Nina-Kanalen

Text och bild om mig och de mina. Kommentera gärna!

Min bilder
Namn:
Plats: Uppsala, Sweden

tisdag, mars 08, 2005

Telepati, teori och nostalgi

Lisa och jag har utvecklat en märklig sorts internet-telepati som igår tog sitt mest spektakulära uttryck nånsin. Jag satt mig vid datorn för att kolla om hon var inloggad på msn, isåfall skulle jag skriva: "Vill du gå en promenad?" Det hann jag dock aldrig med, för i samma sekund som jag satt mig på stolen pluppade ett meddelande upp: "Lisa says: Vill du gå promenad?" Så vi gick en promenad såklart. Tesla var med, vi byggde en snögubbe och lekte med en gammal sko.
På kvällen var Peter och jag på teori i valpkursen. Det handlade om morrningar, stress och mental aktivering. Lena (lärarn) var bra som vanligt. Jag köpte en bok som hette "Min bästa vän", som innehåller en massa tips på just mental aktivering. Tricks, till exempel. (Nu ska jag lära Tesla att peka på rätt finger på min hand när jag säger "tummetott, slickepott" osv. Vi började på tummetott igår kväll men hon fattade inte så mycket.)
Tesla var ensam hemma under tiden vi var på teorin, det blev tre timmar sammanlagt och därmed slog hon sitt ensamhetsrekord med råge. Hoppas hon inte ylade och hade sig.

Det har varit fint väder på sistone. Ljust. Luften har varit så där vårigt klar och frisk. När det är vår i luften blir jag lite som en marskatt. Mina vårkänslor yttrar sig oftast i form av nostalgi för svunnen ungdom, hämningslöshet och glöd. Jag vill dricka vin och dansa och inte tänka på morgondagen. Särskilt igår, när Peter spelade "1959" med Sisters of Mercy - vilken otrolig låt det är. Jag kom ihåg den här tiden år 1998, Malin hade lånat en Sisters-video av just Peter, och vi satt och tittade på den och drack och luften var just så här klar och ljus, och vem brydde sig om framtiden?
Det dumma är, att om man skulle göra exakt samma saker nu så skulle naturligtvis inte samma känsla infinna sig. Hur skulle man nånsin kunna känna sig så bekymmersfri igen, efter att ha kånkat på en sån bauta-börda av skuld och morkkis i så många år? Men faktum kvarstår: våren är sig lik. Och det gör ont i hjärtat när jag tänker på den där tiden. Inte bara av vämjelse.