Släktingar och fästingar

Idag har jag varit extremt duktig och gjort ett av mina sällsynta appearances på ett släktmöte. Det var ganska lustigt att jag just läst Anneli Jordahls reportagebok om klass-samhället, för de jag träffade idag var min värsta ultra-über-överklass-släkt... det är sån där riktig gammal fin smakfull överklass som aldrig skulle skryta om pengar men som gärna pratar om gamla fastrar och farmödrar och hus och gods, och som vill att man ska fylla i sina nytillkomna barnbarn och sina barns nytillkomna TITLAR på en släktlista. Diskussionerna är ytliga och inget otäckt nämns. Folk har lustiga smeknamn och berättar kvicka anekdoter. Tjänsteflickor kallas in för att fotografera alla släktingar samlade på herrgårdens trappa... osv osv. Ni förstår säkert att jag, som gjort vad man skulle kunna kalla en rejäl klassresa neråt, inte känner mig särskilt hemma i denna miljö. Nå, nog fanns det flera personer där som verkade riktigt trevliga, men de flesta av dem var ingifta och således inte släkt med mig. Hahahaha!
Tesla var också med, och hon var duktig och några sa att hon var väluppfostrad vilket gjorde mig mäkta stolt, förstås! Hon trivs så bra här på landet, springa på gräset och vada i vattenbrynet... fästningarna är myntets baksida, dock... igår sög sig en äckelpotta fast i huvudet på henne och vi fick avlägsna den med stort besvär. Tack och lov lär borreliarisken inte vara SÅ otroligt stor...
Nu ska jag sova den rättfärdiges sömn, jee... hehe...