunden, och plötsligt sprang hon iväg ÖVER
ISEN! Och det var ingen tjock is utan tunn och blank! Jag blev
livrädd, och det blev sheltiens matte också - hon lyfte upp sin hund i
famnen och ropade "Är det en hane?" med panik i rösten. Kanske hennes
hund var en tik som löpte. Hjälplös stod jag på stranden och såg hur
Tesla sprang omkring och hoppade på folk på andra sidan ån. Närmaste
bro var långt borta. Jag ropade: "Kan ni fånga in henne?" och en dam
började locka på henne, men hon fortsatte sin bärsärkagång. Till sist
sprang hon iväg över isen IGEN, tillbaka mot mig. Men hon stannade
inte hos mig, utan sprang iväg i full fart längs med vägen som vi gick
på. Peter sprang efter och fick till sist tag i henne.
Det kändes så otroligt hemskt, dels för att Tesla hade kunnat gå genom
isen och drunkna, och dels för att hon kanske skrämde slag på den
stackars sheltien, och inte fick vi möjlighet att be matten om ursäkt
heller! Jag känner mig, än en gång, som världens sämsta hundägare!

torsdag, februari 09, 2006

Klagan

Ikväll skulle jag på bastukväll, men det ställdes in. Så nu sitter jag framför datorn ändå, och försöker pyssla med alla olika grejer samtidigt, med resultatet att ingenting blir gjort. Usch, jag är så less på allt. Allt blir så dåligt: min översättning suger, min serie blir jätteskit och min Ergo-krönika blir fånig kakka, och för lång dessutom. Jag känner mig så dålig på allt som jag ska föreställa att vara bra på. Dessutom är jag fet och har fult, fult hår.

Och på måndag ska jag åka till England på studieresa. Det känns nervöst, för jag känner inte mina kursare speciellt bra och nu ska jag plötsligt vara med dem non-stop i fem dar. Men jag hoppas det blir roligt.

Och USCH, nu ser jag Adam Alsing på TV, som ny programledare i Jeopardy! Blä, vart är världen på väg?

tisdag, februari 07, 2006

Att översätta ordvitsar...

... är inte det lättaste! Vad sägs om det här?

“Look at you, you’re a terrible mess. And you’re dyeing your hair,” she accused
“I am not dyeing my hair. What colour?”
“It’s darker than usual.”
“It’s been getting darker for the last ten years. My hair is dying.”
“Oh I see, your hair is dying. ” This was our usual happy routine.

Här är mitt första översättningsförslag:

”Som du ser ut, vilken slabbedask du är. Och du har tonat håret,” sa hon anklagande.
”Jag har inte tonat håret. Vilken färg då?”
”Det är mörkare än vanligt.”
”Det har blivit mörkare och mörkare de senaste tio åren, helt av sig själv. Det är håret som tar sig ton.”
”Jaså jaha, det är håret som tar sig ton.” Det här var vår vanliga muntra jargong.


Vad tycker ni? Bra eller anus? Har nån bättre förslag? (Ett alternativ kanske skulle vara en dialog späckad med hårskämt, typ "sluta med dina hårklyverier", "det var på håret", "skillnaden är hårfin" etc. etc.?)

söndag, februari 05, 2006

Hur ska det sluta?

Oj oj, i torsdags i bastun pratade vi om att de här muhammedprotesterna säkert bara är en storm i ett vattenglas och att det bara är några få killar som bränner en flagga och så blir det överdrivet uppmärksammat för att det är en sån "spännande" nyhet och bla bla bla. Men oj så fel vi hade. Det här börjar kännas lite otäckt faktiskt. Och jag har massor med åsikter om det här, men jag orkar inte skriva nu... jag ska göra det en annan dag kanske.

Min bakfylleångest har lagt sig lite nu när jag insett att alla andra också var packade, men det känns ändå obehagligt fortfarande, mest för att jag inte riktigt minns allt som hände. Men det var i alla fall roligt på festen så länge det varade, hehe, det var det verkligen. Tack till värdparet Jen&Mark för sjöslaget, och för maten och allt det goda!

Bag-in-box = döden i lådan

Härmed ber jag alla om ursäkt för allt äckligt som jag antagligen sa och gjorde igår! Det var inte meningen att det skulle bli så mycket... det här är inte den människa jag vill vara, jag hoppas att det inte heller är den människa jag är, egentligen, alltså.

fredag, februari 03, 2006

Topp 10: värsta diktatorerna 2005.

