Hotel Rwanda.

Såg äntligen "Hotel Rwanda" igår, inte på bio utan på Lisas dator, men ändå. Den var bra och hemsk. Filmen blev pricken över i på en ideologisk förändring som hållit på att växa fram hos mig en längre tid. Jag har insett att den totala pacifism som jag så länge hållit som absolut ledstjärna i själva verket är fruktansvärt naiv. Militära insatser är visst nödvändiga för att stoppa folkmord à la Rwanda! Men vi västerländska (europeiska) "intellektuella" gömmer oss bakom vårt ständiga ifrågasättande och nyanserande, bakom uttryck som "våld föder våld" etc. etc. På så sätt kan vi bekvämt rättfärdiga det faktum att omvärlden nästan inte gör nånting alls medan miljontals afrikaner slaktar varandra med machete.
Jag mår illa av världens kakka. Av att vara del av en förtryckarstruktur och inte kunna göra något åt det. VAD ska jag göra? Vad kan man göra? Visst, man kan bli röda kors-arbetare eller utrikeskorre, men vad förändrar det i grunden? Nada. Jag är oskyldig, ändå är jag så skyldig, dömd att kånka på generationer av white people's skuldbörda.
Sällan har det känts så meningslöst att försöka skriva hemtenta som idag.