Oj oj oj, vilken resa! Och vilken historisk schlagerseger... ja, ni fattar väl att jag är glad!
I övrigt var det väl inget höjdarår låtmässigt, men helt OK ändå. Mina tio favoriter i finalen var (utan så jättemycket inbördes ordning): Finland, Moldavien, Tyskland, Ryssland, Bosnien-Hercegovina, Storbritannien, Turkiet, Armenien, Norge, Rumänen. Av dem som slogs ut i semifinalen gillade jag särskilt Island och Belgien.
Vi gjorde förstås icke-schlagerrelaterade grejer också, såsom att kolla på Akropolis. (OBS, det är ingen direkt kronologi i det här bildspelet...)



Vi såg även den gamla olympiska stadion som användes vid OS 1896 eller när det nu var:

Och vi såg the ministry of silly walks - fast på riktigt - utanför presidentpalatset:

Vi besökte en fancy kyrkogård där de flesta gravar var i denna stil:

Utom Britt Marie Humble, vars grav var lite mer humble:

Vi passade också på att iscensätta Syndafallet:

Och vi var ute och kuskade lite i ö-världen:



På Angistri kan man hitta skäggiga stenar:

Jag brukar sällan bli impad av modern arkitektur, men området kring den olympiska arenan där festivalen hölls var riktigt häftigt!



Vi gick ju på semifinalen, och på genrep till finalen, men några finalbiljetter fick vi inte tag på. Eller, ja, några besvikna holländare ville sälja sina biljetter eftersom deras fjantiga låt inte gick vidare... men de biljetterna kostade 250 euro och det hade vi ingen lust att hosta upp... fast då visste vi förstås inte vilka som skulle vinna... nå, det blev efter många om och men så att vi såg finalen på vårt hotellrum, på denna lilla TV:

På ett ganska tidigt skede i röstningen blev det ju klart vem som skulle kamma hem segern, och Jennie började hetsa mig frenetiskt: "Byt om nu! Byt om nu! Vi måst iväg!" Jag försökte säga att man inte skulle ropa hej innan man är över bäcken och så vidare, men det bet inte på min uppspelta vän. Så när programmet var slut var vi redo att kasta oss ut i natten - vi åkte direkt till arenan, där vi hittade diverse finnar. Jag stod och såg dum ut medan Jennie obehindrat analyserade festivalförloppet på perfekt finska. Sen kom det tack och lov några personer av annat ursprung- bland annat en malaysier som bodde i Finland, how weird is that - så jag fick möjlighet att öppna munnen och visa att jag inte var stum. Sen åkte vi iväg till Euroclub allihop, och våra landsmän lyckades smuggla in oss trots att vi inte hade presskort. Det blev mycket dansande och flaggviftande. Jag drabbades plötsligt av en ganska kraftig identitetskris och började fundera på om jag kanske har gått och blivit svensk efter sju år i Sviiiden... ty icke kunde jag till fullo identifiera mig med den finska segeryran. Å andra sidan kunde jag defintivt inte identifiera mig med de skitsura svenskarna som gick omkring och muttrade över sin femteplats (som förstås, i deras tycke, var ett förfäääärligt fiaaaasko). Äh va fan, jag vet inte vad jag är. Men att rätt låt vann, det kan jag säga utan tvekan!
Jag har inga bra bilder från partyt, men hoppas på att få några skickade till mig. Det var en rolig tillställning, DJ:n spelade vår favvoschlager "Hajde da ludujemo" (Jugoslavien -90), och man behövde inte oroa sig för att bli påstött av slemmiga karlar, eftersom det bara är bögar så långt ögat når. :-) Vi träffade flera bekanta från tidigare år, bland annat ESC-fanatikern M.M. som jag intervjuade för Vbl i Istanbul 2004...
Festligheterna pågick natten lång, sen skulle vi checka ut från hotellet på morgonen. Och natten därpå skulle vi flyga hem klockan halv fyra... så det blev två ganska sömnlösa nätter... än är det lite krut i kärringen, det hade ni inte trott va?
På flygplatsen i Helsingfors såg jag Geir Rönning, han som sjöng fjolårets finska flopp-bidrag. Han var och följde sina söner, som skulle till Stockholm liksom jag... jag fick lust att gå fram och fråga "Hur känns det här då?"... men det hade väl varit lite för elakt, hehehe...
GO LORDI! Det är så härligt att Finland äntligen fått lära sig att man inte kan skicka en massa menlöst dravel till ESC. Att Mr. Lordi verkar vara en synnerligen intelligent och sympatisk typ gör ju inte saken sämre.