"Ela is the word for action!"

Att nåt är på gång, det märks tydligt. Lägenheten är upp och ner och Tesla går omkring och piper nervöst. Häromdan kissade hon i sängen, vilket väl måste ses som ett tecken på oro!

Jag packar låda efter låda efter låda... jag fattar inte att jag har så mycket böcker! Jag hade ingen aning om att de var så många! Guuud vad intellektuell jag är, tydligen. Haha!
Eftersom nästan alla skivor är inpackade lyssnar jag om och om igen på en singel med fyra remixar av Cyperns eurovisionsbidrag från 2005... "Ela Ela (Come Baby)" med Constantinos Christoforou. Så ser livet ut sista lördan på St Persgatan!

Come baby, come baby
Get the feeling
Come baby, come baby
Get the meaning
Ela, ela, ela, ela, ela
I'm the king of the night
Let me show you tonight who I am
Ela, ela, ela, ela

Iiiik

Nu har jag skickat in min översättning. Det kommer nog att dröja ett tag innan jag får kommentarer, så det blir en lång tid av nervositet nu. Håll alla tummar ni har för mig så jag inte blir totalsågad. Och förresten, håll dem också för att jag ska få nåt nytt uppdrag nån gång så jag inte måste bli tentavakt på heltid for the rest of my freakin' life.

Uppsalabor!

Okej, gott folk... here comes the inevitable question: vilka kan hjälpa till med flytten? Tiderna som gäller är alltså måndagen den 27:de från kl 19 och framåt, samt tisdagen den 28:de från arla morgonstund till kl 19. Anmäl "intresse" här. Alla som hjälper till kommer "i Simons tid" att belönas medelst en middag el.dyl.

Vår säng

Jag hittade en bild på vår nya säng... den finns tydligen fortfarande kvar i Våla-magasinets sortiment. Om ni tycker den är skitful kan ni ju avstå från att kommentera, eftersom vi redan har köpt den (vi har visserligen inte betalt än, men ändå...)



Vi tyckte det var gulligt med de där kryssen, för det ser ut som att man har kryssat i en ruta ovanför sitt huvud: "jag är här", typ. Och så hundar i fotändan då.

Sorry att jag bara bloggar om möbler. Jag tänker bara på möbler och tentavaktande just nu, och ni känner ju mig... jag snöar lätt in på grejer... om några månader är det säkert nåt annat...

Det här med matplats

Jag tror jag har gjort en helomvändning vad gäller matplats. Vi hade nästan bestämt oss för rektangulärt ekbord och bycast-stolar av nåt slag... men sen började vi tänka att vi kanske skulle nöja oss med den gamla matplatsen ändå... och sen plötsligt så slog det mig att jag kanske skulle vilja ha nåt sånt här:




Tycker ni att jag är galen då?

Dagar som denna

Stressiga tider nu. Nästa vecka ska jag lämna in översättningen. Och det är bara tio dagar till flytten. Vi måste köpa en hel del nya möbler, så jag sitter och bevakar Blocket.se hela dagarna för att försöka hitta bra grejer. Har redan köpt några bokhyllor, samt en säng. Det där med sängen var lite komplicerat eftersom vi inte kunde komma överens om hurudan säng vi ville ha. Till sist hittade jag en ganska speciell säng på blocket, den kostar 5000 (med madrass och allt) men stommen är från Våla-magasinet så den lär ha kostat myyycket mer som ny. Vi var och kollade på den igår i värsta flashiga villan i Bergsbrunna. Det är skitkul att köpa beg. möbler eftersom man får gå in i främmande människors hem och glo. Hur som helst så bestämde vi oss för att köpa sängen eftersom den var fin, och det är inte så många sängar som vi båda tycker är fina. Fast jag skulle allra helst ha velat ha en järnsäng med guldpluppar, som mina föräldrar hade när jag var liten. Så jag kände ett lätt hugg i hjärtat när jag fick syn på en guldpluppssäng på blocket idag, som till råga på allt kostade bara 600! Men men... det blir nog bra. Man måste vara överens i ett rilejschönschipp, man får inte köra över varann...

Idag har jag gjort en hjälteinsats på jobbet. Jag skulle vakta tillsammans med en annan tant, men hon dök aldrig upp! Klockan tickade på, och studenterna trängdes utanför salen. Det fanns ingen annan vakt än jag i hela byggnaden, för den andra salen var tom. När bara en kvart återstod tills tentan skulle börja insåg jag att jag fick lov att ta saken i egna händer. Jag ringde chefen, som ringde min kollega, som sa att hon inte kunde jobba idag och påstod att hon hade sagt det till chefen... sicken soppa! Chefen fixade snabbt en reserv-vakt, men hon kunde förstås inte komma med detsamma. Så jag fick, snabbt som attan, göra en sittplan, dela ut papper, fixa toalettlistor, släppa in alla studenterna, snacka i mikrofon, och dela ut alla tentor. Det blev en smula kaotiskt, men jag fixade det, och det blev bara några minuter försenat. När min snabbt tillkallade kollega kom inrusande tjugo minuter senare var allt frid och fröjd, och hon gav mig en massa beröm. "Vilken tur att det var du, som har huvudet på skaft" sa hon. Då blev jag glad!

Så sånt är livet just nu. Stressigt värre, men med en kärna av glädje i stormens öga. Glädje över att få flytta och över att allt är så bra, och liksom så välordnat och fint, med vänner och vovvar och kärlek och jobb. Jag är vuxen, jag är stabil. Peppar peppar.