För er som inte sett den här listan! Detta är alltså de värsta diktatorerna i fjol, enligt nå diktatorforskare, minns ej vem. Jag tycker att det mest slående med denna lista är hur pass okända de flesta snubbarna är för gemene man. Det visar väl med isande tydlighet att medierna fokuserar på fel grejer, eller hur? Omar al-Bashir anses ha 180 000 människoliv på sitt samvete bara ifjol! Hur mycket hör man om det? Men om två pers skadas av en självmordsbombare i Palestina så blir det en grej på Rapport... Nåja, här är listan då (årtalen är de år då respektive gubb kom till makten):

1. Omar al-Bashir Sudan 1989
2. Kim Jong Il North Korea 1994
3. Than Shwe Myanmar 1992
4. Hu Jintao China 2003
5. King Abdullah Saudi Arabia 2005
6. Muammar al-Qaddafi Libya 1969
7. Pervez Musharraf Pakistan 2001
8. Saparmurat Niyazov Turkmenistan 1990
9. Robert Mugabe Zimbabwe 1980
10. Teodoro Obiang Nguema Equatorial Guinea 1979

"Stackars, stackars Nina, oj oj oj oj oj."

Igår hade jag för ovanlighetens skull en riktigt fullmatad dag. Hundträff på morgonen med mina internet-hundvänner: Annika med Grim och Frida med Hugo. Tesla lekte jättemycket med Grim, som är en liten söt bordervalp! Hugo däremot var mer intresserad av att jucka på Tesla, men vi hade väldigt trevligt i alla fall. Sen på eftermiddan spelade jag badminton med Peter (och förlorade, grrr) och på kvällen var jag på klubbträff med Bastuklubben Varma Muffen (ja, jag VET att namnet är vulgärt, men det är faktiskt inte jag som har hittat på det!)
Trots gårdagens trevlighet vaknade jag idag med kroppen fylld av olustiga panikkänslor. En blandning av världen är full av skit och jag gör inget åt det och buhu, ingen förstår sig på mig och gääää, jag har jättemycket att göra. Jag hanterade min ångest på så sätt att jag gick och köpte ett par stövlar (va fan, när blev jag en Sex and the City-brud?) men nu måste jag verkligen ta itu med viktiga grejer. Titta bara vad mycket jag har att göra den här månaden:
- Skriva PM som skulle ha varit klart för ett år sen
- Skriva Ergo-krönika innan den 22.2
- Teckna bidrag till serietävling innan 1.3
- Åka till England på studieresa i fem dar den 13.2
- Jobba på examensarbetet
- Bodybuilda
- Sköta hund & hem
- Gnälla, klaga och surfa på internet.

onsdag, februari 01, 2006

Inte alltid kul med hund

Suck.
Alla relationer har sina ups and downs, och relationen mellan matte och hund är sannerligen inget undantag. Just nu är det inte så bra mellan mig och Tesla. Ja, inte mellan husse och Tesla heller för den delen. Kort sagt: alla är irriterade på Tesla.
Det här tövädret brings out the worst in her, det är åtminstone min teori. Det luktar så mycket överallt och det är bara nosande som gäller när man är ute. När det är snö skuttar hon glatt omkring och går gärna framåt, men nu vill hon bara draaa i kopplet så långt åt sidan hon kan komma, för att sedan stanna och nosa på samma fläck i evigheter. Det tar tusen år bara att gå en liten kiss-runda, och långpromenaderna är riktigt hemska. Och hon lyssnar över huvud taget inte på vad man säger åt henne. Man kan ryta hur mycket som helst utan att det rör henne i ryggen. Man kan skälla ut henne enligt konstens alla regler, eller locka med silkeslen röst, men inget hjälper. Och jag hör Memea Mohlins ord i huvudet: Tala aldrig för döva öron! Och det känns som ett hån. Memea Mohlin har haft retrievers, border collies och belgare, tror jag. Hon har nog aldrig haft nån terrier, och helt säkert aldrig nån sån som Tesla. Tror inte att jag nånsin läst en bok om hundträning av nån som har terriers... undrar just varför, höhö.
Det är ingen idé att be om råd, jag vet vad man får höra: ni måste bygga upp kontakten mellan er, du måste göra promenaderna roliga, hunden ska tycka att matte är det roligaste som finns, tjo och tjim, bla bla bla. Jag VET allt det där, men det är så TUNGT för hon är så extrem, hon är så enormt envis och kan vara så väldigt, väldigt jobbig. Och det är inte lätt för mig att vara rolig och glad och hitta på skojiga kontaktskapande aktiveringsövningar när jag är så förbannad så jag kokar. Man ska ha kort stubin, visa omedelbart att beteendet inte är accepterat, yada yada yada bla. Nej visst, men kära hundboksförfattare, har ni nånsin bott mitt i en stad? Nej, ni bor väl på landet allihop och har jämt lugn och ro, ni fattar inte att JAG inte kan skälla ut hunden varannan minut, för då tror folk jag är galen och ringer till polisen.
Ja ja, man får bita ihop och vänta på bättre tider. Kanske blir hon bättre efter nästa löp.