Min inre tant

Det bor en liten norduppländsk tant i mig. Det är hon som indignerat utbrister "nämen titta" när hon/jag ser en bil som blivit vandaliserad el. dyl. Det är hon som springer till dörren och kollar genom titthålet när folk går i trappan, och muttrar förtörnat om det är några ungdomar som kanske ska ha fest.
Det har alltid bott en tant i mig (jag prenumererade ju på Allers redan i gymnasiet, say no more liksom...) Men hon har inte alltid pratat uppländska. Jag vet inte när dialektskiftet ägde rum, men antagligen har utvecklingen skett gradvis. Det var väl inte så oväntat kanske. Min tant och jag har ju ändå bott här i sju år nu.

Vardagsrealism

Utsikten från mitt fönster för några dar sen (jee):


Utsikten från mitt fönster idag (buhu):


I min soffa idag:

Gaah!

Hjälp mig! Jag ska ha en krönika klar till på onsdag och jag har inga idéer. Eller, några idéer har jag väl men de är fåniga och uttjatade. Allting blir bara skit, när jag försöker skriva blir det bara en ändlös radda med klichéer. Jag har ingenting att säga om nånting. Tips välkomnas, kvickt!

Flytt-dilemma och söndagsaktiviteter

När jag var typ femton, och det var inne med kläder från sexti- och sjuttitalet, så var jag jättesur för att min mamma inte hade sparat sina gamla plagg. Jag var avundssjuk på min kompis M, eftersom hennes morsa sparat typ allt hon nånsin haft. M kunde således botanisera på sin egen vind, medan jag fick nöja mig med Missionsstugan och Skata-Loppis, och där hittade jag aldrig nåt riktigt bra, eftersom Malin och Hanna L för det mesta redan hade varit där och roffat åt sig de bästa grejerna: de allra mest utsvängda jeansen, de häftigast mönstrade frottetröjorna, skjortorna med de största kragarna.
Hur som helst så lovade jag mig själv att jag ALDRIG skulle slänga mina egna kläder, utan istället spara dem till kommande döttrar. Och jag har faktiskt sparat en hel del... men nu har jag kommit till en punkt när jag har bestämt mig för att bryta mitt löfte. Det innebär givetvis ett visst mått av ångest - gör jag mina eventuella framtida döttrar ledsna nu? Sviker jag mig själv och mina gamla ideal? Jag vet inte, men jag känner att jag inte längre kan spara allt gammalt skit. Jag vill inte släpa med en massa blommiga kjolar och crap varje gång jag flyttar!
Så nu har jag gått igenom en massa gamla kläder, och sorterat dem i tre högar: slänga-högen, spara-högen, och ge-bort-högen. Så alla Uppsala-kompisar som har ungefär samma storlek som yours truly är hjärtligt välkomna att komma hit och kolla igenom ge-bort-högen. Det finns en del snygga grejer faktiskt, som jag bara ger bort därför att jag aldrig använder dem. Och så finns det en massa crazy sjuttitalsplagg. Men också neutrala tröjor och sånt. Väldigt blandade stilar alltså.

Idag har vi varit på Mio och kollat på möbler. Vi har ganska olika smak, men det känns i alla fall som att vi börjar komma fram till gångbara kompromisser vad gäller vissa grejer.
Så har vi varit på en jättefin utställning på Galleri Strömbom. Rekommenderas! Konstnären hette Kenneth nånting.. det fanns en tavla som hette "Fågelhuset" som jag bara äääälskade och ville haaaaa, men det kostade 24 lakan så det kändes lite magstarkt.
Och så har vi ätit på Pizzaköket. Om det är nån uppsalabo som fortfarande inte har ätit där, så säger jag bara: GÖR det NU, för bövelen! Deras pizzor är de godaste i HELA VÄRLDEN! Helt i en klass för sig. Sex vegetariska alternativ! Den som heter "Broccoli" är godast. Och deras sallad är också helt otrolig, den är perfekt. Man märker att allt är gjort med kärlek. Oj oj oj, vad gott det är.

Trött

Har jobbat dubbla pass med väkteriet torsdag och fredag. 11 timmar på torsdag, 13 igår. Idag är jag helt slut. Det är ett riktigt komplicerat jobb, otroligt mycket att tänka på. Och det är lätt att göra bort sig och känna sig dum, när man är ny. En av mina kolleger fräste åt mig i torsdags morse så jag blev helt knäckt. Men hon fick nog lite dåligt samvete, för sen lärde hon mig en massa. Så nu känner jag mig betydligt mer kunnig än för ett par dar sen. Men dom säger att det tar ett år att få grepp om alltihop. Jeez. Får se om jag står ut så länge.
Av allt jag nånsin gjort, in terms of plugg and jobb, är detta det absolut jobbigaste, svåraste och mest krävande. Att själv skriva tenta är en baggis i jämförelse, jag svär.

Ho-ho-ho-hooo!

Det har visat sig att Halonen och Reinfeldt visst talade svenska med varann! Hahaaa! Och detta efter att DN publicerat inte mindre än tre insändare om saken. Tur för mig att de inte tog in min!!!
Min gissning är att det var Vanhanen, inte Halonen, som inte ville prata svenska, och att insändarskribenten blandade ihop det hela...